syster-yster

Jag vet inte vad jag ska säga, vet inte vad jag ska göra!
Vill så gärna hjälpa dig! Tänk om jag hade ett trollspö som jag kunde svinga över dig så allt blev bra igen!

Jag förstår dina känslor så väl. Hur du menar att de har tagit över din kropp. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra för att dessa känslor ska försvinna. Det är så lätt för mig att säga att du inte är äcklig. Men jag förstår att det inte är så lätt att ta till sig när man varit med om en sådan sak som du. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns. Men jag kan ärligt säga att jag lider orerhört med dig och alla andra som drabbas.

Det enda hoppfulla som finns är att tiden läker alla sår, även om det tar längre tid de för riktigt djupa.
Fortsätt att skriva av dig här inne eller i dina dikter, på så sätt får du i alla fall utlopp för dina känslor iställer för att begrava dem.

Jag känner lite igen mig i din övertygelse om att du måste vara stark. Jag är lika dan. Tycker

Att det är bättre att jag bär på allt än att andra mår dåligt. Jag förlorade min mamma alltför tidigt i cancer förra året och jag har inte tillåtit mig att fatta att hon är borta för alltid ännu, men jag vet att det kommer att komma förr eller senare. När sorgen kryper på mig, slår jag bort den och tänker på något annat i stället för jag vill inte känna smärtan i hjärtat.

Jag säger återigen till dig att du är vacker, intelligent, begåvad, ren och betydelsefull.

Många kramar till dig

mlie

Förlåt syster-yster att jag gör det så svårt. Är så ledsen för din mamma att jag inte finner några ord. Tacksam för att du finns.

Kram

syster-yster

Du har inget att be om förlåtelse för!
Tack för omtanken ang mamma..

Kramar

mlie

Jo det har jag... Ni sitter och lägger tid på mig men ändå kan jag inte bara glömma och fortsätta livet som om det inte fanns något annat att göra. Jag ber om förlåtelse att jag inte bara kan skriva här "allt är bra nu, jag lever verkligen" men det kan jag inte och det är jag ledsen för. Och sen att du har ork att skriva till mig och engagera dig när du själv varit med om det svåraste tror jag, som en människa kan uppleva. Att förlora sin förälder.
Kram

syster-yster

Nej du har inget att be om förlåtelse för. Det gör man bara om man medvetet har sårat någon och det har inte du.
Du får vara ledsen för att du inte kan glömma, men du får inte lägga det som en ytterligare böra på dig och må dåligt över det också.

Det är mitt val att skriva till dig, och du ska inte skriva att du mår toppen bara för att inte göra någon besviken. Det blir du inte hjälpt av. Jag bryr mig verkligen om dig, därför skriver jag. Även om du inte kan "rycka upp dig"

Du bearbetar detta på ditt sätt. Det har du all rätt att göra, vi kan bara stötta dig på vägen. Men jag hoppas och tror att du en dag kommer att vakna och känna att något har förändrats inom dig. Det kanske känns omöjligt just nu, men någon dag kommer den dagen, det är jag övertygad om.

Mamma fyller år idag. Det är jobbigt. Förra året, hon gick bort i juli -07, så gick vi på restaurant och firande hennes födelsedag, Pappa, mina bröder och jag. I dag ska jag tända några ljus och tänka på henne.

Det är svårt att förlora sin mamma. Det finns ju ingen i hela världen som älskar dig/ eller kommer att älska dig så mycket som din egen mamma. Den förlusten känns enormt i hjärtat. Saknar hennes smeknamn på mig, hennes sätt all le när jag kom in i rummet, hennes ovillkorslösa kärlek.

Min smärta går inte att jämföra med din. De är helt olika. Din kropp har blivit skändad. Min är väl mera en del av livet. Döden kommer vi aldrig ifrån. Fast det är extra smärtsamt när det kommer för tidigt och i form av sjukdom. Mamma ville verkligen inte dö!

mlie

Är verkligen jätteledsen för allt som hänt i ditt liv och förvånad hur du kan vara så stark. Ta det lugnt idag. Kram

syster-yster

Jag är faktiskt förvånad själv ibland.....

mlie

Var inne hos grannen igår. Jag blir galen på mig själv. Och nu har jag insett hur svag jag är, vem har jag lurat att jag skulle varit stark? Önskar jag var mer som er andra, ni imponerar!

syster-yster

Man kan vara stark, fast ändå ha svaga ögonblick.
Slå inte på dig själv!

mlie

Hej yster-yster. Ledsen det tagit tid för mig att svara. Har haft mycket tankar i omlopp känns det som. Min farmor ligger medvetslös på sjukhuset efter att ha trillat ur sin rullstol och min bror är på mig om att jag inte bryr mig osv. Hur kan jag inte bry mig? Har du msn? kanske kan snacka nåt där någon gång. Nyss återskaffat det för enstaka kontakter.

Kram