Zuzanne

Tack Bincan.
Dina rader behövde jag verkligen just nu.
Det är sant att min upplevelse från den dagen i bilen är sanna.
Det som hände med mig var att jag inte vågade ryta i, för jag visste inte om han skulle bli våldsam då, och jag vågade inte titta på honom när han pratade med mig eller vara vänlig för då kanske han hade trott att jag var med på noterna.
När han tog sig på sitt lår och sa... aj vad ont jag har svarade jag inte... jag kommenterade det inte alls för då kanske han skulle tro att jag ville ha igång ett samtal.. Är övertygad om att det var ett sätt från honom att få mig till att prata.
Jag visste inte om jag skulle komma hem igen, eller om jag skulle få se mina barn igen.. Det jag upplevde var så fruktansvärt och jag mår så dåligt.
Jag har haft mkt stöd dom här dagarna... min terapeut har ringt varje dag... brottsofferjouren har ringt för att kolla hur jag mår.. Ni har skrivit här.. Är överväldigad av allt stöd...Har kännt mig så ensam sen i Tisdags, men det är nog lätt att göra det när ngt sånt här har hänt.
Ett vet jag i alla fall och det är att Jag INTE uppmuntrade denne man på ngt sätt... så det var INTE mitt fel... Försöker se honom som en rädd lite skitstövel, utan vett i huvudet.

Tack så jätte mycket för allt stöd.

Zuzanne

tandra

Stor kram till dej,hoppas det här eländet är på väg från dej nu,(Tankarna)

Zuzanne

Hej!
Mår så fruktansvärt dåligt. Panikattackerna avlöser varandra och jag kan inte sluta gråta.
Yrseln är hemsk och illamåendet går inte över.

Har blivit ombedd att skriva ner allt som hände och allt jag upplevde, och jag har börjat göra det nu på morgonen, men det var som jag åter igen satt i bilen, och den förlamande skräcken kom tillbaka, så jag kunde inte slutföra det.

Vet inte hur jag ska hantera det.

zuzanne

Johanna.H.

Hej Suzanne,

Jag förstår att du mår fruktansvärt dåligt efter den här händelsen. Precis som Jonas skrev tidigare så uppträdda mannen verkligen gränslöst och kränkande, vilket självklart inte är okej. Som tur var, och det är beundransvärt, hade du sinnesnärvaron att agera så snabbt som du gjorde!

En tanke slår mig dock nu när jag läser hur du beskriver att du mår just nu. Det är att kanske denna händelsen har dragit upp mycket gamla känslor? Du har varit utsatt för övergrepp tidigare som jag förstått det? Tror du själv att det här kanske har väckt något gammalt "till liv"?

Känner du att du har stöd i din psykolog i det här nu? Hjälper hon dig att reda bland alla dessa känslor? För om det ÄR en "gammal" smärta som kommit upp så behöver den, liksom smärtan inför det som hänt nu, tillåtas komma fram för att kunna läka ut. Upplever du ett motstånd inför detta? Självklart så förstår jag att det är jättejobbigt, men tillåter du dig själv att känna smärtan och sorgen? OM det är så att detta är gamla känslor och du inte riktigt lyckats sätta fingret på det än, så är det ju extra svårt att tillåta sig själv att må dåligt, förstås. Eftersom man kanske inte riktigt förstår varför man mår SÅ dåligt. Förstår du hur jag tänker?

Jag hoppas att du får hjälp av mitt svar, och att du snart mår bättre.

Varma hälsningar- Johanna

__________________
Johanna är utbildad Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon är också tränad i EMDR och en typ av hypnos som kallas powertrance.
Vill du prata mer med Johanna? Du kan kontakta henne på: johanna.h@comunicera.se
eller på 0709-689296. Johanna erbjuder även telefonterapi.

Zuzanne

Hej Johanna!

