|
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Fysiska kränkningar -våldtäkt - incest - sexuella övergrepp - sexuella trakasserier Fysiska kränkningar, emotionella kränkningar, psykisk terror, sexuella kränkningar så som våldtäckt och incest, sexuella trakasserier. |
 |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
2008-10-02, 02:33
|
#81 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
Mlie!!!!
Du är OERHÖRT BEGÅVAD!! Jag har redan förstått av dina inlägg och ditt sätt att beskriva hur du mår och vad du känner att du har skrivandets gåva och nu när jag läser dina dikter förstår jag hur bra du är! Det var oerhört starkt! Man blev tagen, gråtfärdig fick rysningar genom hela kroppen. Du måste skriva mera och försöka få detta publicerat! Jag tror att detta är ett utmärkt sätt för dig att helas. Skrivandet har den förmågan. Brukar själv skriva, dock inte dikter, utan romaner och noveller. Har hur många påbörjade böcker som helst hemma... Men jag är rädd att du bara kommer att lägga dikterna i en byrålåda och gömma dem där. Men jag tror att dina dikter kan hjälpa många tjejer som mår dåligt där ute. Att någon kan sätta ord på hur de känner, att de inte är ensamma om att känna som de gör. Får jag skriva av dina dikter? Tror att min dotter (17 år) skulle älska dem och sprida dem bland sina kompisar. Men då ska det ju helst stå ett namn under, vem som skrivit dem. Men man kanske bara kan skriva Mlie, det räcker. Många använder ju psedonymer när de skriver. Flickan som blev våldtagen skulle nog också vilja läsa dem. Ja, det är verkligen hemskt. Hon var så ung och kanske oskuld. Polisen har varit väldigt bra och hon har fått mycket hjälp så jag hoppas att det kommer att gå bra och att det går att få honom fälld. Men det beror ju på hur mycket bevisning de kan få fram. Du måste förstå att du har all rätt att få hjälp! Det är inte farligt att be om hjälp! Du verkar vara en underbar människa som verkligen förtjänar att må bra. De som är utbildade att hjälpa, har utbildat sig till det just för att de vill hjälpa. Känn dig aldrig som att du inte är värd eller har kvalificerat dig för hjälpen. Du måste våga, ta hoppet, lyft luren, eller fatta pennan och be om hjälp! Många, många kramar |
|
|
|
2008-10-02, 16:39
|
#83 (permalink) | ||
|
Member
Silvermedlem
|
Citat:
Kram tillbaka Citat:
Vet inte riktigt hur mina texter skulle kunna hjälpa andra men det är fritt fram för dig att skriva av dem, du kan ju gissa mitt namn med tanke på mitt alias här inne  men går lika bra med Mlie, du behöver inte ens sätta ut något namn. Ja var tjejen oskuld så gör det ju det hela ännu lite värre. Den kan hon ju aldrig få tillbaka. Schysst också att polisen verkligen ställer upp och hjälper henne. Jag sätter inte mycket förtroende för denna yrkesgrupp men det finns väl vissa som har sitt yrke av en anledning och då hoppas jag att de kan hjälpa henne och inte bara se ner på henne, ifrågasätta och bryta ner henne så mycket att hon ändrar sig och tar allt tillbaka. De ska ju finnas till av en anledning, tyvärr är polisen idag de sista jag vill vända mig till vad gäller brott och annat. Det finns en anledning... Jag förstår nog att jag har lika rätt som alla andra att söka hjälp men jag kommer inte ifrån tankarna att andra förtjänar den bättre än mig. Jag vill alla andras bästa, så är det nog fortfarande. Tänker hellre på dem än på mig. Just därför anser jag att de kan få hjälpen först. Jag har levt med detta nu i några månader, jag klarar mig ett tag till. Jag skriver ju... Lägger in några mer texter. Gör att jag får gå tillbaka till mitt lilla arkiv och återuppleva det som jag skrivit. Kramar Hon kände sig berusad, kunde inte nå Platsen dit hon skulle, dit benen skulle gå Hon sjönk ihop i skogen, allting blev en dimma När solens strålar lös i sin allra sista timma Hon vaknade av röster men kunde inte se Killarna som samlats och stod där nu bredvid Hon hörde bara ljudet av hesa skratt och ord Som talade för henne, att hon var tillintetgjord Hon låg där still på marken, kände hjärtat slå Ville resa sig från platsen men kunde inte gå Hon hade ingen känsel i vare sig armar eller ben Hennes kropp låg slängd på marken över sand och sten Hon försökte resa sig men kroppen den var vek Blodig, sönderslagen, helt förstörd av denna hemska lek Hon slöt ögonen igen och ville få ett slut Men hur mycket hon än kämpade blev inget som förut Hon vaknar upp på sjukhuset. blåslagen och öm Hoppas, ber och önskar att allt är en mardröm Hon ser en kvinna i vit rock, ber henne berätta Vad hon gjort i livet för att förtjäna detta Kvinnan ser på henne, ger en blick som riktigt sårar "Det kan jag inte säg, du mötte några dårar" Hon gråter några tårar medan skulden väller fram "Då har jag gjort mig själv förtjänt att leva full med skam" Hon känner hur sitt hjärta snabbt fryser hårt till is "Jag har gjort så många misstag, det blev fel på alla vis" Kvinnan stryker handen över flickans hår "Det kommer att ta