Lina.k

Hej

For nagra veckor sedan var jag pa fest med min pojkvan sedan sex ar och manga goda vanner. Det blev en hel del att dricka och nar jag och min kille lamnade festen borjade vi "fylle braka" lite vilket resulterade i att jag inte ville sova i samma rum som honom utan stapplade in i var gemensamma kompis rum *som vi bodde hos under helgen* och somnade i hans sang. Var kompis hade fortfarande inte lamnat festen sa jag var helt ensam i sangen nar jag gick o la mig. Jag vaknar senare av att var kompis smeker mig och tar min hand och lagger den pa hans harda snopp. Jag oppnar ogonen nar han kysser mig. Jag kanner instinktivt att smekningarna har pagott ganska lange aven om jag inte har nagra direkta minnen av exakt vad som hande. Jag har ingenting alls pa mig pa underkroppen och har ingen aning om ifall jag sjalv har tagit av mig innan jag somnade eller om det har skett pa nagot annat satt. Jag minns att kompisen sager (pa engelska, bor i Nya Zeeland) "it wont go any further than this". Och jag svarar "its already gone way beyond". Han svarar inte, men ar oerhort upphetsad. Mer upphetsad an jag sett en man pa mkt lange! Sedan sager jag till honom "he (min pojkvan) will get really pissed off" och jag sager "dont tell anyone what you have done... we have done" Jag ar fortfarande ganska full och uppenbarligen forvirrad over om det enbart ar han som har gjort nagot eller om jag ocksa har gjort nagot. Sedan sager jag till honom att ga och sova pa soffan istallet. Jag far upprepa det nagra ggr innan han lamnar rummet.

Jag har berattat om det for min pojkvan och vara gemensamma vanner, samt talat med kompisen i fraga och vi vill alla forsoka att glomma och forlata aven om det kanske tar lite tid for alla inblandade. Kompisen fornekar inte att det hande, men sager att han inte har nagra minnen alls av det som hande. Jag onskar att han kunde svara pa mina fragor om exakt vad som hande, hur lange det pagick osv, men han fornekar att han kommer ihag. Han sager att han minns att han kom till sangen efter mig och att han minns att jag bad honom att ga och lagga sig pa soffan. Han ar mycket ovillig att prata med mig om det, vill bara att vi ska lamna det och hoppas att allt blir bra sa smaningom. Han har naturligtvis sagt forlat osv, men han har ett ganska arrogant satt varje ggn jag forsoker kontakta honom for att prata om det. Jag kanner mig inte valdtagen eller liknande, men ganska forvirrad, for mina instinktiva minnesbilder ar att hans smekningar och hela upplevelsen var valdigt fysiskt behaglig. Omma karleksfulla beroringar. Men jag vet att jag aldrig skulle vara otrogen mot min pojkvan hur full jag an var. Och jag vet att jag vaknade, vilket ju innebar att jag maste ha sovit. Jag har fatt "minnesbilder" nar jag sover om hur kan kysste min hals nar jag lag pa ett visst satt och hur han rorde mig "dar nere" nar jag lag pa ett annat satt. Jag minns klart och tydligt de sista 30-60 sek av vad som hande just nar jag vaknade.

Det ska tillaggas att var kompis aldrig har haft en flickvan (iallafall savitt jag vet) fast han ar 27 ar gammal och jag kan inte paminna mig om att han haft "one night stands" eller liknande nar vi varit ute, eller andra tjejer alls.

Jag kanner mig arg for att kompisen fornekar att han kommer ihag. Jag ar overtygad om att en man som ar sa vansinnigt upphetsad (vilket kanske ar naturligt om man inte varit med en kvinna pa mkt lange) och som sag vaken och inte jattefull ut nar jag vaknade kommer ihag en sadan situation. Han minns ju innan och efter. Kompisar sager att han inte var sa full och sjalv var jag ju jattefull och sov och kommer anda ihag.

Mina fragor ar>
Hur stor ar sannolikheten att var kompis har minneslucka av en sa viktig situation? (han ar mkt nara van med min pokjvan)

Ar det sannolikt att det jag "kommit ihag" nar jag legat i speciella sovstallningar ar korrekta minnesbilder av det som faktiskt hande?

