lilleSkutt

Jag undrar om det finns en möjlighet att jag kan ha förträngt ett
sexuellt övergrepp p.g.a att jag blev fysiskt och psykiskt misshandlad
under hela min uppväxt? Det var inte förän nyligen (ca: 1 år sen) som
jag drabbades av en depression p.g.a det som hänt i min uppväxt, då
fick jag hjälp med att prata om det och det kom upp en hel del saker
som jag "tappat bort". Jag sa inte detta till någon, men jag har fått drömmar
där jag blir utsatt för sexuella övergrepp och jag undrar om det är mitt
undermedvetna som försöker säga mig något eller om det bara är min
hjärna som spelar mig ett spratt? Och hur gör jag för att ta reda på
vad som verkligen är sannt? Det är jättejobbigt att ha dessa drömmar och
när jag vaknar så slår mitt hjärta jättefort och jag känner mig illamående
och kränkt. Jag kan även känna mig illa till mods om en man kommer mig
för nära och det gäller även min pappa. Jag vet inte vad jag ska göra,
snälla hjälp mig!

Carmadah82

Hej!

Det låter som om du mycket väll kan ha förträngda minnen! Troligtvis har du inte varit redo att ta i det här eftersom du var fullt upptagen med att resa dig från de andra kränkningarna du upplevt.

Jag tycker att du ska ta kontakt med någon terapueft som du känner starkt förtroende för och prata om det här för det är viktigt! Om du gillar böcker kan du läsa Ellen Bass "incest och sexuella kränkningar" Den fins att beställa on line på bokus för några hundra. Den är en handbok för hur man ska ta sig vidare.

Lycka till

/Carma

lilleSkutt

carma, du sa "Jag tycker att du ska ta kontakt med någon terapueft som du känner starkt förtroende för och prata om det här"..

för det första så vet jag inte vart jag skulle "hitta" en terapeut och för det andra så känner jag mig inte så bekväm och har inte så starkt förtroende för ngn så att jag skulle kunna sitta framför ngn och prata om det. det går bra att skriva såhär.. men jag skulle inte klara av att sitta ner och prata om det med en okänd person som jag inte känner...
jag vet bara inte vad jag ska göra, jag får ångestkänslor p.g.a. detta..men vet inte hur jag ska klara av det eftersom jag inte vågar prata om det med ngn..?
jag vet inte hur man får råd av experterna här, men om ngn skulle kunna ge mig ett råd så vore det jättebra för jag är bara så vilse och vet inte vad jag ska göra...

autio_

Hej Lilleskutt!

Jag förstår dig om du mår dåligt, du verkar ha gått igenom en hel del.

Det här med terapeuter, så rekomenderar jag att du tar kontakt med någon av experterna i detta forum de är väldigt kompetenta. Du kan skriva ett pm till någon av dem eller ta kontakt med med någon av dem via telefon.

Ta väl hand om dig skutt!

Varmaste //...

__________________
Jag tar morgondagen i handen och säger, "kom så går vi".

Carmadah82

Det är jobbigt att sitta framför en person och prata om sånt här. Men samtidigt är det det bästa sättet. Här kan du få skriva av dig smärtan för stunden och möta andra som har varit med om liknande grejer och som därför kan bekräfta det du skriver. Men för att verkligen komma vidare i livet och få en långsiktig lösning så bör du prata med en terapueft.

Johanna som jobbar här är jätte bra! Hon är väldigt kompetent och empatisk och pratar ur egen erfarenhet. Om det känns jobbigt att träffa henne så säg det till henne så kommer ni att närma er varandra i den takt som du önskar. Hon har även telefon terapi ifall du inte bor i Göteborg eller om du vill bygga upp förtroende innan.

Om man har svårt för själva terapi situationen så är hon väldigt flexibel att hitta andra möjligheter. De första gångerna som jag träffade henne på så gick vi och promenerade osv tills det kändes bra att ta nästa steg.

Bästa sättet att nå henne på är via mobilen nr är 0709689296

Lycka till! Och du, det är värt det

/Carma

lilleSkutt

tack Autio och Carma för era svar! hur skriver man ett pm till en av experterna? har aldrig gjort det... och sen så vet jag inte vad jag skulle skriva.. *usch* sånt är så jobbigt...
det blir en bit att åka bara för att prata med en terapeut om hon är i Gbg, jag bor nämligen i Malmö...synd, eftersom du verkar ha fått förtroende för henne. har väldigt svårt för att lita på folk och kan verkligen inte bara öppna mig för vem som helst. och sen har jag problem med annat och ska jag då behöva en annan terapeut för det? vill inte prata med olika människor, det är jobbigt nog att prata med en! är bara så frustrerad och trött på mig själv så jag vet inte vad jag ska göra?!

autio_

Du kan skriva genom att klicka på användarnamnet, som tex i detta inlägg, om du klickar på mitt så kommer det upp en sida och där finns alternativ till att skicka e-post till användaren eller ett personligt meddelande.