tid, men tiden läker sår" Hon vänder bort sin blick och knyter handen hårt Om döden den är lätt, varför är livet då så svårt? ---- Hon tittar sig i spegeln men ser bara ögonen av en fiende Hon känner med sin hand över kroppen men känner bara ondska Hon rör med handen över det långa knivsåret på handleden och känner bara äckel Hon trycker av pistolen mot huvudet och känner bara frid ---- Sov i ro min vackra skatt En ängel ska hämta dig i natt Ta dig med på en hisnande färd Över vår vidsträckta värld Sov i ro min underbara son Jag gjorde så fel, du fick bli ett lån Utan vare sig mening eller skäl Jag lämnade bort dig utan farväl En kort minut sen flög du bort Mitt kära barn, sov så gott --- Luften är tät, disig och kvav Där jag sitter intill min storebrors grav En bukett av blommor hålls hårt i min famn När jag rör vid gravstenens inristade namn Var finns du? Att sakna någon jag aldrig har mött Att älska något som är borta och dött Det är en saknad som är evig och stor Att aldrig någonsin få träffa min bror Han skulle ha levt i vår närhet idag Men hjärtat gav upp alla hans andetag Så sakta han tynade bort till ett minne Som lever inom oss och aldrig försvinner Åren har gått och nya vi får… Men saknaden av dig återstår Av någon vi älskat som den bror som du var Oavsett plats så lever du kvar --- Du gav mig ett liv att leva på jorden Sådär som det brukar att vara Jag ville att du skulle nämna de tre stora orden Men du struntade i mig bara Jag var din dotter av full ignorans Du visade ingen respekt Nog önskade du att jag aldrig fanns För ingen är faktiskt perfekt Men du var min familj, min utvalde far Som fått en uppgift att klara Nu är ditt minne det enda jag har Det är så jag vill det sa vara Du har sumpat din chans att få vara min vän Det är så sant som rosen är röd Nu vill jag aldrig mer se dig igen För mig är du lika med död --- Med rakblad, sax och rostig kniv Hon skär djupa sår i kroppen Hon vet hon gör fel, att hon är självdestruktiv Men lugnet hon får gör det toppen När blodet kommer slappnar hon av Andas av vällust och lycka Hon gör det av vilje, det är inget krav Men nog farligt kan många tycka Hon vill inte tänka, på allt som är fel Trots att tankarna nån gång ger vika Med skåran i armen blir hon dock hel När världen omkring tycks svika Nog vill hon prata, men hon känner sig stum Av något så svårt att förklara Att skada sig själv är att vara dum Men också sån hon tycks vara När livet är svårt och inget känns rätt Det är då hon vill förstöra Skada sig själv, det finns hundratals sätt Att själen och minnet förgöra Det må finnas en ljuspunkt långt bort någonstans Men vägen dit tycks så nära Det vore bättre om hon inte fanns I en värld full av destruktiv lära Dagen kommer… då det faktiskt tar slut Å bördan blir för tung att bära I ett snitt i armen hon hittar ut Till vägen som ligger så nära Hennes kropp må va dold av ärriga sår Men skadan är inget som sårar För bakom luggen av ett mörkbrunt hår Gömmer sig instängda tårar Det är dessa tårar som ingen tycks ana Att skratta må va en fasad Men att gråta i ensamhet har blivit en vana Då inget kan få henne glad Bakom en låst dörr finns det ETT enda sätt Att göra något som då känns rätt Det kommer ett ja från ett tystlåtet nej Hur jag vet… det handlar om mej. --- Ensam, övergiven, förstörd och sönderriven Lek med henne bäst du kan Rösten kommer från en man Känner händer på sin kropp Men är för rädd att säga stopp Gör det vilt, som du ville Rösten kommer från en kille Någon smeker och förstör Tills en bit av själen dör Jag har min chans att nu bli van Rösten kommer från ett barn Känner luften tappas ut Från det liv hon levt förut Släng henne där, låt kroppen falla Rösterna som sägs av alla Kroppen mot ett berg av sten Naken under månens sken Tysthet råder, lugn är stilla Kroppen sargad, åh så illa Ingen känsel någonstans Lämnad ensam utan chans Själen höjs, hon svävar fritt På ett lakan som är vitt Känner hur hon flyter bort Från det hemska någon gjort Vaknar upp i okänd timma Allt som hänt är nu en dimma Runtomkring är luften varm Rogivande för själ och barm Ljudet av en trevlig röst Slår sig ner för att ge tröst Men hon blundar, drar sig bort Till ett liv som blivit kort Inget blir mer som förut Det stannar upp och allt tar slut Hon skulle kämpat, vågat säg Sluta, stopp, jag skriker nej Men så feg, hon låg där stilla Lät dem göra henne illa Tömd på alla sina ord Hon levt att lära på vår jord --- Starta med generositet och leenden Blanda i lite värme och närhet Tillsätt många lyckliga minnen Som lever kvar i all evighet Glöm inte bort tålamodet För dagar när saker går snett Tillsätt lite humor Och en tillit som känns rätt Garnera med komplimanger Så kärleksfulla ord Nu har du ett fulländat recept För den bästa vänskap på vår jord --- |
||
|
|
|
|
2008-10-03, 02:39
|
#84 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
Jag tror att dina dikter kan hjälpa andra då du sätter ord på vad många unga kvinnor känner.