Hur ska jag fa den har killen att prata med mig om det som hant? Jag har forsokt att saga att jag inte ar arg, att jag forstar honom och att han med all ratt kan saga till alla andra att han inte kommer ihag, men att mellan honom och mig kan han val beratta sanningen. Kanner att jag har sa manga fragor som bara han kan besvara. Speciellt vill jag veta om jag sjalv har gjort nagot for att uppmuntra honom. Kanns konstigt att jag tyckte om sjalva handelsen rent fysikskt i o m att jag aldrig vill vara otrogen, men faktum ar att jag sjalv var ganska upphetsad nar jag vaknade.

Tack for en jattebra sida och tacksam for svar!

En Annan

Kroppen har en tendens att minnas sådant som vi inte alltid kan återkalla på ett kognitivt vis. Alltså bör man respektera kroppens minnen och reaktioner. Så jag skulle tro att du kan lita på det din kropp säger dig att har inträffat.

Det din kompis gjorde var fel. Alkohol är för hans del ingen ursäkt för ett taffligt beteende.
Kanske har du nästan snudd på för mycket förståelse...

__________________

dacci

Det beror ju på hur pass full han va, om han inte såg så särskilt full ut, så är det förmodligen inte sant.


Det är inte omöjligt, men det duger inte som ett uteslutande bevis för att det var precis så.

Jag tycker du handlar precis rätt, för att få honom att prata, du försöker inte skuldbelägga honom. Förmodligen så känner han sig skamsen för det som har hänt.

Förutom att du var där.. förmodligen inte.

I en situation där båda parterna inte är vid sina sinnes fulla bruk så kan det vara väldigt svårt att avgöra vad som faktiskt har hänt. Det kan ha varit hon som tog initiativet och sedan däckade i fem minuter och vaknade upp senare. Det är ibland väldigt klurigt att avgöra vad som faktiskt har hänt.

__________________
Om du vill ha någon att prata med är det bara att skicka ett pm

Lina.k

Flera har uttryckt (aven vanner irl) en forundran over hur jag kan vara sa foestaende efter en san har situation. Det kanske ar lite markligt och ovanligt men jag kanner mig fak inte krankt. Det finns ju ingen anledning att latsas vara krankt bara for att det tycks vara en normal reaktion. Men jag forundras sjalv over varfor jag inte reagerar som de flesta andra manniskor tycks forvanta att jag borde, och som jag sjalv skulle forvanta mig som en normal reaktion hos andra.

Som juridikstuderande i Nya Zeeland har jag naturligtvis kollat upp vad lagen sager om sexuellt utnytjande av en sovande eller medvetslos person (om det nu ar det som hande, vilket jag tror) och i lagens ogon ar det allvarligt nog att ge upp till 10 ars fangelse (och minst 3) om killen "intended" (vad heter det pa svenska?) att faktiskt ha samlag och hans agerande kan klassas som tillrackligt nara att uppna den intentionen. Dvs att han tog ett direkt och riktigt steg (real and substantial step) mot att uppna sitt mal. Dvs inte enbart forberedelse for samlag. (Lite diffust) Alternativt upp till 7 ars fangelse for "indeasent assault" dar intentionen ej ar samlag, eller hans agerande inte kan klassas som tillrackligt nara forsok till samlag, men agerandet klassas som beroring av sexuell natur utan tillatelse. Dessutom for att kunna fallas sa maste han ha insett att jag sov och darmed inte gav min tillatelse.

Alltsa i lagens ogon ar det en allvarlig krankning. Varfor kanner jag mig da inte krankt?

Istallet tycker jag synd om killen. Han har varit en god van sedan 7 ar tllbaka. Vi ar en tajt grupp med vanner och de som vet tycker att det han har gjort ar fullstanding avskyvart och de kallar det valdtakt och sager att de har tappat allt fortroende for honom. Resultatet blir alltsa att jag som tycker synd om honom blir den som sitter dar och forsvarar honom sa gatt det gar. Jag kan ju inte forsvara hans agerande i situationen som uppstod for det finns ju inga ursakter, men nar de sager saker som att "a true mate would never do anything like that no matter how drunk they were" sa svarar jag att det ocksa finns saker som "true mates" alltid gor och en av dom ar att forlata "a single drunken mistake". Jag pekar pa "formildrande omstandigheter" som att var kompis sakert kanner sig ensam i det att han aldrig haft en ordentlig flickvan, speciellt nar nastan alla vi andra nu har stadiga relationer, forlavar oss, gifter oss, tanker pa att skaffa barn osv. Faktum ar att just den kvallen kom vi fran en forlavningsfest.

