Charlottan

Hej,
Jag har bulimi och har precis sökt hjälp för det. Igår var jag på sjukhuset för ett andra bedömningssamtal, det gick väll ganska bra men det var jobbigt. Med mig hade jag en vuxen vän och efter bedömningssamtalet satte vi oss en stund i väntrummet och pratade om vad som sagts under samtalet. (Samtalstanten frågade en del om tidigare behandlingar och sjukhusvistelser och så, och jag tyckte att det var jobbigt att svara.)

Vårt lilla samtal efteråt slutade med att jag hade berättat allt. Alrdig förut har jag kunnat berätta om övergreppen på det sättet. Det bara kom ur munnen på mig och det var så skönt! Hon har lite liknande erfarenheter och det kändes som att hon förstod.

Jag har egentligen två frågor...

1. När jag berättade igår blev det väldigt tydligt hur bulimin hör ihop med övergreppen, jag har aldrig sett det så tydligt förut. Måste jag berätta om övergreppen då, i ätstörningsbehandlingen? Det känns tufft...

2. Jag har inte tänkt så jättemycket på övergreppen på ett tag men sen igår har jag tänkt väldigt mycket. Blev svårt att sova i natt för att jag låg och tänkte på det. Jag vet inte vad jag ska fråga men det känns verkligen tungt att ta tag i både bulimin och övergreppen nu, samtidigt... Måste man göra det? Eller, vilken ordning ska man ta det? Om det nu fortsätter så här med tankarna på övergreppen, så måste jag ju ta i det eller?

- C

Johanna.H.

Hej Charlottan,

Jag förstår att det är tungt att inse sambandet mellan bulimin och övergreppen. Att det kan tyckas övermäktigt att ta sig an "båda två" på samma gång. Sanningen är dock att genom att bearbeta övergreppen så kommer du hantera bulimin på "samma gång". Det handlar delvis om att du nu efter att ha insett sambandet måste gå på djupet och se vad bulimin fyllt för funktion för dig- det är väldigt vanligt att överlevare av sexuella övergrepp använder mat för att hantera/kontrollera känslorna inför övergreppen. Förstår du hur jag menar? När du jobbar med övergreppen och dina känslor kring dem kommer således ditt behov av att kontrollera känslorna med mat att minska.

Det är inte "fel" att börja i någon av de två ändarna - eftersom det hela hänger ihop oavsett. Det viktigaste är att du får en terapeut som är specialiserad så att du får det stöd du behöver i denna process.

Du får gärna skriva igen eller höra av dig till mig om du har fler frågor!

Lycka till!

Vänligaste, Johanna

__________________
Johanna är utbildad Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon är också tränad i EMDR och en typ av hypnos som kallas powertrance.
Vill du prata mer med Johanna? Du kan kontakta henne på: johanna.h@comunicera.se
eller på 0709-689296. Johanna erbjuder även telefonterapi.