Johanna, kan jag säga är enormt kompetent och jag instämmer till fullo med Carma. Jag har dock telefon terapi med henne och det har verkligen fungerat bra. Jag har träffat Johanna i två omgångar för intensiv terapi och det har också fungerat bra, då jag har varit nere i Göteborg. Jag tycker personligen att det har fungerat bra via telefonen, pga att jag har svårt att sitta framför människor och prata om tunga saker och då är det aningen lättare att göra det när man inte behöver sitta i samma rum.

Så ta kontakten med henne eller någon annan i detta forum om du känner bättre för det.

Ta hand om dig,

//...

__________________
Jag tar morgondagen i handen och säger, "kom så går vi".

Carmadah82

Hej!

Om du inte vill prata med flera terapuefter så försök att prata med den du har just nu. Det viktigaste är att du pratar med nån om det! För man kan aldrig förtränga en våldtäkt... tyvärr...

Samtidigt så är det viktigt att det känns bra annars leder det ingenstans. Dock är det så att sexuella övergrepp ofta ligger till grunden för så många andra problem. Du kanske har tagit hjälp för att bota ätstörningar, panikångest eller dåligsjälvkänsla/självdestruktivitet. Men egentligen så handlar det om förträngda sexuella övergrepp. Allting måste ju upp för att du ska kunna komma vidare.

Jag gick precis som du och berabetade andra problem. Men vi kom inte framåt på grund av att övergreppen låg emellan. Jag skulle bara gå till Johanna fyra gånger. Tyvärr så har jag insett att mitt verkliga problem hela tiden har varit övergreppen och hur mycket det har påverkat mitt liv. Hur stort det egentligen är.

Men som sagt.... det viktigaste är att du pratar med NÅGON!

Kram

/Carma

En Annan

Hej!
Ledsen över att du har behövt gå igenom så mycket, -det är inte konstigt att det känns förvirrande och svårhanterligt.
Först och främst vill jag kommentera frågan som du inledde med, -om man kan ha förträngda minnen. Någon längre utläggning om hur hjärnan och specifikt minnet fungerar vid svåra trauman tror jag inte att du är betjänt av i det här läget, men ja, det är möjligt att man förtränger händelser och minnen som man inte klarar av att hantera emotionellt. Ofta blir förvirringen oerhört stor när man sedermera "återupptäcker" dem och inte sällan kan man t.o.m. tro att man håller på att förlora förståndet. (Om du känner så, så vill jag försäkra dig om att det inte är någon större risk att det sker.)

Du skriver om ditt illamående och det är tydligt att du kunde må bra av att komma i kontakt med någon som kan ge dig stöd genom bearbetningsprocessen. Visst kan det kännas fruktansvärt skrämmande att tänka sig att söka det stödet, men att gå igenom processen helt ensam tror jag är ändå så mycket svårare.
Jag tror också att Johanna och telefonterapi med henne kunde vara väldigt bra. Hon kan åtminstone ge dig tips på hur du går vidare. Det finns även organisationer som HOPP och RSCI som erbjuder samtalsstöd, där man kan vara anonym om man så vill.

Även jag vill backa upp boken som Carma nämner; incest och sexuella kränkningar" eller som den amerikanska upplagans titel är "The Courage to Heal". (För visst krävs det mod, men jag tror att du besitter det modet någonstans...)

Kramar, En Annan

__________________

lilleSkutt

Tack så mycket för era svar!
Jag tycker bara det är så jobbigt att söka hjälp när jag inte vet riktigt vad det är jag behöver hjälp med...och så vet jag inte vart jag ska söka hjälp...
Jag vet ju som sagt inte OM jag har blivit utsatt för sexuella övergrepp, men jag har ofta mardrömmar om det och det känns väldigt verkligt och när jag vaknar så är jag väldigt påverkad av drömmen. Däremot så har jag blivit fysiskt och psykiskt misshandlad från det att jag var 6-7-år och fram till jag var 21, och den psykiska misshandeln finns fortfarande kvar om än inte till lika stor utsträckning som förr. Vet bara inte i vilken ände jag ska börja och p.g.a min depression och ångestkänslorna så har jag inte så mycket ork...jag känner mig bara så nere och uppgiven så jag vill bara lägga mig och sova och inte vakna igen. Det gör bara så ont. Och jag har försökt få hjälp innan, låg även inne på sjukhuset ett tag... men efter att jag blivit utskriven så gick det bara ca: 3 månader och sen dalade jag ner igen. Allt känns bara så meningslöst och hopplöst...