fjortondenovember

hej. jag är en tjej på 17 år.

mitt problem är att jag hetsäter. jag vet inte vad jag ska göra, det känns som om jag är ensam i allt det här.

jag har varit nära anorexia men klarade att vända det med hjälp av antidepressiva. nu har det slagit över och jag hetsäter nästan varje dag.

jag tränar ofta (ca 7 pass/v) men jag älskar det! jag har gått upp lite över min trivselvikt och vill gärna tillbaka.

jag kan inte få någon hjälp för jag kan inte prata om det, jag kan inte prata om känslor, tankar eller annat liknande. jag har heller aldrig litat på någon i hela mitt liv, trots att min familj är underbar och jag har haft/har underbara vänner.

jag måste tänka mkt på vad jag äter eftersom jag har magproblem som har plågat mig i ca 3 år, men nu har jag äntligen kommit underfund med vad problemet är. jag äter för svårsmält mat! mkt fibrer, frukt och råa grönsaker. så det går liksom aldrig riktigt släppa tankarna på mat heller.

jag är också typisk sån som man läser drabbas av ätstörningar -ser allt i svart eller vitt, högpresterande, duktig, äldst och alltid mkt ansvar, självkritisk osv.

jag har gett upp hoppet om att bli kvitt mina matproblem som förpestar mitt liv rent ut sagt. vi har ett sjukhus som kan hjälpa oss och det ligger 45 min härifrån och deras metod är urusel, den funkar inte på mig i alla fall. därför måste jag lösa det här själv, jag vet bara inte hur.

det känns som om jag provat allt. mamma vet om mina problem men vet inte vad hon ska göra. jag måste nog ta det här i små steg men jag vet inte vart jag ska börja.

och det känns som om jag bara vill bli bra på en gång. jag är jätteorolig att jag kommer att hinna gå upp ännu mer i vikt innan det vänder och bli jättetjock.

min syn på migsjälv är helt knasig, inte bara synen på min kroppsstorlek utan på hela mig, mitt hår, ansikte, händer allt! men jag kan som sagt inte prata om det här ens med mamma.

finns det något jag kan göra själv? ska jag börja med antidepressiva igen? men det känns som om jag vill lösa det här för gott och inte bara äta massa piller som får mig att må bra för stunden...

hoppas någon har nått råd till mig.
kram johanna

obscene

Mariiqa W

Hej,

Du är inte ensam, här har du en hetsätare till. Jag tror att hetsätning beror på känslor som inte får utlopp, så det där med att begränsa matintaget har jag aldrig trott på (det har aldrig fungerat för mig och jag har hetsätit i tio år). Istället försöker jag fundera på varför jag äter, hur känner jag mig, vad har hänt under dagen som påverkar mitt mående osv. Vilket beteende har jag när jag hetsäter? Hur känns det i kroppen? Sen försöker jag att hetsäta "medvetet" och känna efter vad det är jag äter och när jag egentligen är mätt.

Det är en lång väg att gå, men det går. Jag blir bättre och bättre för varje dag. I mitt fall har även ljusterapi hjälpt väldigt mycket, det kan man antingen få genom vården, eller köpa sig en egen ljusterapilampa.

Jag hoppas att du kan hitta din väg ut ur hetsätandet, jag vet att det är svårt, men det går. Och du får jättegärna skriva till mig om det är något du undrar över.

Kram

__________________
*

Nanna van Berlekom

Hej!

Det låter väldigt jobbigt för dig! Jag har börjat med att klippa ut ett kapitel ur Jonas Gådes bok "tjockholmsbibeln"

-----

Händer det att du äter fast du egentligen inte är hungrig? Då är du inte
ensam. Mat används ofta som ersättning för andra behov. Mat kan fungera som tröst, belöning, straff och mycket annat. Den här sessionen ger dig verktyg och idéer hur du kan finna ut vad det egentligen handlar om... Omedvetet förknippar många människor mat med tröst och kärlek. Det är heller ingen tillfällighet att vi ofta väljer sött och fett för att döva obehagliga känslor och för att döva den tomhet vi känner. Visst får vi äta lite av det som inte är så nyttigt emellanåt, men stoppar vi i oss alltför mycket onyttigheter riskerar vi att hamna i en ond cirkel som sedan kan leda till övervikt och sänkt självförtroende. Det är inte ovanligt att många
överviktiga har förlorat kontakten med sina mättnadskänslor. Detta medför i sin tur att man feltolkar de signaler man tror sig uppfatta och använder mat för att ersätta eller dämpa dessa känslor.



