yoyo27

Jag undrar över en sak. Det är inte så allvarligt, men är ändå något som jag funderar mycket på just nu och jag tror att jag kanske behöver skriva av mig för att släppa det helt.
Det var en sak som hände med min första pojkvän, jag var 16 år då och han var 19. Det var andra eller tredje gången jag någonsin hade sex. Det var inga konstigheter alls i början, när vi hade samlag,men jag kommer ihåg att jag efter ett tag började bli öm och få ont. Då sa jag till att jag inte ville mer och sa även att det gjorde ont. Istället för att sluta på en gång, som jag var helt säker på att han skulle göra, fortsatte han och sa att han skulle vara klar snart. Jag sa att det gjorde ont, att jag ville att han skulle sluta och låg till slut och grät men han fortsatte ändå tills han var klar.
Precis efteråt, när han märkte att jag inte mådde bra, insåg han att det han gjort var fel, antar jag, för han sa (och det här minns jag supertydligt): Det där var ju fan våldtäkt. Han verkade arg och gick ut ur rummet men sa inget mer till mig om det. Jag kände mig jättekonstig, det kändes vekligen fel. Men sen redan samma kväll hade jag sex med honom igen, för jag ville inte att han skulle känna sig dum för det som hade hänt. Sedan var vi tillsammans i 4 år innan jag förstod att han inte var den bästa killen. Sedan trängde jag bort händelsen och under den resterande tiden jag var tillsammans med honom tänkte jag inte på det en endaste gång. Minnet av det kom till mig när jag ca 6 år senare läste om en tjej som hade varit med om typ exakt samma sak. Kan jag ha förträngt minnet så länge? Däremot har jag kommit och tänka på det nu och jag tror att den händelsen kan ha format hela mitt nuvarande sexliv, att jag inte riktigt kan vara närvarande när jag har sex. Jag kan nu inte sluta tänka på detta, trots att jag vet att det inte är så allvarligt och att många är med om mycket mycket värre saker. Mår ändå rätt dåligt över detta nu och jag undrar bara vad det var jag var med om den dagen och om det är möjligt att en sådan grej kan ha gjort så att jag nu inte kan vara närvarande vid sex även om det är med någon som jag bryr mig om.
Hoppas att någon orkade läsa

Zeraphina

Jag har varit med om längre texter så det var inte så jobbigt att läsa.

Jag kan iprincip säga att jag vet hur du känner dig.
Jag hade en pojkvän, jag var jättekär men mådde inte bra en period.
Han skulle ta min oskuld, men jag ville inte. Jag ville verkligen inte men han gjorde det ändå. Jag sa hela tiden att jag inte ville men han fortsatte, även om jag låg och grät..

Det här sitter fortfarande i huvudet på mig och jag har efter det haft svårt att säga nej när jag har sex, tills jag berättade händelsen för min nuvarande pojkvän och förklarade att han MÅSTE acceptera ett nej.

Vet din nuvarande om det som hände?

Det bästa är väl att tänka "Det hände då, och jag vet att ****** inte kommer att göra så mot mig. Eftersom att han är helt underbar blablabla"
Liksom, när du tänker på det så ska du försöka tänka på människan du har sex med för tillfället och få posetiva tankar om honom (din nuvarandra alltså) och sedan försöka bara fokusera på det han gör osv

Få en dålig tanke till att bli helt underbar.
Det är jättesvårt men det kommer nog så småningom

Jag hoppas att det går bra!

Johanna.H.

Hej yoyo27,

Vad bra att du skriver till oss!

Det du har varit med om är definitivt en kränkning, och något som fortfarande påverkar dig idag. Jag håller verkligen med Zeraphina i det hon skriver om vikten av att uttrycka detta till den person man är i en relation med idag, så att de kan vara extra lyhörda för ens behov. Det är dock också viktigt att tänka på att detta är en sak som kräver mer än att man försöker "övertala" sig själv att allt är okej. Det handlar om att man måste bearbeta och gå på djupet med det du upplevt, så att du kan ta hand om de känslorna, arbeta med de negativa föreställningarna du fått kring sex- så att du verkligen KAN känna dig trygg i en intim situation idag.

