Hur ska jag och mitt barn gå vidare ?

Bebban · 2007-11-26, 23:46

Hej!! Mår så dåligt...Polisanmälde min förra sambo och min dotters pappa för sexuellt ofredande,olaga hot och sexuellt tvåg men förundersökningen lades ner för det finns inga bevis och ord står mot ord.Han har utsatt mej hela förhållandet för psykisk misshandel,hade redan innan väldigt dåligt självförtroende och självbild. Blir så arg på alla myndigheter hur dom lovar att hjälpa men man blir bara kastad fram och tillbaka. Det värsta är att våran lilla dotter på 3½ har sett och hört en hel del och utsatts för hån och ironi av sin pappa.. Nu har hon utbrott och slår mej. Hänger det ihop med allt eller är det åldern som en del säger? Hur ska jag hjälpa henne? Mår skit och känner mej som världens sämsta mamma och människa. Känns som polisen inte bryr sej särskilt mycket jag har ju "inte blivit upptryckt mot en vägg och våldtagen precis" som en polis sa..

Frida.L · 2007-11-26, 23:51

Hej Bebban

Jag kan ge dig ett svar om hur du ska hantera din dotter så snart jag har tid.

Hälsningar Frida

Bebban · 2007-11-26, 23:55

Tack det vore jättesnällt..Kram

Sorin · 2007-11-27, 01:06

Att hon slår dig har ingenting att göra med åldern.

Frida.L · 2007-11-27, 20:31

Hej Bebban

Du har blivit utsatt för stora kränkingar av din dotters pappa, och har fått utstå besvikelser när myndigheterna inte har gett dig den hjälp som du behöver. Det är inte konstigt att du mår dåligt.
När din dotter har fått se dig utstå detta så har hon indirekt blivit utsatt för kränkningar, hennes uppfattning om hur man beteer sig har rubbats och självkänslan för henne blir skör.

Barn kanaliserar föräldrars känslor, både pappan och mammans. Det betyder att barnet visar genom beteende hur mamman och pappan mår och vad som är fel i familjen. Barnet kan göra det medans situationen pågår eller senare när det är över, även om det handlar om år efteråt. Det sitter kvar i barnet.

Eftersom du mår dåligt i dag så påverkar det ditt barn, hon får utbrott för att visa att något stämmer inte, -min mamma mår inte bra! Hon bär allt detta inom sig och i frustration över att hon "fick fel byxor på sig" släpper hon ut sina känslor om hela situationen. När hon slår dig så vill hon inget illa, hon vädrar sina känslor, och även testar vad som är okej. Har hon sett sin pappa slå dig testar hon om det är okej att göra så mot dig. Men det är trots allt FEL ATT SLÅ och det behöver hon få lära sig.

Allt som hon har fått se hör ihop med hennes beteende, hon är även i en ålder där mycket sociala kunskaper grundläggs och hon testar hur man kan, får, bör betee sig. Det som du behöver göra är att

1. Du måste börja må bra och bearbeta dina känslor, genom exemeplvis terapi. Oavsett hur bra dottern mår så kommer det komma tillbaka till henne om du inte mår bra, det går inte att dölja för barn.

2. Troligtvis behöver hon nångång i sitt liv bearbeta hennes upplevelser. Det behöver inte vara nu men jag tycker att du ska göra förskolepersonalen som är proffesionella i detta medvetna och be om hjälp, förklara vad hon har fått se och utstå, hur hon beteer sig och om dem kan hjälpa henne bearbeta detta i leken.

3. Du ska finnas där för din dotter som du redan gör. Ge henne utrymme för att få ut sina känslor på sunda sätt. Genom att rita, leka, mycket kreativa aktiviteter. Och när hon väl blir arg, sur och ledsen så låt henne bli det. Förklara för henne att hon får känna men hon får inte slå dig eller någon annan, ge henne alternativ som att slå på kudden.

4. Var lyhörd för hennes utveckling och behov i samråd med förskolans personal. Om detta hämmar henne på något sätt så behöver hon få extra hjälp exempelvis genom BUP.

