se7en

Hej Johanna! Och ni andra förståss!

Skriver angående min pojkvän. Han har under senare tid haft konstiga minnesbilder från när han är i ca 5-7 års åldern.
Bilderna är korta men starka och han känner nu som "att han håller på att bli galen" av dessa bilder...det som verkar vara värst är att han inte riktigt vet hur han ska tolka dem.?Är de sanna eller bara hans hjärna som hittat på??
Han kommer ihåg att han är med sina föräldrar och sin 4 år yngre syster hos bekanta. det dricks mycket alkohol och de vuxna i sällskapet blir väl ganska rejält fulla.
Han kommer ihåg att han ligger i sängen och att hans pappa kommer in och lägger sig i sängen med honom...Han kommer ihåg att han tänker att "detta ska han inte göra med mig, detta ska han göra med mamma"..han har bilder av att pappan lägger sig för nära honom, svett och spritlukt och äckelkänslor..
För ca en månad sedan berättade han för sin mamma ( även pappan var där) om en otrohetsaffär(flirt, sitta i knä, kramas och pappan följde med tjejen hem) som pappan hade(med tjej som var i övre tonåren) framför ögonen på honom med en kamrat till honom när han var i 16års åldern.
Att inte kunnat berätta detta för mamman har tärt mkt på honom...länge...
Han berättade även om dessa minnesbilder om incest(?) som han har.
Resultatet blev att det endast fokuserades på otrohetsaffären, att minnesbilderna blåstes bort...
morgonen därpå kom föräldrarna och berättade att mamman minsann också varit otrogen en gång och att hon trodde på pappan att inget (sex) hade hänt med tjejen..fortfarande inget om minnesbildena..
min pojkvän pressade honom och frågade om och om igen vad som hade hänt, pappan sa -"vad menar du att jag är bög eller?"

Efter ett tags "pressande" sa han : "Ja, det kanske var så, att jag trodde du var mamma" mer än så ville han inte säga.
Jag menar-vad innebär det då??hur långt hann det gå innan han fattade att det inte var hon? Det är frågan som är viktigast att få svar på för min pojkvän.OCH mig..

föräldrarna sa att systern (som har sovit i föräldrarnas säng tills hon var 15...känns inte normalt..)absolut inte fick veta ngt, för att hon var inne i en "känslig period" just nu ( och att dessutom hon varit otrogen mot sitt ex...)och sedan dess har de bara låtsats som om det regnar angående minnesbilderna..och bara sagt att de föråtit varandras otrohet.
Föräldrarna träffades i 15årsåldern och är idag ca 50-55.

Min kille har alltid haft svårt att umgås och känna kärlek till sina föräldrar, han har alltid kännt det som om de inte "hör ihop", ilska mot dem, irritation mot dem och känner att de är "falska"..och ibland hat..
Han har också svårt att visa känslor över huvudtaget...kan vara känslokall..har stor kräkrädsla, kan må illa av att borsta tänderna(har det m saken att göra????)
hans personlighet förändras väldigt när han dricker sprit, han blir väldigt svartsjuk och "översexuell", sexuellt frustrerad, och vill då ha nedvärderande sex...han kommer inte ihåg mkt av "kvällen innan" om han druckigt sprit och har alltid blivit ledsen när jag berättat vad han gjort och även mått riktigt dåligt över sitt beteende..
Nu har han efter flera sådana episoder slutat med sprit så det känns skönt iaf!

Hur ska man kunna tolka dessa bilder? hypnos? när? var? hur?
Han mår jätte jättedåligt, säger att han snart inte orkar mer, att han håller på att bli galen...hans självkänsla är i botten.
framför allt känner att han inte kan gå vidare i livet förräns han vet hur det ligger till med det här..? allt detta går han igenom samtidigt som han har svår sömnapné och går och väntar på sin "andningsmaskin"
ibland undrar jag hur han orkar!
jag övertalade honom att gå till en terapeut men tyvärr så var han inte speciellt bra...han frågade -"Vad gör du här eg? " inte klokt ju!

VÄLDIGT tacksam för svar och synpunkter!
hoppas texten är förståelig och inte för invecklad!

psykfallet

hmm, bra att han kom iväg, till en samtalskontakt. men frågan är, hur mycket berättade han, om alla frågor å svar? kanske han kan gå kvar ett litet tag, å sen kanske pom han känner för det kan b´juda in sina föräldrar på samtal å då kanske de lättare kan ge ett svar, (svårare att bara sticka iväg..) lyckönskningar å kramar

Johanna.H.

