Isis

Hejsan!
Min fundering är ang förträngda minnen, hur ser ni på dem , är det alltid så att det ligger sanning i dem, eller kan man ha fabricerat dem och gjort dem till sanning.

Min kropp minns nåt otäckt men mitt huvud vill inte minnas.

Kan man som barn lägga undan ett trauma helt.

Finns det forskning eller avhandlingar runt detta med förträngda minnen.

Jag frågar för att jag har googlat lite på detta kom på nån sida som sa att man alltid skulle se det som lögn om man inte mindes det riktigt. Men jag tycker minnen generellt från barndomen är lite diffusa fast de är sanning.

Är väl i stånd att börja ta itu med detta, verkar det som, men kan jag lita på mina diffusa minnen som börjar ta gestalt. Jobbigt detta.

__________________
~~ Behandla andra som du själv vill bli behandlad ~~

Isis

Nää, jag måste komma tillbaka och berätta att en del av mej vet att mina minnen är riktiga men en annan del vill att de ej ska vara det. Jag blev helt illamående och fy vad läskigt det blev efter jag skrev denna fråga. Jag har satt ord på dessa minnen nån gång emellanåt men härom veckan så va jag på ett möte och där rullades hela detta minne upp framför mina ögon jag hajade inget av mötet utan hela jag var helt inriktad på denna min upplevelse. Sen har jag gått igenom olika faser, på nåt vis, men nu verkar det trappas upp. Huvva Hur ska jag komma igenom detta. Orka orka orka ta en drabbning till

__________________
~~ Behandla andra som du själv vill bli behandlad ~~

En Annan

Du skriver att kroppen minns och oftast är det ju så att kroppen har svårare att förtränga än intellektet. Jag brukar säga att man alltid skall lita på kroppen och det håller jag fast i även nu.
Du skriver att du googlat och att du kom in på en sida där det stod att man inte skall tro på sådant man inte minns tydligt. (Man skall inte heller tro allt man läser på nätet... Själv är jag helt övertygad om att jag blivit född trots att jag inte har några som helst minnen utav detta...)

Det med minnen är mångfasetterat. Vi människor har en hjärna som bearbetar minnen på flera platser i hjärnan. De flesta har talförmåga och logiskt tänkande förlagd till den vänstra hjärnhalvan medan det icke-verbala tänkandet är förlagt till den högra. (Undantaget är ca en tredjedel av den västerhäta befolkningen där läget är omvänt.) Arbetsfördelningen mellan hjärnhalvorna innebär att det kognitiva och det emotionella -och sensationella minnet bearbetas och lagras på olika ställen i hjärnan. Det verbala -kognitiva minnet (det som kan formuleras i först, sen och slutligen) kan till viss mån manipuleras av omgivningen, andra erfarenheter etc. Det vi minns färgas kanske av andras berättelser (som att någon berättat att köket hos farmor var blått innan renoveringen och vi kan "minnas" hennes blåa kök, fast vi kanske inte ens var födda när renoveringen ägde rum.) Det icke-verbala minnet däremot sitter "djupare" och är mera orört än det verbala. Det minnet kan vi bland annat uppleva som känsloreaktioner i kroppen; äckel vid en speciell doft, eller ångest i samband med en viss plats eller aktivitet. I de flesta fall integreras de olika bilderna i hjärnbalken till en i enhet som vi uppfattar som ett minne.

Vad jag vill säga är: Lita på dina kroppsminnen och ta hand om dig!

__________________

autio_

Hej Isis!

Jag kan inte säga att det är det ena eller det andra, men jag kan dela med mig av mig själv.