Inom AA, anonyma alkoholister, finns det inom 12-stegsprogrammet något som kallas HALT-metoden och som kan användas för att beskriva en del av de fällorna som matberoende hamnar i.



Hungry Hungrig

Angry Arg

Lonely Ensam

Tired Trött



HALT-metoden är ett utmärkt sätt att göra sig själv vaksam på när man är i farozonen. Just ensamhetskänslor ger upphov till mycket tröstätande. Jag kan inte nog påtala hur viktigt det är att du lär dig hantera din ensamhet. Det är en av de viktigaste byggstenarna du behöver för att hantera ditt tröstätande. Det finns också andra känslor som kan blandas ihop med hunger.

Här är några exempel:



a.. Tomhetskänslor
b.. Rastlöshet
c.. Oro
d.. Ångest
e.. Nedstämdhet
f.. Tristess
g.. Ensamhet
h.. Trötthet
i.. Stress
j.. Sorg


När en matberoende person hamnar i känslomässigt stressade lägen är det mer regel än undantag att han eller hon tröstar sig med mat. Det sägs lite
skämtsamt att män som är stressade dricker alkohol och invaderar andra
länder, medan kvinnor under stress tömmer kylskåpet för att sedan invadera ett shoppingcenter. Om du är på väg att invadera kylskåpet -stanna upp och gör HALT. Risken är speciellt stor om det har gått mer än två-tre timmar sen senaste måltiden.



Nästa gång du märker suget efter något sött eller fett att stoppa i munnen, ska du hejda dig lite och sätta dig ner. Slut ögonen, ta ett djupt andetag och känn efter vad det är du egentligen känner. Vad står suget för? Sätt ord på känslorna som kommer upp. Kanske behöver du någon som lyssnar på dig? Är det ett varmt bad, att tala i telefon med väninnan eller att lyssna på skön musik, en promenad eller en kram du behöver? Finner du att du fortfarande känner dig hungrig är det bättre att du äter någon riktig näringsrik mat istället för godis eller fikabröd.



Fråga dig själv innan du äter:

a.. Hur hungrig är jag?
b.. Vad kommer att kännas bra i min mage?
c.. Hur kommer denna mat få mig att känna när jag ätit den?
d.. Hur ofta låter jag mina känslor styra?
e.. Vad är det för lust eller längtan som jag på detta sätt försöker döva?
f.. Vad är det jag äter när jag överäter?
g.. När överäter jag?
h.. Vad är det för känslor som kommer upp när jag äter?
i.. I vilka situationer är jag extra sugen?




När du nu svarat på dessa frågor är det bra om du återigen skriver ner vad du äter under en vecka. Du kanske kan hitta olika produkter som du kan
ersätta med dessa som är lite lättare eller mer näringstäta. Om du däremot under en lång tid har dövat känslor med mat, kan det vara en större
utmaning. Börja med små steg i din jakt på de orsaker till varför du dövar
dina känslor.



Vad innebär sug?


Både jag och Susanne har under åren mött massvis med människor som är fast i negativa tankespiraler till följd av sitt matberoende. Suget kan få
förödande konsekvenser. Din handlingskraft blir mindre samtidigt som du
tänker sämre.

Vad består suget av? Det är inte helt lätt att definiera. Suget är mer än
något som bara känns. Det är snarare en kombination av ett känslomässigt
tillstånd och ett mentalt tillstånd.

Enligt våra erfarenheter har det ofta en komplex struktur.