Hej Se7en,

Det låter definitivt som att din pojkvän upplever symptom som är väldigt vanliga vid sexuella övergrepp. Därmed kan jag inte säga ATT han har varit utsatt, men mycket av det du beskriver är likt symptom som många uppvisar då de varit utsatta för övergrepp. Det behövs dock direkta och mer djuplodande samtal med din pojkvän för att kunna avgöra detta. Hur känner han själv? Vart någonstans ligger tvivlen? Är det kring minnesbilderna eller kring hans egna känslor inför dem? Känner han att han har "rätt" att känna som han gör inför bilderna, om du förstår vad jag menar?

Jag ställer mig mycket frågande inför utgången med samtalskontakten. Självklart vet jag ej vad som sades mer eller vad intentionen var från kuratorns sida, med det men det är förstås väldigt tråkigt att din pojkvän blev kränkt. Känner han ett motstånd inför att öppna sig om detta igen?

Vänligaste, Johanna

__________________
Johanna är utbildad Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon är också tränad i EMDR och en typ av hypnos som kallas powertrance.
Vill du prata mer med Johanna? Du kan kontakta henne på: johanna.h@comunicera.se
eller på 0709-689296. Johanna erbjuder även telefonterapi.

se7en

Hej hej!
tack för svar!
han känner att det är jobbigt och tråkigt att stå för bilderna med tanke på allt rabalder det kan ställa till med systern och resten av släktkretsen, han vill inte "förstöra"...
han säger att han känner att ngt som inte alls var rätt hände den där natten, att han minns att "detta ska pappa göra med mamma", men undrar samtidigt varför han bara minns en gång..?han säger att det kvittar hur det är, bara han får reda på vad det är som hänt..
med terapeuten som frågade honom "varför han var där" hann han aldrig börja prata om det här, på de tre(?)gånger han gick dit..han har inte sökt upp ngn ny sedan dess..han tyckte det var jobbigt redan första gången och när terapeuten sedan frågade en sådan fråga känns det väl ännu svårare..

7

En Annan

Jag håller med Johanna om att symptomen verkar passa in på någon som varit utsatt för sexuella övergrepp. Han verkar ha flashbacks av händelsen och mår -helt förståeligt- skitdåligt. Att man går omkring och tror att man håller på att förlora förståendet i det skedet är rätt vanligt förekommande.

Din kille grubblar på varför han bara minns ett tillfälle. Det känns som om han förutsätter att det finns fler. Är det en känsla han har? Att den händelse han minns är den första av en räcka händelser? Vad får honom att uppleva att det hänt fler gånger?

Som partner / vän är din viktigaste uppgift att tro på honom och stötta honom. Det måste vara extremt jobbigt även för dig att hantera det som händer. Oberoende om din kille väljer att fortsätta konfrontationen med sin pappa eller inte så kommer frågorna att finnas där. Terapeuter finns ju av alla de slag och inte alla människor fungerar med alla. Ledsamt att höra att det första försöket inte blev så lyckat. Jag tror nog ändå att han kan behöva mer än det stöd som du ensam kan ge honom. Du kan ju ta upp frågan med honom ännu en gång när tillfälle ges. Om du känner så, förstås.

Du är värd en uppmuntrande kram i ditt arbete att stötta honom! Kram!

__________________

se7en

Ännu en konfrontation gjordes och lite mer sanning kom fram...
Hans pappa har erkänt att han har stoppat upp fingrarna i stjärten på honom den natten....
han säger att det är den enda gången ngt har hänt, och verkar inte förstå hur allvarlig hela händelsen är och hur det har påverkat min kille, inte heller vill han kalla det för incest utan bara att han "tog fel å sin sjuåriga son och sin fru"...
Jag menar, -hur full kan man bli??
ta fel på ett barn och en vuxen kvinna??
Han kommer ju ihåg vad han gjort så att så jävla full kan han väl ändå inte ha varit?
och OM det var sanningen, skulle man då fortsätta dricka? speciellt när barnen är med??
Jag kan inte fatta det! Varje gång han druckigt efter det måste min kille ha varit livrädd att samma sak ska hända igen, varje gång hans syster har sovit i föräldrarnas säng måste han ha varit rädd att det ska hända henne...
Nu spelar pappan på offerrollen och tycker att det är synd om sig själv för att min kille har sagt att han inte klarar av att träffa honom på ett tag..

Min kille mår helt sjukt dåligt över det här och vet inte var han ska ta vägen, han vill bara fly. Han vill- men ORKAR inte ta tag i detta nu, han e helt slut...han undrar om han kan ha blivit såhär "skadad" av bara en gång..?

