soon

Hej!
Jag vet egentligen inte vart jag ska börja för jag har aldrig pratat med någon om detta. Jag har varit tillsammans med min man nu några år och vi har en underbar son på 11 månader. Vi är bosatta i centralamerika då min man är härifrån och det var här vi träffades. Vi har haft det så underbart tillsammans och jag kände att jag verkligen hade hittat det jag letat efter. Han har alltid varit bestämd och alltid sagt klart vad han tycker om saker och ting men det var en egenskap som jag gillade hos honom. Men efter en tid sa blev han arg för minsta lilla, det kunde vara att jag tvättade fel el att jag tog för lång tid att göra saker. Han började också bli svartsjuk för små saker men det var inget allvarligt.
Han var förut ute mycket med kompisar och på fester och så men när vår son föddes så ändrade han helt sin livstil och tillbringade all sin tid med oss och lämnade helt att festa mm. Men efter några månader så började svartsjukan igen och med tiden så har det stegvis blivit värre och värre och nu är jag i en situation som jag inte ver hur jag ska ta mig ur. Jag kan nu inte ens kolla ut genom fönstret utan att han anklagar mig för att kolla in någon som jag enligt han har sex med. Jag är nu rädd för att gå att lägga mig om nätterna för han väcker mig jämt vi 5 på morgonen och börjar anklaga mig att jag har tagit in någon man i huset el att jag pratar med någon via telefon, som jag inte ens har men enligt honom har jag en gömd någonstans. Min son vaknar varje natt för att bli ammad och han säger att jag använder det som en ursäkt för att göra dessa sjuka saker. Han har också börjat slå mig och han har tagit styptag, hotat mig med kniv mm Jag känner mig så dum att jag köper det varje gång han säger att det aldrig kommer hända igen. Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till, han har lovat mig att söka hjälp för han vet att han har ett problem men han skjuter bara upp på det hela tiden. Borde jag ens hoppas att han kan komma ifrån detta beteende? Jag har ingen som jag kan prata med om detta, jag har hela min familj hemma i Sverige som jag älskar så otroligt mkt och har en superbra kontakt med men jag känner att jag inte kan prata om detta. Jag skulle verkligen uppskatta om någon kan hjälpa mig!!??

Anna-Karin

Visst är det möjligt att han söker hjälp och ändrar sig men du skall inte vara där under tiden!!!!

Du har en fruktansvärd situation och du måste ta dig ur den nu.

Ta med din son och ditt pass och ta dig till närmsta svenska konsulat eller ambassad de kan hjälpa dig med pengar samt att boka en biljett till sverige.

Du måste ta dig ur detta nu, för din skull men främst för din sons skull han kan inte välja och skall inte behöva växa upp i ett misshandlande hem.

Om du kan samla kraft och ring din familj och berätta så att de kan hjälpa dig. Du har inte gjort något fel, inget av detta är ditt fel, det är han som gör fel! Det finns ingen skam eller skuld i att berätta vad du råkat ut för men du behöver hjälp att ta dig ur detta.

Agera nu och börja planera för hur du skall ta dig ur detta. Behöver du mer hjälp att planera kontakta en kvinnojour i sverige och be om hjälp via nätet eller telefon.

A-K

MentalPanic

Hej vännen.

Ta kontakt med svenska ambassad/konsult.Dom borde kunna vägleda dig i detta. Och vänta inte utan gör det omgående så här kan du inte ha det!! Vad det gäller din son så borde han ha svenskt medborgarskap iom att modern är svensk så det behöver du inte oroa dig för troligen.Och tala om för din familj i Sverige hur det står till ..du ska inte skämmas för det är inte dig det är fel på! Jag själv är utlandssvensk och kan förstå hur ensam du känner dig just i det här läget.

Hör gärna av dig igen!

Kram Lotta

__________________
Look at me for understand how beautiful you are.

Johanna.H.

Vill bara säga, dels att jag verkligen håller med ovanstående skribenter. O precis som Anna-Karin skrev så är det högst möjligt att han söker hjälp, men han kommer inte göra det så länge du visar att du accepterar hans beteende - vilket du indirekt gör genom att stanna. Jag förstår att det är ett otroligt svårt beslut för dig att lämna din man. Av många olika anledningar. Jag tänker inte säga till dig vad som är bäst för dig - det vet bara du.