Jag förträngde i många år vad jag varit med om, de sexuella övergreppen av min farfar, dom minnena kom gradvis tillbaka och stegrade i styrka med känslor och detaljer under flera år.
Jag har under många år, sedan jag riktigt började "komma ihåg" igen vaknat om nätterna i ren panik och detta eskalerade riktigt mycket ganska nyligen. Jag vaknade och satte mig upp i sängen, för att sedan lägga mig igen och detta gjorde jag upp mot tio gånger på en natt. Jag diskuterade detta med min terapeut och inte långt därefter kom ett "nytt" minne till ytan. Detta minne som involverade att bli väckt tidigt på morgonen och det gav mig svaret till att jag i stort sett vaknade vid samma tidpunkt varje natt. Jag fick själv svaret till det. Nu kan jag med hjälp av min terapeut försöka hitta olika strategier till att hantera detta och jag hoppas att jag snart kan sova en hel natt utan att vakna och sätta mig upp för att kolla läget.

Så jag tror att kroppen kan känna på sig före man själv gör det, om man varit med om något obehagligt.

Jag vet inte om du blev klok på detta svar :S

Jag rekomenderar att du om du inte redan har en samtalskontakt, söker en då du har minnen. Så att du får prata om dem och de känslor som de väcker och får bearbeta dina upplevelser ordentligt.

Du klarar det Isis, man är starkare än man tror, tro mig =)

__________________
Jag tar morgondagen i handen och säger, "kom så går vi".

Isis

Tack En annan för svar. Interessant detta.

Okej, jag ska lyssna på kroppens minnen.

Tack för de orden,
Jodå, jag försöker att ta hand om mej själv. Men det har blivit svårare att handskas med allt efter mammas död, precis som allt pockar på nu.

Och sen har de 1 års väntetid på psyket för att ta itu med denna typen av trauman, de pratade om emdr-terapeut.

Känns bara sååå jobbigt att måste ta itu med allt detta nu.

Isis

Hej autio!
Tack för att du delade med dej av egna erfarenheter.


Detta känner jag igen, det är gradvis, plus att jag har målat lite, bara så där som känts att jag vill just då, men inte förstått förrän nu flera år efteråt vad det egentligen var.
Men det är väl det också att jag inte vill se det som en sanning om mej själv, en acceptans. Så jag motarbetar nog min kropp i detta avseende.
Men ska jag kunna bli en något så när hel människa igen så måste jag ta itu med detta. Känns bara så jobbigt.

Jo precis, har inte behövt pratkontakt på psyk på länge nu faktiskt ett tiotal år sen.
Men var dit i December 07 för jag halkade ner i en djupare depression eller försenad sorgereaktion kallade de det för, sen på åb i Mars i år och då berättade jag om detta och då de har ett års väntetid på denna typ av trauman, så är det bara att vänta. Emdr-terapeut, pratade de om, har inte tagit reda på riktigt vad den gör, kommer inte ihåg vad de informerade om .

Jo jag vet, har gått i terapi förr och klarat av så mycket hela tiden. Så nu känns som energin är slut alldeles. Efter mammas död blev inget sej likt. Konstigt att allt kommer på en gång.
Det är tungt nu.

En Annan

Hej igen!

EMDR-terapi låter jättebra! EMDR-terapin går ju faktiskt ut på att "knyta ihop" den högra med den vänstra hjärnhalvan genom ögonrörelser. Hoppas att din terapeut blir en kunnig och engagerad individ som kan hjälpa dig att få klarhet i vad som har hänt.

Kramar, En Annan

__________________

Isis

Isis

Hejsan!
Det var så synd att jag måste vänta så länge, ett helt år.

__________________
~~ Behandla andra som du själv vill bli behandlad ~~

En Annan

Det var kanske inte så tydligt skrivet. Det jag menade var att vi har en tendens att förändra / utvecka det verbala minnet så att vi tror att vi minns sådant som vi inte minns, -egentligen. Det vi "minns" är då bara ett eko av något som någon annan berättat för oss, något vi sett på bild eller något som vi kommit fram till genom t.ex. uteslutningsmetoden. Något egentligt minne av det finns alltså inte, bara ett formulerat minne. Ibland kan vi m.a.o. tro att det är ett genuint minne fast det inte är det.

Blev det klarare, eller vecklade jag bara in det ännu mer?

__________________