Avslutningsvis vill jag säga att det är fullt normalt med utbrott och egna viljor. Det är en utveckling som hon ska gå igenom och börja hyllas för då visar hon att hon blir mer självständig som visar sina behov och är trygg med att visa sina känslor, precis så som barn ska vara.

Hälsningar Frida

Bebban · 2007-11-28, 23:31

Okej..

tack för svaren...jag skulle få hjälp av socialen med stöd i min föräldraroll men det rann tydligen ut i sanden har inte hört mer från dom. Har kontakt med psyk sen förut då jag mått dåligt sen jag var liten.Min diagnos är borderline och har gått i DBT-behandling.Är rädd att min dotter oxå ska drabbas.Känner mej ensam då mina föräldrar och systrar bor långt bort.Känner mej stressad varje dag över min dotter och hennes utbrott.Känns som jag låter henne styra mej. Jag försöker så gott jag kan med henne jag vill ju hennes bästa...Men jag tar nog inte hand om mej själv.Känns som det inte finns tid.Suck!!

2007-11-26, 23:46	#1 (permalink)
Bebban Junior Member Nykomling Reg.datum: Sep 2007 Ort: Östergötland Inlägg: 4 Krediter: 148	Hur ska jag och mitt barn gå vidare ? Hej!! Mår så dåligt...Polisanmälde min förra sambo och min dotters pappa för sexuellt ofredande,olaga hot och sexuellt tvåg men förundersökningen lades ner för det finns inga bevis och ord står mot ord.Han har utsatt mej hela förhållandet för psykisk misshandel,hade redan innan väldigt dåligt självförtroende och självbild. Blir så arg på alla myndigheter hur dom lovar att hjälpa men man blir bara kastad fram och tillbaka. Det värsta är att våran lilla dotter på 3½ har sett och hört en hel del och utsatts för hån och ironi av sin pappa.. Nu har hon utbrott och slår mej. Hänger det ihop med allt eller är det åldern som en del säger? Hur ska jag hjälpa henne? Mår skit och känner mej som världens sämsta mamma och människa. Känns som polisen inte bryr sej särskilt mycket jag har ju "inte blivit upptryckt mot en vägg och våldtagen precis" som en polis sa..

2007-11-26, 23:51	#2 (permalink)
Frida.L Expert Guldmedlem Reg.datum: Sep 2007 Inlägg: 109 Krediter: 548	Hej Bebban Jag kan ge dig ett svar om hur du ska hantera din dotter så snart jag har tid. Hälsningar Frida __________________ Frida är utbildad pedagog NLP terapeut. Hon arbetar med barn och ungdomar upp till 18 år och med föräldrar. Med kognitiv inriktning arbetar hon bland annat med beteendesvårigheter, ångest, depression, självkänsla, oro, tvångstankar och skilsmässosvårigheter. Du som förälder kan få handledning av Frida om hur du bland annat kan kommunicera och förstå ditt barn och ungdom bättre. Vill du ha kontakt med Frida? Ring 0702-897027 eller maila frida@comunicera.se

2007-11-27, 01:06	#4 (permalink)
Sorin Expert Platinamedlem Reg.datum: Aug 2006 Inlägg: 940 Krediter: 2 989	Att hon slår dig har ingenting att göra med åldern. __________________ Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se Mer om Sorin på: http://www.comunicera.se/text/sorin_besk http://www.metrobloggen.se/realmen

