ensamblandtusen

Jag har aldrig haft ett bra förhållande med mig själv. Den människa jag tycker minst om i världen är mig själv. Började redan tidigt i tonåren med att svälta mig i perioder. Sen svängde det över och jag åt ohyggliga mängder mat och kräktes tills jag kräktes blod.
Jag kan spendera mycket tid framför spegeln och står då och äcklas av mig själv. De senaste 40 dagarna har jag "levt" på bantningspiller som jag köpt via nätet. Dom dödar alla hungerskänslor och är starkt uppigande. Tyvärr har jag börjat få väldiga skakningar, svettningar och jag kan inte sova. Sover i snitt tre timmar per natt, hjärnan bara surrar men kroppen är trött. Jag har fått blåsor och konstiga ränder på tungan.
Normalt intag på en dag för en dag ser ut ungefär så här: 2 nektariner, en kopp kaffe (svart med sötningsmedel), 1-2 potatisar, en morot och 1/2 kycklingfilé. Så dricker jag ju en massa vatten.
Men det har ju fungerat, jag har tappat fem kilo och åtta cm i midjan. Har nu ett BMI på 19 så det är ju inte så att jag är extremt smal på något sätt. Jag vill gärna sluta med tabletterna men jag vågar inte. Tänk om jag går upp i vikt. Jag önskar att jag kunde lära mig tycka om min kropp. Men hur lätt är det att börja älska någon som man hatat så länge? Är rädd att jag börjar gå sönder inte bara psykiskt längre utan också fysiskt? Har i alla fall slutat skära mig! Det var ju duktigt..... Så less på å ljuga för dom som bryr sig om mig......

Hjälp!??

Nanna van Berlekom

Hej!

Jag förstår av det du beskriver att du mår väldigt dåligt både fysiskt och psykiskt och det är verkligen inte konstigt. Bra att du tar steget att skriva här! Har du sökt någon hjälp tidigare för dina ätstörningar och självskadebeteende?

Nu lever du på bantningspiller som har lett till en rad fysiska åkommor: skakningar, svettningar och sömnproblem. Min första tanke är: sluta med dem – dessa biverkningar tycker jag är en stark indikation på att de bryter ner dig och detta är ett sätt för din kropp att protestera! Detta i kombination med ditt matintag som är långt under det normala suger ur dig all energi och serotonin nivån är förmodligen väldigt låg, vilket i sin tur hänger samman med nedstämdhet.

Du skriver att du aldrig haft ett bra förhållande till dig själv och att du kan spendera timmar framför spegeln och äcklas - dessa destruktiva tankar om dig själv bryter ner dig och påverkar både dina känslor och ditt beteende. Jag tror inte att det handlar så mycket om att bli smal - utan vad jag tror att du skulle behöva är en riktigt bra terapeut som hjälper dig att komma tillrätta med dina dysfunktionella (ologiska och icke stöttande) tankestrukturer och som hjälper dig på ett djupare psykologiskt plan med att förstärka självkänslan.

Även om du tyckt illa om dig själv så länge, behöver det inte ta lika lång tid att vända dina tankar, beteende och känslor till något som bygger upp dig själv istället för att bryta ner dig. Det handlar mer om att du lär dig att tycka om dig själv och din kropp och att inte vara så hård mot dig själv. När du gör det kommer du märka att det inte är ett kilo mer eller mindre som spelar roll.

Om du bor i Göteborg tar jag gärna emot dig för terapi!

/Nanna

__________________
Nanna är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning och har snart även en fil. kand i psykologi. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, social ångest, oro, hypokondri och självkänsla. Nanna är lugn, inkännande och engagerad.

Vill du prata med Nanna? Ring eller maila henne på:

0738-014096
nanna@comunicera.se

ensamblandtusen

Jag gjorde det! Jag slutade med pillren!...Jättebra kan man ju tycka.

Men självklart så gick jag upp tre kilo. Så jag trillade dit igen. Jag åt min middag, sen kräktes jag. Jag stoppade fingrarna i halsen och kräktes..... och jag kunde inte sluta. Även fast det kändes som om allt var uppe så fortsatte jag. Körde ner fingrarna djupare, rev med naglarna.... allt för att det skulle göra ont och för att jag skulle bli ren. Det blödde och jag grät, gråter fortfarande. Det gör ont fortfarande. Varför gör jag så här? Varför kan inte jag älska mig själv? Varför har jag ingen jävla kontroll? Jag vill kunna tycka om mig själv men jag vill samtidigt skada mig själv. Den fysiska smärtan är så skön för stunden........Helvete!! Va fan ska jag göra??