Detta kan du få hjälp att bearbeta i terapi. Har du pratat med någon proffessionell om detta?

Om du befinner dig i Göteborg med omnejd så tar jag emot nya klienter just nu. Du är välkommen att höra av dig om du vill komma till Comunicera.

Om du har fler frågor eller om det finns något annat vi kan hjälpa dig med är du varmt välkommen att skriva igen!

Vänligaste, Johanna

__________________
Johanna är utbildad Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon är också tränad i EMDR och en typ av hypnos som kallas powertrance.
Vill du prata mer med Johanna? Du kan kontakta henne på: johanna.h@comunicera.se
eller på 0709-689296. Johanna erbjuder även telefonterapi.

yoyo27

Zeraphina, tusen tack för ditt svar och dina råd som jag verkligen tar till mig. Du har varit med om samma sak och vet hur det känns. Jag har inte sagt något till min nuvarande pojkvän, men som du säger är det nog viktigt att jag gör det. Jag ska verkligen försöka tänka på det du säger, fokusera på det positiva.
Och Johanna, du har nog rätt i att jag bör bearbeta detta (och mycket annat för den delen) och terapi är något som jag tror skulle hjälpa mig och jag kommer nog känna mig redo för det snart. Bor dock i stockholm.

Känns bra att få bekräftat att det är ok att tycka att det är jobbigt. Har hela tiden tänkt att jag är helt knäpp som överreagerar på en obetydlig grej. Ska definitivt börja med att prata med min pojkvän.
Tusen kramar till er.

Johanna.H.

Hej igen,

Härligt att du känner dig peppad och stöttad! låter mycket klokt att börja i "den änden". Comunicera finns även, vilket du redan kanske visste, i Stockholm. Bara så du vet!

Sköt om dig och lycka till!

__________________
Johanna är utbildad Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon är också tränad i EMDR och en typ av hypnos som kallas powertrance.
Vill du prata mer med Johanna? Du kan kontakta henne på: johanna.h@comunicera.se
eller på 0709-689296. Johanna erbjuder även telefonterapi.

gult

det bästa du kan göra är att glömma allting och lämna det bakom dig och om det inträffa igen polisanmäl det på en gång då inom 48 timmar, annars är det ingen idè och älta det.!! och visst kan människor har sidor som dom döljer alla gånger, mer är det inte med detta.! för dagen du inte kan gå vidare, då har du fastnat vilket är inte bra ta genast itur med det och gå vidare det är det bästa du kan göra.! man ska alltid ta reda på en persons alla sidor, även hunden i graven, annars ber man dom dra åt helvete om dom inte berättar, eller lämnar dom för sitt ruttna öde, står skrivet i flera hundra tusen år tillbaka att dom får vad förtjänar.! det misstaget vi öppna gör är att vi tror att alla är som oss, idioter möter man på alltid överallt minst flera ggr i livet och flera av dom samtidigt i ett vänterum tex vid vårdcentralen, och så är det för alla runt hela vår glob hela tiden och nånting vi får stå ut med hela tiden och så, och skippa kontakten direkt om du känner en person inte är helt öppen och så, råd till alla som läser och så dårå.! lycka till.! mvh/gult PS: idioter döljer alltid sina dåliga sidor och så är det, för att dom e rädda att bli upptäckta osv.! DS (det är nånting vi måste lära oss att leva med att alla människor har inte ärliga-bra avsikter med vilka dom är och så och dom finns överallt i alla samhällsklasser och yrken och så vidare och det är inget man ser på dom och så men med tiden lär man sig att känna igen vissa av dom och så vid äldre åren och vissa tidigare än andra och vi vet oxå varför.!!)