Tottenlotten

Hej!

För att inte bli så utdragen ska jag försöka hålla mig kort och koncist.
När jag var 13 år utsattes jag för sexuella övergrepp upprepande gånger under en period på några månader. Jag förstod inte vad som hände, och trodde jag ville. Var väldigt ensam och föll för tryggheten som gavs ifrån den här mannen. Han var då 28år.
INgen visste att detta hände, och jag har hållt det för mig själv alla år har inte förstått att det var övergrepp. Däremot har jag ett destruktivt beteende när det kommer till sexuella relationer. Träffat otaliga ifrån internet - haft sex. Och därmed utsatt mig själv för enorma risker, även one night stands på krogen. Under sex stänger jag av, och känner ingenting... detta destruktiva beteende håller jag på att bryta just nu men när det kommer till att få ut njutning och inte stänga av när de gäller sex är inget jag klarar av. vet inte hur jag ska göra. Känner sån enorm ilska emot mig själv för att jag betett mig såhär i såå många år nu. från 16års ålder till idag snart 23 år. Anmälan är gjord emot mannen sedan några månader men det känns som han har tagit något ifrån mig som jag aldrig kommer få tillbaka. Dels normal relation till sex, relationer och förmåga att slappna av och ge mig hän. Relationer överlag är svårt, särskilt pojkvänner eftersom den sexuella biten blir så viktigt.

jag går i terapi och jag jobbar på det men känns som jag står på samma fläck och känslan av att han tagit något ifrån mig är så ofantligt stark, och jag har svårt att acceptera att jag handlade som jag gjorde och att jag inte förstod drömmarna jag hade, tankarna jag hade, hur jag förändrades som person efter övergreppen beroedde på ATT DET VAR ÖVERGREPP. inte försått det förrän nu och det är fruktansvärt!

Vad ska jag göra
önskar så fruktasnvärt mycket att jag kunde sudda bort denna händelse ur mitt liv

/ Tottenlotten

en_rädd_tjej

Hej Tottenlotten!

Jag känner igen mig i din situation. Har själv varit utsatt för övergrepp och aldrig vågat prata om det.
Sen känner jag precis som dig att man har fått något förstört som aldrig kommer att få tillbaka.

Jag klarar inte av att ha några längre förhållanden - men har aldrig förstått att det berodde på här förrän nu. Det är många gånger jag ställer mig frågan varför märkte ingen någonting - känns som alla stängde av.

Skriv gärna tillbaka så kan vi prata vidare!

Kram en tjej som känner igen sig

matzsamtalstjänst

Hej Tottenlotten! Bra att du håller på att bryta dina negativa mönster. Det är viktigt att kunna se att det faktiskt är mönster!! Han HAR verkligen tagit delar av dig ! Men det går att få en annan syn på det som hänt trots allt. Han har tagit delar av din ungdom, tilliten till delar av vuxenvärlden, missbrukat din längtan efter närhet och utnyttjat din känsla av ensamhet. Utifrån det perspektivet är det inte så konstigt att det går lite långsamt i terapin. Vilken typ av terapi går du i?
Det är viktigt att komma ihåg att övergreppen och det liv du levt under rätt lång tid har påverkat dig mycket djupt. Tror att det kan ta rätt lång tid i terapi, om sakernas skall bearbetas och inte bara påverka dina tankemönster. Att leva ett "farligt" och destruktivt sexliv handlar ofta om
omedvetna försök att ställa till rätta det som hänt, med den skillnad att man försöker eller upplever att man har kontrollen. Ofta handlar det om att återupprätta sig själv på olika sätt. Var glad att du nu kan se dina mönster, vilket innebär att du faktiskt kan göra saker annorlunda. Varma tankar. Matz M

psykfallet

Hejsan, saken är den att han faktiskt TOG saker ifrån dig!! å jag känner igen mig i en viss utsträckning. Hoppas innerligen att din terapi fungerar, men det kommer att ta tid, så ge det tid! Bra att du insett att det var destruktivt, å att du nu tar tag i det. för även om det varit i många år, så är du ung, å när du är klar, med terapin, då kommer du ändå känna att du har hela livet framför dig!! hör grna av dig.
sköt om dig!!! kramkram

Tottenlotten

Jag vet att jag gör det som är det rätta och agerar helt efter boken när det kommer till att gå i terapi och göra anmälan. Nu går jag och väntar på åtal eller om de inte blir åtal. Rädd för min reaktion om de inte blir åtal. känslan av att de han gjorde med mig inte är tillräckligt och skuldkänslorna kommer växa.

