Anneli

Hej

Sedan jag fick vetskap om att mina barn varit utsatta för sexuella övergrepp av sin pappa har jag i 4½ år gjort allt i min makt för att skydda dem och hjälpa dem bearbeta det som hänt. I oktober förra året blev jag klar juridiskt med skyddet. Hovrätten gick på tingsrättens dom, pappan har inte rätt till något som helst umgänge med barnen. Någon dom har dock inte utdelats. Mina barn var sex år gamla då de började berätta och vårt rättsväsende kan inte hantera sexuella övergrepp på förskolebarn utförda av närstående (om inte bildbevis finns eller barnen är helt sönder).

Under dessa år har vi varit med om flera utredningar hos socialen, två polisutredningar och otal besök hos BUP, såväl Vasa BUP (specialistmottagning) och vanliga BUP. Barnen mår idag efter omständigheterna bra, men jag känner mig trasig i hela själen och mycket deprimerad. Bilder från det barnen berättat om sina övergrepp förföljer mig. Min ångest väcks så fort något påminner mig om övergreppen och jag känner stor sorg över det liv jag förlorat under dessa år.

För att orka med domstolsförhandlingar, barnens berättelser och svårigheter, mina många försök att samtidigt klara av att arbeta m.m. har jag bitit ihop och förträngt så mycket jag bara kunnat. Men jag känner att de många vidriga bilder barnen berättat för mig ligger i vägen för mig att gå vidare. Jag vill gå vidare. Jag vill kunna lämna denna tunga period och dessa grymt svåra känslor bakom mig och vet inte hur jag ska gå tillväga. Mitt självförtroende är kraftigt raserat av mina många perioder av ångest och sjukskrivning. Jag känner stor skam för att jag inte är starkare. Har gått i terapi tidigare i omgångar, men känner att förståelsen för min situation varit bristfällig.

Vilken typ av hjälp finns det att få? Någon annan i samma situation som jag därute?

Zuzanne

Hej!
Är med sorg i hjärtat jag läser det du skrivit.
Är själv mamma och vet hur man mår om ngt tragiskt händer ens barn..
Jag har själv varit utsatt för sexuella övergrepp som barn, så jag vet vad dina barn lever med.
Det jag funderar på är om dina barn fortfarande har kontakt med BUP eller om dom själva nu ska hantera det Trauma dom gått igenom?
Att jag frågar beror på att du skriver om dom år DU förlorat....
Du behöver nu vara mkt uppmärksam på ev beteénde förändringar hos dina barn, för jag vet att det krävs mkt arbete för att man ska komma igenom sviterna efter övergrepp, för tas det inte om hand grundligt så förlorar barnet/n ifråga många många år av sitt/sina liv.

Var stark... Du kommer att få bra råd av experterna här..


Gruppkram till dig och dina små änglar.

zuzanne

Anneli

Hej Zuzanne!

Tack för ditt snabba svar och stöd

Jag är tacksam att du skriver utifrån ditt perspektiv och att du tillåter dig att vara rak och ifrågasätta att jag vill ha hjälp för egen del. Samtidigt känns det hemskt att behöva försvara att dessa år har varit vidriga också för mig.

I första hand är jag mamma, alltid mamma, och jag är beredd att ge mitt liv för mina barn, men jag är människa också. Jag har egna mål och drömmar och tidigare hade jag ett liv som var mer än "bara" mitt föräldraskap. Jag har gått från att vara en vältränad, social, motiverad och glad person som älskat sex och livet till en utmattad, håglös, olycklig person som knappt har sex för alla vidriga bilder detta väcker hos mig.

Mina barn MÅR bra. De har fått ett fantastiskt stöd från sin omgivning, de har båda gått flera år i både individuell och gruppterapi. De klarar skolan bra, har många kamrater, flera fritidsintressen, är öppna med sig själva och visar inga tecken på skam inför sina kroppar eller delaktighet i det de utsattes för. De är trygga i vetskapen att de inte behöver träffa sin pappa om de inte själva vill. Jag tror absolut inte att de är färdiga med sitt bearbetande, men just nu mår de fint och vill bara få vara helt vanliga barn.

Det är JAG som mår dåligt och JAG som vill ha hjälp att gå vidare. De senaste 4½ åren har uteslutande handlat om hur mina barn på bästa sätt ska få hjälp och jag har givit dem all kraft och kärlek jag besitter. Jag känner mig idag som en urvriden skurtrasa.

Rullgardina

Vad starkt att stå upp för dina barn och inte låtsas som det regnar. Det gjorde inte min mamma.

Man kan ju inte göra mer än sitt bästa, och du har ju uppenbarligen gjort allt du kan. Klandra inte dej själv lr känn dej som en dålig mamma iaf, om du ens gör det.

Johanna.H.