Att märka att de inte är ensamma med sina tankar och känslor. Så jag hävdar fortfarande att du ska samla ihop dem och skicka in dem till ett förlag. Säg inte att de inte är speciella för det är de. De är otroligt bra. De berör en direkt in i själen! Skicka in dem! Tyvärr är det väl så att de bästa dikterna skrivs när författaren/poeten befinner sig i mörker. Ur smärtan kommer de bästa dikterna. Dina bästa dikter är också de som beskriver våldtäckten och de sjävldesktruktiva. Men de handlar också om självmordstankar. Hoppas att du inte är självmordsbenägen? Jag kan känna igen mig i hur du tänker. Att det är bättre att andra har det bra än jag. Men just nu är du den som förtjänar/behöver hjälp mest av alla. Och jag tror nog att hjälpen räcker till fler än en. Du klarar dig inte alls ett tag till! Anledningen till att du mår så dåligt är att du inte har berättat detta för någon. Att du går och bär på detta själv. Det kommer sakta med säkert att förgöra dig. Smärtan äter upp dig långsamt innefrån. Ta mod till dig nu och sök hjälp! Kramar |
|
|
|
|
2008-10-03, 23:12
|
#85 (permalink) | |
|
Member
Silvermedlem
|
Citat:
Nej mina texter kommer att stanna där de är nu, i en mapp på ett minneskort samt i ett block i byrålådan. Där gör de sig bäst. Men de kan väl plockas fram när jag behöver gå tillbaka och komma ikapp det som hänt och de tankar jag hade när jag skrev dem. Tänker inte publicera alla mörka texter här inne. Om du fick dessa texter utlästa som självmordsbenägna så är jag glad att jag inte la in de andra. Men visst, tanken har funnits där många gånger och den finns där ännu. Ibland känns det som om det är enda sättet, det är bara rent omöjligt att leva ibland. Suttit och skrivit ner ett långt mail till Johanna idag men raderade allt innan jag hann skicka det. Vet jag kommer att ångra mig. Så fort jag tryckt på enter så är jag hjälplös och behöver hjälp. Jag håller mig kvar lite till på egen hand. Är man stark överlever man och jag ska vara det innerst inne. Det kanske kommer en dag när jag gör det men jag undviker det så länge jag kan för att inte uppfattas som allt för svag. Jag kollade igenom forumet innan och det finns så många som behöver stöd och hjälp och som varit med om tusen gånger värre saker än mig. Jag står fast vid att de ska ha hjälp först, de vågar ju också stå för att det är just det de behöver. "Anledningen till att du mår dåligt är att du inte berättat detta för någon" Har ju berättat för er så borde väl ha gått om lite tycker man. Med tanke på hur mycket jag skrivit här trots att jag inte alls tänkte göra det så tycker man att jag borde vara tömd på ord och fylld av nytt hopp men så fel... Jag är fortfarande feg, tappade modet för längesedan nu känns det som. Ta hand om dig syster-yster kram |
|
|
|
|
|
2008-10-05, 11:48
|
#87 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Min dotter utsattes för våldtäkt. Hon hamnade dessutom i samma skoltaxi som förövaren som då tar tillfället i akt att prata om övergreppet för sin medresenär. Chauffören gör inget.
Det har också varit det värsta att man inte kan styra var hon kommer att se idioten som gjorde det. Jag har skrivit ett inlägg under fliken juridik om mycket av vad som hänt. Min dotter har inte mötts av förståelse eller respekt. Hon har blivit överkörd av kommun och myndigheter. Jag fick kämpa för att hon skulle få en samtalskontakt. Men jag råder dig att försöka få en kontakt. Det finns vissa mönster man går igenom som offer, det är nästan nödvändigt att få proffessionell hjälp med att få dessa känslor i perpektiv. |
|
|
|
|
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|
Linjär visning