Tack snälla för ditt svar.
Ja, denna händelse har dragit upp gammalt till ytan.. Jag har en kbt kontakt óch vi har en bra kontakt, men det går sakta.
Beror kanske på mina radslor att inte ta in allt jag känner.. Det är så jobbigt att möta den lilla zuzanne, för det är hon som bär alla hemska minnen.
Jag har jobbat mycket med mig själv och tyckte jag kommit så långt, och sedan händer en sån här sak.
Ja, jag tillåter mig själv att känna både smärta och sorg.. Kan inte hålla det inom mig så som jag gjort förr.. Det är överfullt inombords så allt kommer ut.
Önskar jag hade någon att tala med när det känns som värst.

zuzanne

Bincan

Usch o må så dåligt. Lider med dig vännen.
Om du vill så skicka privat mail om du vill prata o fråga om det är ok att få kontakt via telefon. Vi finns ju alla här och det vi vill är att diskutera o prata o få stöd.
Försök oxå att finna en trygg plats. Du har ju din bostad och den är ju din privata plats. Där når ingen dig om du själv inte vill.
Själv så har jag återgått mer till att ha kramdjur som jag pratar med och håller om när det gör ont. Mitt lilla barn vill ha den mjuka tryggheten. Så hemma låter jag mitt barn ta plats så får jag leka vuxen på jobbet.

Trygga kramar från alla mina luddiga vänner och mig.

__________________
Min väg är alltid upp, upp, upp
Ingen får stå på mig

Zuzanne

Hej Bincan!

Det är sant att mitt hem är min trygghet. Här kan ingen göra mig något.
Jag blir arg på mig själv som tillåter andra att behandla mig illa och fel.
Jag vet att felet inte var mitt, men ändå så lägger jag skuld på mig själv.
Även det tror jag härrör från tidiga upplevelser.. Som barn tar man ju på sig skulden för allt som händer en.
Jag inser nu att jag har mer att jobba med än jag trodde när det gäller mig själv.
Jag pratar mycket med vår lilla katt. Det är otroligt att djuren känner av när matte inte mår bra. Hon tyr sig till mig och vill vara nära mer än när jag mår bra.

Det värmer i hjärteroten att det är villkorslös kärlek :-)

Ha det så gott.

zuzanne

cat

Hej Zuzanne!
Jag finns också här om du vill prata, du har mina telenr.

Jag pratade väldigt mycket med kvinnojouren, de lyssnade verkligen på vad man sa och man fick prata av sig, de gav också goda råd om man ville.

Detta att skriva ner vad som hänt, var det bästa råd jag någonsin fått känns det som så här i efterhand.
Det var skittufft att göra det, men jag delade upp det i små stunder åt gången och fick till slut ner det mesta på papper.

Detta har jag nu fått reda på av advokaten att det var dessa ord som jag skrivit ner så utförligt som gjorde att åklagaren bestämde sig för att gå till åtal, ja hon fick tag på andra saker också genom dessa, det känns jätteskönt. Så mitt råd till dig är att skriva så mycket du känner att du klarar och lägg det åt sidan en stund och fortsätt sedan, lämna in det till polisen som ett underlag till ev anmälan.

Detta är och kommer att vara skitjobbigt, jag vet det, men det hjälper och stå på dig och se till att folk lyssnar på dig.

Jag hade själv superångest och jag vandrade runt i lägenheten och gick från fönster till fönster sov dåligt och ingen matlust, jätterädd hela tiden och mådde jättedåligt.

Önskade verkligen att jag hade möjlighet att komma ner till dig och stötta dig, men just nu kan jag inte.

Men tänker på dig och stöttar dig på telefon och mail om och när du vill.

Kram
Cat

Zuzanne

Hej Cat och tack.
Jag vet att du finns där, och det känns tryggt.
Nu är våra situationer så väldigt olika, och kvinnojouren kontaktar jag inte då det inte föreligger något hot eller våld mot mig.
däremot är brottsofferjouren inblandad och jag har min terapeut som stöttar.
Vet inte vad jag skriver... innan jag tänkt klart så är minnet raderat... Kan inte förklara.
Domnad och känner mig allmänt frånvarande på ett konstigt sätt.
Haft mardrömmar inatt igen... Tredje natten sen i Tisdags.

Var rädd om dig /er.

Zuzanne

cat

Hej!
Hoppas det börjar att kännas bättre, men som jag sa tidigare så vet jag att det kan ta tid och gå upp och ner.

Bra att du har några att prata med, att jag pratade med KJ beror på att det låg mig närmast just då, men har även pratat med BOJ och ska ta kontakt med dem igen tror jag.

Stå på dig nu och hör gärna av dig och berätta hur det går.

Tänker på dig
Kram
Cat