Jolene

Har tagit bort inlägget pga att inte klarar av att ha det uppe längre.

voice

Hej igen.

Du provocerar inte fram våld från män som har "förutsättning att slå kvinnor". Du provocerar inte heller fram ilska, övergrepp, mordhot och kränkningar från andra människor.

Allt det där har dom inom sig redan innan!!!

Jag hoppas du förstår det och släpper din skuld över någonting som inte har med dig att göra. Precis som att du inte känner skuld över att Olof Palme blev skjuten, eftersom det inte var du som sköt.

Så vad får dig att tro att du ska bära andra människors skuld?
Du förtjänar att ha det bra och du är säkert en bättre mamma än vad du tror då du är medveten om problemen och inte förnekar dom.

Lycka så mycket till!

alfons

Nej, jag har inte alls liknande erfarenheter, men jag undrar:

har du någongång fått professionell hjälp för detta av t ex psykolog/kurator eller liknande?

Det är fruktansvärda upplevelser du bär med dig och något som ett barn, en människan, aldrig skulle behöva uppleva. Det är viktigt att du mår bra, både för din egen skull och för dina barns skull. Du är värdefull precis som alla andra. Du har blivit så nedtryckt av vuxna och de som skulle vara din trygghet att det inte är konstigt att din självkänsla har fått sig en ordentlig törn. Det gör mig ledsen att läsa, men jag vet att det finns så bra terapeuter som säkert skulle kunna hjälpa dig, så därför uppmanar jag dig att söka hjälp.

en_rädd_tjej

Hej!

Jag förstår vad du har gått igenom till viss del.
Övergreppen påverkar en hel del av livet - har egen erfarenhet.
Men jag skickar ett PM till dig så kan vi diskutera vidare.

Kram

per n illa

du har en namne i min partner och att det är då helvete att det inte räcker med det kränkande som ägt rum, det skall sen hänga med en i
livets ryggsäck, har försökt att få min partner att känna att hon är älskad men hon vågar inte fullt uy med rädsla för att bli övergiven igen, lämnar henne aldrig. litar du på nån som håller av dig idag ?
kärleksdistanskramar

per n illa

j,
kan du skicka mig ett pm, det är en grej i ditt inlägg som jag inte kan släppa, om du vill
per v illa

Jolene

Tack för inlägget!

Hmm det handlar nog inte så mycket om att på ett medvetet plan tror att man bär andra människors skuld. Det är något som nöts in i en på ett undermedvetet plan, nästan som en hjärntvätt. Min mamma sa ju till mig så många gånger att det var mitt eget fel, att jag var dum i huvudet (hon tvingade mig att själv säga det högt om och om igen) att jag var ett misslyckande och att jag aldrig skulle bli något. har man hört det sedan man är tre- fyra så kommer man ju inte ihåg något annat. Det mest grundläggande, en föräldrers kärlek finns inte där. Man blir inte riktigt som man skulle ha blivit då. Tror jag.

Jolene

Nej tyvärr är mitt största problem att jag inte litar ens på mina allra närmsta. Jag har en pojkvän men jag litar inte på honom. Han tycker det är jobbigt, samtidigt förstår han till en viss del. Han känner ju till min historia. Jag kan heller inte riktigt alltid känna att jag är älskad utom korta perioder. Det finns en känsla av övergivenhet och att stå utanför på något sätt som inte lämnar mig ifred. Den skulle jag gärna slippa, men jag tror inte att det går. Det finns något med de här upplevelserna som gör att jag känner mig annorlunda. På ett jobbigt sätt.

Jolene

Jag har sökt hjälp vid ett tillfälle. Men han (psykologen) passade mig verkligen inte särskilt bra, och jag vet inte om jag tror på att prata bara fyra timmar per månad när allt liksom rasar omkring en. Dessutom var han intresserad av konstiga saker, som när jag berättade om en abort ville han veta namnet på medicinerna jag fick, vilket var helt oväsentligt för mig. Till sist ville jag inte gå dit. Jag pratade även med en läkare där som tyckte jag skulle ta neuroleptika, vilket jag inte riktigt förstod syftet med. Jag skulle vilja träffa någon som kan lyssna och hjälpa till på ett sätt som jag kan använda sedan... helst utan mediciner, för jag tror faktiskt inte att jag är deprimerad, jag tror jag på många sätt är traumatiserad, men jag tror inte man kan medicinera bort det...

per n illa

vilka fler konstiga saker var det ?
vad är det som rasar just nu ?
kram