Jag har sagt att jag tror att terapi är det enda rätta, men eftersom han är en "offentlig" person vill han inte gå till ngn som känner igen honom..ÄVEN om de har tystnadsplikt...

Skulle telefon terapi med dig, Johanna, vara aktuellt?

han vill bara må bra och börja leva sitt liv, han har ju mått dåligt över detta i över 25 år nu, de bilder som han haft som han aldrig vågat tro på har blivit bekräftade..kanske är det iaf en början på en läkningsprocess..?

tack för stödet från er alla.../ 7

Johanna.H.

Hej Se7en,

Jag vill definitivt hjälpa din kille- det är fruktansvärt det du berättar. Positivt att sanningen kommit fram, men självklart otroligt smärtsamt för honom. Jag kan erbjuda honom en akuttid inom de närmsta dagarna om han är intresserad.

Nej! - Man tar inte fel på sin sjuåriga pojke och sin fru - oavsett om man är full eller ej! Det är en helt förkastlig "ursäkt".
Ja - Tyvärr så räcker det med en gång. Det kan tom räcka med HOT om sexuella övergrepp för att det ska få riktigt allvarliga efterverkningar. Men det GÅR att läka de såren. Det viktigaste för din kille just nu är att han inte stänger inne det han känner. Han måste få prata om det, han måste få ställa alla frågor, gråta, skrika - vad han än känner att han har behov av. Det är det viktigaste just nu.

Du kan nå mig på 0709-689296. Sitter i terapi mellan 09:30-10:30 samt 12:00-17:00 i morgon. Om du ringer där emellan så kan vi boka in en tid omgående (det går bra kvällstid också ifall du inte har möjlighet på förmiddagen).

Vänligaste, Johanna

__________________
Johanna är utbildad Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon är också tränad i EMDR och en typ av hypnos som kallas powertrance.
Vill du prata mer med Johanna? Du kan kontakta henne på: johanna.h@comunicera.se
eller på 0709-689296. Johanna erbjuder även telefonterapi.

Neia

Hej Se7en!

Först vill jag bara säga till dig att jag tycker det är otroligt starkt och bra av dig att stötta din kille på det sätt du gör!!!
Likväl som att situationen är hemsk för din pojkvän, så måste den vara väldigt svår för dig både vad gäller att se honom må så dåligt, att försöka förstå vad det är som händer i honom och att bemöta hans tankar och tvivel med en bibehållen styrka hos dig själv.

Det här kommer nog bli en aning långt, men jag hoppas du kommer orka läsa...

Jag reagerade på det du skrev om att din pojkvän undrade om han verklige kunde bli så förstörd av "bara" en gång. Och precis som Johanna svarade så JA, det kan man absolut!!!
Jag har själv varit utsatt för övergrepp och minns "bara" en gång. Men den är mer än tillräcklig för att ha gett mig problem med självkänsla, i relationer och med vissa aspekter av min sexualitet.

Jag har flera år till och från deltagit på olika diskussionsforum för personer som utsatts för sexuella övergrepp, och haft mer personlig kontakt med personer i samma situation som jag. Vi är många som bara minns en gång, men som ändå har fått stora problem i livet av det som hänt.
Trots det hade jag så otroligt svårt att ge mig själv tillåtelse att faktiskt må dåligt över det som ju "bara" hade hänt en gång.
Inte förrän jag i vuxen ålder blev utsatt för en våldtäkt trillade det ner hos mig att det faktiskt inte alls är konstigt att man mår dåligt över "bara ett enda" övergrepp som barn/ung.
För inte var det någon som ifrågasatte min mående över våldtäkten. Inte ens jag själv. Och det var också något som bara hände en gång!
Först då trillade poletten ner hos mig...
Det är inte konstigt att man mår dåligt efter en våldtäkt, så självklart är det inte heller konstigt att må dåligt över ett övergrepp som skett när man var ung och dessutom av en närstånde person som man älskar och är beroende av!!

Ser att det här kanske blev lite snurrigt eller otydligt, men hoppas du förstår vad det är jag vill komma fram till...
Ett övergrepp är ett övergrepp, och det är ett för mycket!!

Jag hoppas verkligen din kille hittar en terapeut han känner förtroende för så han kan få hjälp att bearbeta det här! Det kan vara svårt att hitta rätt, men man får inte ge upp, för när man väl hittar rätt och kan börja bearbeta så är det värt det för att äntligen kunna komma vidare i sitt liv.

Mina allra varmaste lyckönskningar till er!!