Hej Anneli,

Jag tycker att det är väldigt starkt av dig att skriva för att söka stöd för dig själv och de sår som Du fått efter den här typen av händelser. Det låter som att du gjort allt som en mamma kan göra för att skydda och vårda sina barn då de blivit utsatta för så fruktansvärda kränkningar som ett sexuellt övergrepp innebär. En STOR eloge till dig för att du orkat och kämpat vidare i allt vad den här typen utav emotionella och rättsliga processer innebär. Självklart är det nu som du ska börja fokusera på Dina behov och ta hand om dig själv, så att dina barn även fortsättningsvis kan ha en stark, trygg mamma att växa upp hos.

Jag tror att kognitiv terapi skulle vara bra för dig. Har du provat det tidigare?

Med kognitiv terapi så får du dels möjlighet att "prata av dig" om din egen upplevelse av det som hänt, de beslut du tvingats fatta, sorgen över de förlorade åren och säkerligen finns det mycket, mycket mer som du känner behov av att ventilera. Men även hjälp för att hantera de minnesbilder som du fått av det som dina barn berättat för dig. Dessa går att "ta bort" eller neutralisera med hjälp av en teknik som bl.a vi på Comunicera använder oss mycket av i vårt möte med klienter som bär på svåra minnen.

De delarna som du nämner t.ex. att ditt självförtroende och din självkänsla tagit skada av det här, är definitivt sådant som du kan reparera. Det handlar om att du någonstans på vägen fått negativa föreställningar om dig själv, och dessa går att ändra på med hjälp av kognitiv terapi.

Jag hoppas att svaret kan hjälpa dig!

Varmaste hälsningar - Johanna

__________________
Johanna är utbildad Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon är också tränad i EMDR och en typ av hypnos som kallas powertrance.
Vill du prata mer med Johanna? Du kan kontakta henne på: johanna.h@comunicera.se
eller på 0709-689296. Johanna erbjuder även telefonterapi.

Anneli

Varmt tack Johanna, ditt svar och din förtåelse känns som en stärkande kram!

Jag kom i kontakt med kognitiv terapi för ca sju år sedan via företagshälsovården och tyckte att det gav mig användbara verktyg att hantera stress och prestationsångest. Jag tror att det skulle kunna vara till hjälp också nu. Jag hoppas att jag via öppvenvården ska kunna erbjudas den formen av terapi. Fungerar inte det har jag äntligen bestämt mig för att det får kosta vad det vill att gå i behandling hos en terapeut som kan hjälpa mig framåt, jag måste ge mig chansen att få bli någorlunda hel igen! (Har mycket dålig ekonomi efter år av advokatkostnader, merkostnader, sjukskrivningar etc.)

Vilken teknik är det du nämner som ni använder på Comunicera för att bearbeta svåra minnen?

Återigen tack!
Kramar,
Anneli

Johanna.H.

Hej Anneli,

Jag svarar dig i morgon under förmiddagen!

Vänligaste/ Johanna

__________________
Johanna är utbildad Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon är också tränad i EMDR och en typ av hypnos som kallas powertrance.
Vill du prata mer med Johanna? Du kan kontakta henne på: johanna.h@comunicera.se
eller på 0709-689296. Johanna erbjuder även telefonterapi.

Johanna.H.

Hej Anneli,

Det tycker jag låter som en bra idè! Jag hoppas att du hittar den hjälp som du söker.

EMDR- Tekniken som vi använder, är ganska komplicerad att förklara då det har med hjärnans neurologi att göra. Men det är en väl beprövad teknik (har bl.a använts för att hjälpa krigsoffer med traumatiska minnen) som Jonas har modellerat och som ger mycket goda resultat.

Vänliga hälsningar/Johanna

__________________
Johanna är utbildad Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon är också tränad i EMDR och en typ av hypnos som kallas powertrance.
Vill du prata mer med Johanna? Du kan kontakta henne på: johanna.h@comunicera.se
eller på 0709-689296. Johanna erbjuder även telefonterapi.

Anneli

Det ante mig!

Har blivit rekommenderad EMDR av Hanna Svensson (pseudonym) som skrivit "När blodsbanden brister". Hon har haft stor hjälp av det. Har dragit mig för att det inte går att få den terapiformen via öppenvården, men som sagt börjar jag känna mig redo att prioritera hårt.

Bor i Stockholm och förstår det som att ni på Comunicera främst finns i Göteborg. Den enda jag hittar i personalen som jobbar i Stockholm är Louise Malmliden. Har hon utbildning i EMDR? Det går inte att klicka på hennes bild och få information om vad hon framför allt arbetar med. Är det fler av er som arbetar i Stockholm?

Zuzanne

Hej!
Anneli... Absolut ska du söka hjälp för egen räkning... Du har verkligen sett till att dina små änglar fått hjälp och att dom idag mår bra vilket gkädjer mig att läsa.
DU är lika viktig, så jag menade inte att förringa DIG i sammanhanget, men det tror jag att du förstog.
Det är inte konstigt att du känner dig trasig i själen.. Dom du älskar mest har ju haft det svårt...
Önskar så att mina mamma hade gjort för mig som du gjort för dina barn.. Funnits där och gett all hjälp som tänkas kan..

Du är ett föredöme av hög kaliber.

Var rädda om er.

Zuzanne