Jag tycker synd om honom for hans ensamhet. Och tanker att det blir annu mer synd om honom om hans vanner (sedan barndomen i vissa fall) nu ocksa lamnar honom. Det var ett enda unikt misstag pa fyllan. Det ar enligt min asikt inte tillrakligt for att overge killen utan vanner. Vi maste forlata. Jag kanner mig inte ens krankt ju! Enda anledningen till att jag berattade var att jag inte kunde undanhalla en san sak fran min pojkvan, det vore fel. Men den natten (aven om jag sov) sa kande jag hur den har killen bara langtade efter nagon att alska. Hur kan man vara arg over en sa desperat langtan? Jag har haft sex med manga typer av killar i mitt liv och jag kanner skillnaden mellan respektlos kathet och langtan efter karlek. Aven om man knappast kan saga att den har killen var respektfull i det att han rorde mig nar jag sov, sa kan jag heller inte klassa det som respektlost.

Vad tycker ni? Kan man inte forlata? Maste man kanna sig krankt bara for att lagen sager att det ar en krankning?

dacci

intended = avsiktligt, i ditt fall planerade [..]

Lagen säger inte att du ska vara kränkt, lagen finns där ifall du skulle känna dig kränkt. Om du skulle ha känt obehag i den situationen när han smekte dig så visst då är det avskyvärt. Intimitet ska ju inte ge obehag för någon av parterna.

Svaret på frågan har nog flera orsaker
Du kännde honom
Du var upphetsad
Du kände dig som mer än ett objekt när det hände
Du kände tillit för honom
Du tyckte synd om honom
Om jag skulle vart din pojkvän så skulle jag nog ha svårt att förlåta honom.

Nej, BDSM är väl ett ganska bra exempel.

__________________
Om du vill ha någon att prata med är det bara att skicka ett pm

Lina.k

Jo, det ar naturligtvis ett jattestort problem med min pojkvan och hans kanslor. Jag onskar verkligen att det inte hade hant och jag funderade flera dagar pa om jag skulle beratta eller inte. Jag ville ju inte forstara en god vanskapsrelation. (Forstar att ni tanker, "men hur god vanskap kan det vara om han gor en san grej"), men det var i alla fall en god vanskapsrelation innan detta hande. Samtidigt sa kandes det som att jag hade varit otrogen sjalv om jag inte berattade genom att ha varit i sadan kontakt med en annan man. Samtidigt sa undrar jag om det fortfarande kan raknas som otrohet i och med att jag faktiskt blev upphetsad och inte kanner mig krankt. Men jag avslutade det hela sa snart jag var vid mina sinnens fulla bruk. Finns det passiv otrohet? Jag har ju faktiskt inte berattat for min pojkvan hela sanningen. Att jag blev upphetsad o.s.v. Men jag har sagt att det var en omma och karleksfulla smekningar snarare an valdsamma och att jag darfor inte kanner mig valdtagen i o m att han gick direkt nar jag sa till honom. (eller i alla fall efter att ha sagt till honom tva tre ggr) Otrohet?

En Annan

Nej inte otrohet.
Vad säger din kille om det, -känner du att han skuldsätter dig?

__________________

Lina.k

Nej inte alls.

Zakyath

Jag har tafsat på folk i sömnen (som tur är ingen som tagit illa åt sig :P) och så har jag vaknat av att jag strulade med en tjej på fyllan, så det kan mycket väl vara möjligt. Det har hänt mig att det känts som jag drömt men sen helt plötsligt fattat att det inte är dröm, utan verkligt; när jag varit nykter. Det kan mycket väl ha varit något sånt som hände, det blir ju dock jävligt pinsamt att erkänna det efter.