solglänta

Hej!

Är ny här.
Har varit med om sexuella övergrepp som barn.

För några år sedan gick jag i terapi för något helt annat, och då började det komma upp minnen av övergrepp.
Nu går jag i sjukgymnastik på psyk. där vi jobbar mycket med övergreppen bland annat genom samtal och att lösa upp kroppsliga spänningar.


Nu har jag i min bearbetning kommit till en fas där jag har mycket kroppsliga spänningar.
Jag har ganska mycket ångest och panikångest, hjärtklappning, det gräver i bröstkorgen, mår illa, yrsel m.m.

Har svårt att andas, kvävningskänsla - då bröstkorgen är alldeles stel och spänd. Det lättar en del då jag tar oxascand men kommer tillbaka när den slutar verka.


Jag har mycket starka spänningar i framför allt bröstkorgen och magen.
På sjukgymnastiken jobbar vi med att lösa upp spänningarna och jag får ut de svåra känslorna.
Vi pratar om och tar hand om det som kommer.

Där känner jag tryggheten från sjukgymnasten som sitter bredvid mig och hjälper mig att ta hand om det som kommer.


Nu har det börjat komma såna flashbacks även när jag är hemma.
Jag klarar inte att ta hand om det när jag är själv, vilket gör att det bara lagras mer och mer spänning i kroppen och det blir allt tyngre att andas.

Jag försöker slappna av och andas mig igenom det, andas med magen, men det resulterar bara i att jag blir ännu mer spänd.


Kroppens försvar är väldigt starka och gör allt för att försöka trycka ner det igen, vilket gör att jag börjar skaka våldsamt i bröstkorg och mage .
Det bara ökar och till slut är hela kroppen i sån spänning/kramp att den är som i en båge. Jag skakar i alla muskler och spänner mig fruktansvärt.


Det enda som brukar hjälpa då är att gå på sjukgymnastiken och få ut de här känslorna som ligger alldeles under ytan.
Då lättar det och kroppen kan slappna av - tills nästa gång.

Är det någon som känner igen?
Känner mig så väldigt ensam i detta!


Ibland känns allt totalt hopplöst och svårt och jag ångrar att jag började rota i det, men jag gör inte det ändå.
För jag vill komma igenom det här, vill bli fri.

Jag har upplevt att när jag fått utleva känslorna på sjukgymnastiken lättar dimman och jag känner jag mig så fri, så levande, lycklig och närvarande i nuet.

Det är en sån härlig känsla som jag strävar efter att komma till igen och att alltid få vara där.

/solglänta.

Änglaflickan Inez

först vill jag säga VÄLKOMMEN!!!

jag är ingen expert, men du har vart med om hemska saker och det har heltklart satt sig i din kropp, vilket inte är konstigt på något sätt.
tycker det är bra att det har kommit upp och du får hjälp.

du beskriver att det kommer flashbacks även när du är hemma och att du blir mer spänd

ett tips är att jobba på mindfullhet, alltså medveten närvaro. Att försöka vara här och nu, inte i dåtiden inte i framtiden. Nu kan detta låta helt idiotiskt, men jag har själv provat och det är en strategi som fungerar, men man måste öva.

det du ngt om medveten närvaro??

det handlar mkt om att fokusera på det som är här och nu.
att obervera verkligheten
att beskriva
och att delta, att vara ett med verkligheten, en del av den

samtidigt så ska man se verkligheten utan att dömma,

det innebär att vi är vakna i nuet och att vi lägger märke till det som sker omkring oss

vet inte vad jag ska säga
dels för att det ite ska bli massa text här som man inte orkar läsa, och dels för jag inte vet om du vill veta

om du orkar läsa har jag ett boktips
Vem är det som bestämmer i ditt liv? : om medveten närvaro- Åsa nilsonne

det är inte hopplöst, det akn jag lova, det kan kännas så, men det är inte så

Bincan

Hej Solglänta!
Välkommen hit.
Låter som om du har det jobbigt. Finns det ingen som kan hålla om dig när du får dina attacker? En vän så du kan känna dig trygg.
Jag visste inte att sjukgymnaster jobbade med att lösa mentala spänningar. Det var nytt för mig.
Jag funderar på om du skulle söka sådan terapi där man jobbar på att få ut de kroppsliga spänningarna. Jag kan bara rekommendera dig att söka på nätet eller fråga terapeuterna här vad de har för rekommendationer.
Min egen erfarenhet är att jag började med att jobba med mina kroppsliga minnen i form utav aggresioner o sorg o ilska o rädsla. Nu har jag gått vidare med samtalsterapi.

Kramar Bincan

__________________
Min väg är alltid upp, upp, upp
Ingen får stå på mig

Johanna.H.

Hej Solglänta,

Ja det låter som panikångest och även eventuellt en del kroppsminnen. Det är väldigt vanligt att man drabbas av panikångest när man är i början av en process att bearbeta sexuella övergrepp.

