peafowl

Något defust lite äckligt och omöjligt att ruska av sig flyttade in i mig för länge sedan.... efter mycket grubblerier under en pågående downperiod har jag förstått att det är skam det handlar om. Att känslor av värdelöshet och misslyckande egentligen nog är skamkänslornas spöken...

Vet inte alls om jag postat detta på rätt plats men jag kommer liksom inte längre än så här. Skulle någon kunna förklara lite mer för mig. Kanske varför jag inte kan skaka av mig det, hur skamkänslor fungerar för er och tusen andra frågor jag inte kan formulera just nu...

Meee

Skam är verkligen en jobbig känsla. Skulle vilja tipsa om ngra böcker som iaf att hjälpt mig mkt att förstå skam, hur man ska jobba för att bli fri ifrån den etc... alltid en början att börja läsa om det. Hoppas att du kan ha glädje av det. Böcker om skam: "Från skam till självrespekt" Martha Cullberg, "Skamfilad" Göran Larsson, "Kvinnor och skam" Brene Brown. Går även att läsa lite om skammens psykologi på samtal.nu. Sköt om dig!

Carmadah82

Frågan är ju varför du känner skam?

peafowl

Meee: var inne på samtal.se det var en bra sida. Jag skall inhandla boktipsen på måndag. tack för att du orkade svara mig.

Carmadah82: det har jag nog inte förmåga att säga eller skriva eller knappt tänka.... men en tid då hån och utnyttjande spelar in oavsätt om det var berättigat eller inte...och lite andra saker

Snusmumrik

Hej!

Jag berättade en gång för min terapeut att jag äcklades över mina händer och fingrar att jag ville riva av huden och ta bort dem. Jag var helt inne i känslan över mitt enorma äckel kring mina händer och fingrar.
Terapeuten tittade på mina händer och sa att hon tyckte dem var vackra. Det blev helt kortslutning i hjärnan på mig. Kunde mina äckliga händer vara vackra? Eftersom hon betyder så mycket för mig så betyder oxå det hon sa mycket och jag kunde inte avfärda det för jag tror på henne.

Det lärde mig mycket om skam. Någonting är skämmigt. Något jag gjort. Något jag tänkt. Någonting jag sagt, tänkt att säga, tänkt att göra..
Något någon har gjort, med mig, mot mig, sagt till mig, om mig. Vad ska andra tänka? Hur ska andra reagera? När alla ser hur äcklig, pinsam, vidrig jag är...
I detta finns andra verkligheter oxå. En verklighet är att jag har vackra händer. Den verkligheten finns oxå. Vilken verklighet vill jag dela min verklighet med? Den äckliga gubben som ville att jag skulle dra mina naglar på insidan av hans lår så han började blöda o bli kåt? Han som ville att jag skulle spotta på han snopp, vilket jag gick med på efter att ha förhandlat ner det till spott, runk och att jag skulle ha min nakna fot på instrumentbrädan.
Varför känns jag dålig? Äcklig? Skyldig?
Gubben tyckte kanske inte detta om mig heller? Skulle mamma tycka det när jag var liten och det hände?
För vem är jag dålig som gör sånt?
Är det mannen som tvingade mig att göra så här med mig som är så där äcklig? vidrig?
När är man äcklig och vidrig?
När är man det inte?
Är det ett "göra"? eller är det ett "vara"?
Godnattsnus

peafowl

Du är klok! Du verkar ha kommit en bit på vägen....
Tack för din text den var tänkvärd.

Snusmumrik

Tack Peafow!