Riktig hunger är en signal på att du behöver mer energi. Suget är något helt annat, rent neurologiskt. Med risk för att vi blir riktigt tjatiga, ber vi
dig för tredje gången att föra dagbok. Det första steget är att bli medveten om de tankar eller händelser som föregår suget. Det finns inget bättre sätt att lära känna sin tankar än att skriva ner dem. Nu säger du säkert som alla andra: - Jag har inga tankar, och jag vet inte vad jag tänker för suget bara kommer. En klient, Ulla, som jag arbetade med sa att suget kom från ingenstans. Hon hade ingen som helst aning varifrån det kom. Efter att ha fört dagbok över när suget inträffade och vad som förevarit, kunde hon se att suget vanligtvis kom i början av veckan, måndag och tisdag. Nästan alltid efter att hon besökt sin mamma, som var väldigt nedtryckande, dök suget upp. Varje gång hon hade rest hem för att besöka sin familj, var hon lika säker på att denna gång skulle mamma behandla henne annorlunda. Det fanns en liten flicka inuti i henne som längtade efter att bli accepterad för den hon var. Lika hoppfull som hon var varje gång hon var på väg hem, lika besviken var hon nästan varje gång hon kom tilbaka från det lilla brukssamhället. Efter några gånger i terapi kunde vi lösa upp den här knuten och Ulla kunde stoppa en viktig trigger till sitt sug.

Nu finns det kanske de av er som säger att ni inte har tid att föra dagbok
över alla era tankar. Det är inte meningen heller. Det bästa är om du kan skriva ner dina tankar precis när du är mitt i suget. Slit tag i penna och ett papper och rafsa ner vad som dyker upp innan du kastar dig över grillchipsen.

Du behöver inte hålla på med det här hela livet, det räcker att du gör det
ett par gånger när suget ger sig till känna. Kom ihåg att även om det tar
lite tid, är det en investering som betalar sig väldigt snabbt.


Notera också vilka tillfällen eller aktiviteter som får dig att vilja äta,
även om du inte är riktigt hungrig. Det kanske är framför tvn när du är
ensam hemma?

Vilken tid? Vilken situation? Vilka känslor föregick? Fanns det någon tydlig
känsla?

Hur starkt var suget (använd gärna Suds från session 1)?

Det är först när du kan bli fullt medveten om hur dina tankar går, som du
kommer att ha styrkan att göra något åt dem.

Kom också ihåg att känslor och suget inte är låsta tillstånd. Ingen människa kan bibehålla samma tillstånd över tiden. Känslorna är ständigt i rörelse även om vi använder termen tillstånd så är känslorna och suget konstant i förändring, och på samma sätt ändrar sig suget alltid över tiden.

---

Jag skulle verkligen rekommendera dig att läsa hela boken! Du skriver att de på sjukhuset där du bor har en urusel metod. Jag vet inte hur den metoden ser ut, men vad jag tror att du skulle behöva är en terapeut som arbetar kognitivt för att få hjälp att arbeta med tankarna som föregår känsorna och beteendet. Du skriver också att du aldrig litat på någon, att du inte kan prata om tankar och känslor. Vad tror du själv att detta beror på? Kanske har någon svikit ditt förtroende någon gång? Det kan kännas riktigt svårt och jobbigt att prata om sina känslor, speciellt om man inte är van vid att göra det, men om du träffar en riktigt skicklig terapeut som du känner dig trygg med tror jag att du skulle kunna få ut otroligt mycket om du själv har bestämt dig för att ta tag i detta. Det är inte alltid det mest enkla att prata med sina föräldrar i sådana här situationer, utan kan vara väldigt skönt att prata med en utomstående. Det låter som om du är väldigt hård mot dig själv; självkritisk och mycket nedvärderande tankar om ditt utseende. Jag tycker att du ska ge terapi en chans för att få ordning på tankarna, snarare än antideprressiva. Var bor du någonstans? Om du bor i Göteborg tar jag gärna emot dig för terapi.

Ta hand om dig själv!

//Nanna

__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad.

Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på:

0738-014096
nanna@comunicera.se