HLsara

Taget ur min dagbok... Finns inget specifikt datum!

Fick en ångestattack igen! Trodde det var slut på dem. Jag vill inte detta. Jag vill ju må bra och leva i lungn och ro. Det värsta var att jag var hemma hos Tom(ex-pojkvän). Jag smög in på toaletten när jag trodde han sov och försökte trycka ner det men det gick inte. Jag fick panik och släppte bara taget och all ilska och sorg bara rann ur mig. Jag lipa och lipa och visste inte vad jag skulle göra. Tom(ex-pojkvän) kom in och höll om mig, hjälpte mig till sängen. Han var orolig, det märkte jag. Han fråga mig varför jag var ledsen och jag kunde inte svara honom. Jag visste ju varför jag fick ångest attacken. Just då ville jag skära sönder handlederna och bara kolla på blodet som strömma ut ur de öppna såren. Men jag är för feg, jag vågar inte. Jag vill inte att han ska veta men jag måste berätta för honom, förr eller senare. Att jag blev sexuellt utnjutjad när jag var 6 och att det höll på tills jag var 12. Att det var samma man som våldtog mig, min bästa kompis pappa. Jag vill inte leva så här. Så fort jag sluter ögonen så ser jag bilder, bilder jag trodde jag glömnt. När han tar på mig och stoppar sina fingrar i mig. Jag ser dem som om jag inte är mig själv, som om jag bara är åskådare. Men ändå kan jag känna hur han tar på min nakna kropp och jag kan fortfarande känna smaken efter hans satts på min tunga. Jag vet fortfarande hur jag kännde när han tvinga mig att suga av han första gången och jag vet fortfarande hur det kändes när han tog mig med våld och han tog min mödom. Att jag kände mig lättad när han flytta från vänersborg är kanske inte så konstigt men det höll inte i så länge. Han ringde och hota mig. Han sa att om inte du kommer och hälsar på oss så kommer jag göra dina föräldrar och syskon illa. Det är inte konstigt att jag mår som jag gör. Men det verkar inte som något jag gör kan få det att bli bättre. Jag pratar med en kurator på ungdomsmottagningen men vi har inte kommit så långt än. Vi har bara tagit lite utav det ytliga och kommer troligtvis att fortsätta vara så tills jag känner henne och litar på henne. Men om jag inte klarar av att berätta för Tom(ex-pojkvän) eller Sara(bästa vän) hur ska jag då någonsin kunna berätta för någon? När ska allt ta slut? Vet inte hur länge jag orkar med detta. Mitt tålamod börjar ta slut!

Vad ska jag göra för att komma över mina hemska minnen?? Jag anmälde honom för våldtäckt men det gav inget. Fanns inga bevis sa de. Vet inte var jag ska ta vägen och nu har jag förlorat min pojkvän på grund av mitt psyke. Han orka inte med det heller eftersom jag inte kunde berätta för honom om mina problem. Jag älskar honom och han älskar mig men vi kan inte vara tillsammans pga att vi inte orkar. Vad ska jag göra? Snälla hjälp mig någon!!

Venom

vet inte riktigt hur du kan glömma vad som hände. tror inte det går överhuvudtaget att glömma någonting som gör så ont. det sitter kvar hela livet. det enda du kan göra är att gå vidare och försöka sluta tänka på det. det är svårt, men försök åtminstone att gå vidare och sluta tänka på det.
om du verkligen vill ha Tom tillbaka bör du nog berätta för honom vad som hände. om han älskar dig kommer han förstå och stötta dig.
vet du... gör så här: berätta vad som hände för alla som du vill berätta för och som behöver veta det för att kunna förstå dig osv. sedan bara låter du det va och slutar tänka på det. det kanske funkar, så testa det om du vill.
lycka till!

__________________
What is written without effort is in general read without pleasure

Psycholand_@hotmail.com

Lunax

Hej. Är en tjej som också varit utsatt för övergreppp som liten. Men av min mammas fd man. Tillslut flydde jag hemifrån men min ursäkt till omvärlden var den psykiska misshandeln. Efter några månader kom det fram ändå. Mitt åtal gick inte vidare, det fanns inga bevis. Hur ska man kunna bevisa något som hände för flera år sedan?? Levde under hot och han vet fortfarande inte att alla vet. Jag har flyttat till västkusten nu, bor i Uddevalla pluggar i Vänersborg. Har fått hjälp i två år i psykiatrin och läser nu själv till socialpedagog. Om du känner för att prata hjälper jag mer än gärna till. Är i vänersborg flera dagar i veckan.
Kram

Lunax

Ps. Känner igen mig så mycket i allt du berättar och lider verkligen med dig. Även fast du inte tror på det så finns det en ände på skiten.
Som sagt, hör av dig om du behöver stöd.

Sweet_dreams

Skriv ett sms till ditt ex om det. Behöver inte va några detaljer bara så han förstår. När det väl är skickat kommer de lösa sig, jag lovar. När man väl blir tvungen att snacka blir det lättare.

HLsara

Tack för tipset.. Jag tror inte att mitt psyke skulle klara av att berätta för min vänskapskrets om vad jag har varit med om.. Jag berättade för Tom idag, har dock inte hunnit prata igenom det så mycket med honom eftersom han är bortrest över helgen. Ska tänka på det du har skrivit, tack för ditt stöd.