2007-11-27, 20:31	#5 (permalink)
Frida.L Expert Guldmedlem Reg.datum: Sep 2007 Inlägg: 109 Krediter: 548	Hej Bebban Du har blivit utsatt för stora kränkingar av din dotters pappa, och har fått utstå besvikelser när myndigheterna inte har gett dig den hjälp som du behöver. Det är inte konstigt att du mår dåligt. När din dotter har fått se dig utstå detta så har hon indirekt blivit utsatt för kränkningar, hennes uppfattning om hur man beteer sig har rubbats och självkänslan för henne blir skör. Barn kanaliserar föräldrars känslor, både pappan och mammans. Det betyder att barnet visar genom beteende hur mamman och pappan mår och vad som är fel i familjen. Barnet kan göra det medans situationen pågår eller senare när det är över, även om det handlar om år efteråt. Det sitter kvar i barnet. Eftersom du mår dåligt i dag så påverkar det ditt barn, hon får utbrott för att visa att något stämmer inte, -min mamma mår inte bra! Hon bär allt detta inom sig och i frustration över att hon "fick fel byxor på sig" släpper hon ut sina känslor om hela situationen. När hon slår dig så vill hon inget illa, hon vädrar sina känslor, och även testar vad som är okej. Har hon sett sin pappa slå dig testar hon om det är okej att göra så mot dig. Men det är trots allt FEL ATT SLÅ och det behöver hon få lära sig. Allt som hon har fått se hör ihop med hennes beteende, hon är även i en ålder där mycket sociala kunskaper grundläggs och hon testar hur man kan, får, bör betee sig. Det som du behöver göra är att 1. Du måste börja må bra och bearbeta dina känslor, genom exemeplvis terapi. Oavsett hur bra dottern mår så kommer det komma tillbaka till henne om du inte mår bra, det går inte att dölja för barn. 2. Troligtvis behöver hon nångång i sitt liv bearbeta hennes upplevelser. Det behöver inte vara nu men jag tycker att du ska göra förskolepersonalen som är proffesionella i detta medvetna och be om hjälp, förklara vad hon har fått se och utstå, hur hon beteer sig och om dem kan hjälpa henne bearbeta detta i leken. 3. Du ska finnas där för din dotter som du redan gör. Ge henne utrymme för att få ut sina känslor på sunda sätt. Genom att rita, leka, mycket kreativa aktiviteter. Och när hon väl blir arg, sur och ledsen så låt henne bli det. Förklara för henne att hon får känna men hon får inte slå dig eller någon annan, ge henne alternativ som att slå på kudden. 4. Var lyhörd för hennes utveckling och behov i samråd med förskolans personal. Om detta hämmar henne på något sätt så behöver hon få extra hjälp exempelvis genom BUP. Avslutningsvis vill jag säga att det är fullt normalt med utbrott och egna viljor. Det är en utveckling som hon ska gå igenom och börja hyllas för då visar hon att hon blir mer självständig som visar sina behov och är trygg med att visa sina känslor, precis så som barn ska vara. Hälsningar Frida __________________ Frida är utbildad pedagog NLP terapeut. Hon arbetar med barn och ungdomar upp till 18 år och med föräldrar. Med kognitiv inriktning arbetar hon bland annat med beteendesvårigheter, ångest, depression, självkänsla, oro, tvångstankar och skilsmässosvårigheter. Du som förälder kan få handledning av Frida om hur du bland annat kan kommunicera och förstå ditt barn och ungdom bättre. Vill du ha kontakt med Frida? Ring 0702-897027 eller maila frida@comunicera.se

Ämnesverktyg
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan
Visningsalternativ
Linjär visning Växla till hybrid-visning Växla till trådad visning

2007-11-26, 23:55	#3 (permalink)
Bebban Junior Member Nykomling Reg.datum: Sep 2007 Ort: Östergötland Inlägg: 4 Krediter: 148	Tack det vore jättesnällt..Kram

2007-11-28, 23:31	#6 (permalink)
Bebban Junior Member Nykomling Reg.datum: Sep 2007 Ort: Östergötland Inlägg: 4 Krediter: 148	Okej.. tack för svaren...jag skulle få hjälp av socialen med stöd i min föräldraroll men det rann tydligen ut i sanden har inte hört mer från dom. Har kontakt med psyk sen förut då jag mått dåligt sen jag var liten.Min diagnos är borderline och har gått i DBT-behandling.Är rädd att min dotter oxå ska drabbas.Känner mej ensam då mina föräldrar och systrar bor långt bort.Känner mej stressad varje dag över min dotter och hennes utbrott.Känns som jag låter henne styra mej. Jag försöker så gott jag kan med henne jag vill ju hennes bästa...Men jag tar nog inte hand om mej själv.Känns som det inte finns tid.Suck!!