Terpin jag går i just nu är egentligen upprätthållande innan den verkliga sätter igång med en person som är mer erfaren i området än min nuvarande. hur kommer det sig att känslor och tårar endast kommer antingen när jag är ensam (oftast) eller i samband med sexuell aktivitet med någon, men aldrig i terapi ?
Råd om vad för typ av terapi som är den bästa? gissar att den de använder sig av på sjukhuset är kognitiv?

Jag vill bara ha ett kvitto på att jag med mycket arbete ifrån min sida kan leva som vanligt och känna de känslor uppleva det som alla som inte varit utsatta öfr övergrepp känner i en relation. FÅr jag det kvittot att de kommer bli bättre, att jag kan leva normalt. så kommer jag göra allt som jag kan för att att komma dit. Men handlar det om att lära sig leva med det, jag vill inte lära mig leva med det. Det hela är så orättvist

per n illa

har jag oxå fällt många efter av att haft oönskad sex, så jag lider med dig.
vår bakgrund skiljer sig markant då jag blev utsatt senare i livet och frågar

hur kom du i kontakt med den 15 år äldre killen ?
hur kom det hela att upphöra efter några månader ?
hur sökte du och fann honom efter 10 år och varför
anmälde du honom först nu efter år av lidande ?

stor karmakram

Tottenlotten

Varför ifrågasätter du mig?!

fråga 1.
internetkontakt, ensam som person under den tiden vi började prata på internet, han gjorde så ja kände mig trygg så ja började prata med honom. annars alltid varit sluten som person. hade precis förloat min bästa vän då.

varför ifrågasätta Varför de upphörde? huvudsaken är väl ATT det upphörde? usch hatar såna här frågor. Ger så fruktansvärt mkt skuldkänslor

Jag har inte sagt att ja har någon kontakt idag, vi jar inte haft någon som helst kontakt sedan det sista mötet då jag var 13år.

Ja, jag anmälde honom nu efters åmånga år, är de så fel? huvudsaken är att man amäler eller?
kanske fel av mig att reagera såhär men tycker känner frågorna var lite väl riktade så att det är jag som gjort felen.

Den första frågan jag fått av de få jag berättat för är
Varför har du inget sagt tidigiare
varför har du inget gjort tidigare
varför varför

Kan man inte bara få cred för att man överhuvudtaget försöker göra det rätta? oavsett när?

Tini

Tottenlotten

Jag förstår dej mkt väl när du säger att någonting har tagits ifrån dej. Det är precis de våldtäktsmän gör. Rånar dej på din oskyldighet. Tar de finaste du har och gör det till något fult och smutsigt. Tro mej, jag förstår.
Tyvärr kan vi som har blivit utsatta inte radera händelsen. Man måste lära sig att leva med det. och de är jävligt orättvist. För dom som har utsatt oss kommer så lindrigt undan.

Sen tror jag nog inte att per ni lla menade att ifrågasätta dig, men jag förstår att de kan kännas så! De är viktigt att du får veta att detta inte på nått sätt är ditt fel, du va ett barn. Han var vuxen och har de totala ansvaret.
Självklart ska du ha cred för att du anmälde oavsätt när! Det är jätte jobbig att få sånna frågor. Jag vet det, folk reagrar fel! Tycker att du är jätte duktig som har anmält

__________________
http://notrust.blogg.se/

per n illa

precis som du förstod det, var det inga varför här, bara att det kunde blivit ett kortare lidande då och tyckte att det var tur att karln gick å
finna efter så lång tid, kunde ju flyttat lång åt helskotta, speciellt när
han säkert är medveten om sina handlingar, vem vet om det inte finns
fler som drabbats ?

karmakramar

Tottenlotten

ja
jag vet en tjej till som utsatts för honom, och hon är förhörd även hon.