Nedan finner du vad som kännetecknar en panikångest attack:

Det amerikanska psykiatrikerförbundet definierar panikångest i den fjärde upplagan av ”Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders” (DSM – IV) så här:

“En panikångestattack är en period av intensiv rädsla och obehag, som brukar associeras till ett antal olika somatiska och kognitiva symtom”. Det är vanligt att attacken har en plötslig start, som byggs upp till maximal intensitet inom 10 till 15 minuter. En attack varar sällan längre än 30 minuter. Det är inte ovanligt att personen vill fly från platsen när attacken kommer – speciellt om de fysiska symtomen är starka. När någon upplever en panikångestattack för första gången, uppsöker de ofta ett sjukhus eller en akutmottagning i tron att de har fått en hjärtattack. De tror att de håller på att dö. Symtom vid panikångest:

Hjärtklappning
Svettningar
Skakningar
Andnöd
Kvävningskänslor
Bröstsmärtor
Sväljsvårigheter
Kväljningar eller problem med mag – tarmkanalen, diarré
Yrsel eller kittlande känslor
Känsla av kyla, rodnad eller värmevågor

Forskning visar att man måste ha minst fyra av de tillhörande somatiska och kognitiva symtomen som beskrivs ovan. Panikångestattackerna skiljer sig från andra typer av ångest genom sin intensitet och plötsliga, episodiska natur. Panikångest kan vidare karaktäriseras av att attacken startar plötsligt – vanligtvis, men inte alltid i en viss typ av situation. Det finns också svagare ”begränsande symtom” i form av panikångestattacker. Diagnosen för panikångest kan ställas när en individ upplevt minst två oväntade panikattacker under minst en månad och känner oro över att få en ny attack.

Det som är viktigt att tänka på, är att man går igenom många olika emotionella faser när man bearbetar sexuella övergrepp.

Varje individs återhämtningsprocess är unik. Men de flesta delar vissa likheter. Överlevare kan uppleva följande stadier:

Förnekelse: Det är inte ovanligt för människor att fastna i detta stadium i många år efter att de fysiska övergreppen slutat. Många överlevare utvecklar beroende eller tvångsmässiga beteenden medan de försöker dölja känslorna och emotionerna som är bundna till sexuella övergrepp på barn.

Förvirrad medvetenhet: I detta stadium börjar folk känna igen kopplingen mellan deras trauma i det förflutna och deras nuvarande bekymmer. Denna nya medvetenhet kan introducera känslor av ångest, panik och rädsla.

Nå ut: Överlevare kan vara i en situation där riskerna av tystnad blir mer smärtsamma än riskerna som är involverade med att berätta. Att få individuell rådgivning och/eller att gå med i stödgrupper kan spela roll i läkningsprocessen.

Ilska: Efter att de nått ut och blivit mer medvetna om påverkan av övergreppen, måste överlevare oftast handskas med intensiv ilska. Denna ilska är en väntad, naturlig del av läkningsprocessen. Tankar om avslöjande och konfrontationer kan dominera detta stadium. Ilska kan kanaliseras mot någon som ursäktade eller skyddade förövaren, någon som inte trodde sitt avslöjande om övergreppen och någon som de anser borde ha bekymrat sig men aldrig tog stegen för att hjälpa.

Depression: I detta stadium kan vuxna överlevare återkalla de negativa meddelanden eller kritik som de fick från sin förövare som barn. Om dessa verkar giltiga för den vuxna överlevaren, så kan de orsaka depression hos honom eller henne. När de står för en depression, känner sig överlevare ofta kraftlösa och oförmögna att göra positiva förändringar. Om symptom och utlösare av deras depression blir identifierade och en passande stödgrupp hittas, är risken att de blir överväldigade av sina känslor av förtvivlan minimal.

Klargörande av känslor och emotioner: För vuxna överlevare av sexuella övergrepp på barn, är en nyckelkomponent för läkandet att uttrycka och dela med sig av sina känslor. Detta kan uppnås genom att överlevare lär sig att känna igen och identifiera en vid variation av känslor och emotioner, likaväl som att hitta vägar att släppa dem utan att skada sig själva eller andra. En bra stödgrupp kan vara oerhört värdefullt den här tiden.

Omgruppering: Detta stadium involverar många positiva förändringar i överlevares attityd och känslor. I detta stadium, utvecklar de en ny känsla av förtroende för andra men, mest viktigt, så startar de att lita på sig själva. Denna fas inkluderar att lära sig från det förflutna, undersöka nutiden och planera för framtiden. Många överlevare har antytt att detta stadium representerar en övergång från knappt existerande till aktivt levande.

Gå vidare: Detta stadium inkluderar ett byte av fokus från de negativa upplevelserna av det förflutna till de positiva planerna för framtiden. Smärtsamma känslor och emotioner dominerar inte minnena från det förflutna. Positiva hanteringsfärdigheter som utvecklats i tidigare stadier är förhöjda och hjälper överlevare med att gå vidare med sina liv. Många hanteringsfärdigheter som kan hjälpa överlevare att gå vidare inkluderar att älska och acceptera dem själva, känna igen och hylla personligt växande, skapa en hälsosam stödgrupp, sörja aktuella förluster när de uppenbarar sig, lära sig att hantera stress effektivt och känna igen när det är dags för att släppa smärtsamma känslor som hör ihop med det förflutna.

Jag hoppas att svaret kan hjälpa dig att förstå dina egna reaktioner bättre!

Vänliga hälsningar- Johanna

__________________
Johanna är utbildad Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon är också tränad i EMDR och en typ av hypnos som kallas powertrance.
Vill du prata mer med Johanna? Du kan kontakta henne på: johanna.h@comunicera.se
eller på 0709-689296. Johanna erbjuder även telefonterapi.