catharinasvanberg

Känner mig så fånig som skriver. Men behöver få hjälp. Har sedan 5 år haft problem med kroppen och maten. Det går bättre i perioder, och har sett olika ut under tidens gång. Det började i 8:an då jag inbillade mig att jag hade anorexi, och började äta på tok för mycket, och gick upp i vikt, sedan påpekade bla min moster att jag var stor, och då bestämde jag mig för att börja tänka på mitt energi intag, och vikten rasade. Efter det har jag börjat förbjuda mig viss mat, och när jag bryter mot mina uppsatta regler, finns det ingen hejd på mitt intag. Har redan för flera år sedan sagt till mig själv att jag inte får gå så långt att jag sätter fingrarna i halsen, och det har jag hållt mig ifrån, men jag får en sån ångest, och måste kompletera intaget genom hård träning. Frukosten är värst, och så fort det är någon liten oros känsla eller stress, överdriver jag med maten. Vill vara fri, oberoende, men vill inte bli tjock, vill hellst ha en modellkropp... men är så ledsen över mina bröst, för då när allt började, i 8:an utvecklades mina bröst onormalt fort, och de har efter att jag gått ner i vikt aldrig blivit som de skulle.. är så rädd att min kille, när vi kommer att visa oss nakna för varandra, kommer att lämna mig, eller att han inte kommer tycka jag är fin... är liv rädd faktiskt, känns som att det är det som är grunden till min fixering. För fixerad är jag.. vid mat och kroppar.. Behöver hjälp, men känner mig så dum...

Nanna van Berlekom

Hej!

Bra att du skriver! Bra att du ber om hjälp – det är därför vi finns!

Du skriver att du är less på pressen, vilket jag verkligen har förståelse för. Det är lätt att känna sig pressad i dagens samhälle med alla skeva ideal som vi ständigt matas med. Men det är varken reklampelare, din moster eller dina pojkvänner som ska bestämma hur du ska se ut: Vad skulle du må bra av? Vad har du för behov? Vad behöver du för att tycka om dig själv? När du tycker om och tror på dig själv kan du tillåta dig att vara precis som du är.

Man kan inte inte uttrycka känslor. Undanträngda behov och känslor läcker på något sätt alltid ut – det kan vara i form av kontrollbeteende, arbetsnarkomani, ångest osv. Om du ger uttryck för dina känslor precis som de är får dessa inget fäste i dig dvs känslorna komprimeras inte inom dig och skapar på så vis heller inte ångest.

Ditt stränga matintag i kombination med hetsätning tär väldigt mycket på din kropp och din förbränning: kroppen pendlar mellan att vara inställd på svält, för att sedan få överskott på energi, vilket gör att den regerar med att suga åt sig all energi den kan få. Mitt i all kontroll av mat och träning har du också förlorat kontrollen. Att ändra detta beteende kan vara svårt att göra på egen hand.

Inom kognitiv terapi arbetar man utifrån grundantagandet att känslor, tankar och beteende intimt hänger ihop. Känslor föregås alltid (med väldigt få undantag) av en tanke, även om denna kan vara så sekundsnabb att du inte märker den, mer än som en känsla som sköljer över dig. Jag tror att du skulle behöva hjälp att bryta dina dysfunktionella tankemönster, förstärka självkänslan och ändra dina inre mentala bilder: vad är det som säger att fri och oberoende innebär att bli tjock? Så länge det är det du ser framför dig kommer du heller inte att hitta motivationen att förändra ditt destruktiva beteende.

Du skriver att det går bättre i perioder och att det sett olika ut under tidens gång. Vad är skillnaden under de bättre perioderna? Kan du se något mönster i tillvaron? Ditt sätt att tänka? Mindre press/stress?

Om du bor i Göteborg tar jag gärna emot dig för terapi!

Ta hand om dig - var inte så hård mot dig själv!

//Nanna

__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad.

Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på:

0738-014096
nanna@comunicera.se