Sara

HLsara

En sådan här händelse tror jag inte man tar över sms. Jag tror det är bättre om jag väntar tills jag träffar honom öga mot öga. Vi är fortfarande mycket goda vänner men tror inte att en sådan här sak kan rädda vårat förhållande hur mycket jag än önskar det, om så av hela mitt hjärta och själ. Vi har gått igenom för mycket tillsammans för att vi ska kunna säga upp kontakten, men även gått igenom för mycket för att vi ska vara tillsammans på det sättet som vi var innan. Ditt stöd och att du svarat betyder mycket.

Sara

Johanna.H.

Hej Sara,

Det kan kännas som en omöjlig tanke att tro att man kan bearbeta den här typen av fasansfulla upplevelser och minnesbilder. Men det går! Lösningen är absolut inte att "bara gå vidare och glömma". För de destruktiva känslor och föreställningar som skapas då man blir utsatt för sexuella övergrepp kommer alltid att hitta ett utlopp - av mer eller mindre destrutkiv grad. Det kan vara allt ifrån att skära sig, självhat, bristande tillit, låg självkänsla m.m. Det är verkligen viktigt att bearbeta det som man har upplevt för att kunna lägga det bakom sig.

Det finns två saker, som du själv nämner, och som är viktiga att titta på här; Självkänslan och minnesbilderna.

När man blir utsatt för sexuella övergrepp så tvingas man "ta ett beslut" när man är i situationen. Man kan oftast varken fäkta eller fly (antingen för att man är i fysiskt underläge- barn/vuxen, svag/stark, eller för att man är i psykiskt underläge- låg självkänsla, beroende/ kontrollerande, maktbehov).
Har man inte möjlighet till att varken fäkta eller fly så tvingas man helt enkelt acceptera övergreppen. Man FÖRSTÅR att det inte är bra, men man kan inte tillåta sig själv att KÄNNA det fullt ut. För då skulle man gå under eftersom man är maktlös. Så man tvingas "ta ett beslut" om att man antingen förtjänar att bli behandlad på det här viset, att han kanske inte menar det så illa som det känns, jag är inte värd mer osv. Vilket gör att när man sedan mår dåligt så lägger man skulden på sig själv- "Jag tillät det ju", "Jag förtjänar inget annat", "Jag kommer aldrig bli normal" osv.
Detta kallas för att man "antar negativa föreställningar" om sig själv. Det är dessa föreställningar som man behöver bearbeta för att man skall kunna bygga upp sin självkänsla igen. Efterverkningarna av sexuella övergrepp sätter sig djupt i ens person och uppfattning av sig själv. Ofta är man inte ens medveten om i hur stor grad det påverkar ens beslut och beteenden.

I terapin får man möjlighet att dels ventilera sina upplevelser, få bekräftat sina känslor utifrån men också, viktigast av allt, möjlighet att tillsammans med en erfaren terapeut gå igenom alla negativa föreställningar som man antagit om sig själv i det förflutna, syna dessa föreställningar och sedan bilda sig en ny och sund bild av sig själv. För det är vad det här handlar om, att du mår dåligt - han har kränkt dig i din person och din självkänsla. Det är självkänslan som du behöver bygga upp igen.

Minnesbilderna KAN man "ta bort" eller i alla fall neutralisera något med hjälp av en teknik som heter Powerthinking. Detta kan vi hjälpa dig med på Comunicera.

Jag hoppas att svaret kan hjälpa dig att fatta ett beslut i hur du vill gå vidare med det här. Vill du ha mer stöd eller information får du gärna kontakta mig via mail eller telefon: 0709-689296

Hälsningar/Johanna

__________________
Johanna är utbildad Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon är också tränad i EMDR och en typ av hypnos som kallas powertrance.
Vill du prata mer med Johanna? Du kan kontakta henne på: johanna.h@comunicera.se
eller på 0709-689296. Johanna erbjuder även telefonterapi.

Sweet_dreams

Jag har blivit misshandlad och utnyttjad (våldtagen) av mitt ex. Mådde verkligen skit, var helt inlåst i hans våld. Jag hade aldrig kunnat berätta det för någon, var aldeles för "stolt". Men jag lyckdes samla mig själv till att antyda att han slog mig i ett sms till min självförsvars tränare. Självklart redde inte smset ut det men när han väl hade fått veta lite om det och han frågade om mer blev jag ju tvingad att berätta. Att skicka ett sms var för mig mycket lättare än att berätta. Sen sattes allt i rullning och allt löste sig. Mitt sms gjorde att jag nu lever ett mycke bättre liv, utan att bära på en massa saker helt ensam. Jag är faktiskt tillsammans med min tränare sen 11 månader.

turandot

Hej! Har alldeles nyss blivit medlem och dök ner på ditt brev. Har också blivit utsatt för övergrepp som liten, men det är ca 10 år sen som jag var i din situation att vilja, men inte våga, men ändå veta att man behöver berätta till slut. Vet du, jag tror det är en process, det där berättandet. Och den har redan startat i dig i och med att det trycker på inifrån. Tids nog tror jag du hunnit vänja dig vid tanken att berätta, och då gör du det. Tror inte det går att stoppa i evighet om man har människor som man skulle vilja berätta för. När jag hade börjat berätta för en, och det gick bra, så ville jag berätta för fler, ville inte gömma längre. Det blir mindre och mindre dramatiskt med tiden när du berättar och får stöd. Så att det går att leva, inte bara överleva. Kram