Jag brukar säga till mina klienter då de upplever att de befinner sig i en besvärlig situation där de önskar en förändring och någonstans hoppas att de inte skall behöva ta ett beslut utan att det skall ske "av sig självt" - Har saker och ting IDAG förändrats på något vis? Vad är det som är nytt i situationen nu, som inte fanns där tidigare? För att en förändring skall ske MÅSTE något nytt tillföras. Annars är det omöjligt för saker och ting att förändras. I denna situationen krävs det att din man inser att hans beteende gör att han förlorar dig. Att han måste behandla dig med respekt och kärlek för att du skall vilja leva med honom. Fundera på hur du bäst förmedlar detta till honom? Har du sagt nej tidigare? Om det inte hjälpt tidigare kommer det inte hjälpa nu heller. Fundera på vad du skulle kunna göra nu som är NYTT.
Det krävs en ny strategi i detta läget. Självklart vill även jag poängtera att du absolut inte har något att skämmas för. Fundera på hur du hade sett på det om det var någon annan i din familj som befann sig i samma situation - Hur hade du sett på han/hon om de berättade att de befann sig i den situation som du är i? Hade du dömt dom? Hade du helst velat att de inte sa något eller hade du önskat att de bad om hjälp? Fundera på detta - och det svar du kommer fram till är svaret på vad du skall göra för att hjälpa dig själv.

Lycka till!

Hör gärna av dig igen om du har fler frågor eller behöver stöd!

Kram, Johanna

__________________
Johanna är utbildad Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon är också tränad i EMDR och en typ av hypnos som kallas powertrance.
Vill du prata mer med Johanna? Du kan kontakta henne på: johanna.h@comunicera.se
eller på 0709-689296. Johanna erbjuder även telefonterapi.

dacci

Nix, det kommer inte att hända. Det kommer bara bli värre tills du dör/han dödar dig eller bryter dig ifrån honom.

Johanna; Människor agear efter vad de anser vara bäst för sig själva, men bara för att någon anser det vara bäst för sig själv implicerar inte alls att det är det bästa valet.

__________________
Om du vill ha någon att prata med är det bara att skicka ett pm

lexus

Kan bara hålla med vad alla skrivit. Jag förstår även hur svårt det är och veta vad man ska göra. Har själv varit där. Snälla fly det kommer inte att bli bättre. Respekten för dig är redan borta du är hans egendom. Hans dåliga mående kommer alltid att hamna på dig oavsett hur mycket du försöker göra rätt och ändra på dig. Hans krav kommer bli orimliga och du kommer göra dig själv olycklig. Rädda dig själv och ditt barn från denna destruktiva relation. Ta kontakt med din familj.

soon

Hej igen!

Tack så mycket för alla svar! Jag vet att ni har rätt i att lämna honom är det enda rätta och att det är det enda som kan ändra på situationen. Jag vet inte varför jag inte gör det, jag vill men det är något som tar emot. Jag tänker på min son och hur mycket han älskar sin pappa men jag vet ju att det bästa för honom är att komma bort ifrån detta beteende. Jag har varit så nära flera ggr. Häromdagen så var det bråk igen, och jag ringde min familj och sa att jag ville komma hem, fast jag sa aldrig hela sanningen. När det var dags att köpa biljetten så tog det emot och jag ändrade mig. Jag blir så arg på mig själv att jag inte kan vara starkare och göra det som jag vet är rätt. Varför kan jag inte bara göra det? Varför tar det emot? Hur kan jag vara så dum som stannar fast jag sitter här idag med bulor i huvudet?

dacci

Det är egentligen inte särskilt relevant, men det beror på utvecklingsbetingning, evolution. Vi människor är inte adapterade för samhället vi lever i idag.

Många tusen år tillbaka så skulle det gett din genetiska materia en större sannolikhet att överleva om du stannade kvar hos mannen än om du gav dig ut i naturen ensam, själv mot världen.

__________________
Om du vill ha någon att prata med är det bara att skicka ett pm

Anna-Karin

Nej, du är inte dum i huvudet. Du har ju ditt liv där!
Kan du ge dig själv en chans? Åka säg 3 veckor till svergie på sommarsemester och tänka över hur du vill ha det. Kanske är det lättare om det inte är så definitivt och du får en chans att tänka över saker och ting utan att känna dig så pressad?