förlorat allt

madde255 · 2008-05-09, 11:26

Hur blir livet efter en sådan här katastrof

En enorm ensamhet

som känns som en evighet

längtar så efter någon sorts frid

Kan man någonsin bli fri

ifrån dessa mardrömmar

där åsikter ekar och fönekar

det du blivit utsatt för

för någonstans står man på någons tår

Men hur ska något kunna bli rätt

när igen erkänner min rätt

min rätt att vara arg och lessen

kanske de kan minska pressen

pressen på mig själv att alltid vara perfekt

ibland hatar jag verkligen att vara defekt

defekt som en trasig leksak

som dom lekte sönder

inom mig växer mitt självhat

ingenting är självklart

små små saker blir stora som berg

önskar så att bli acceperad för den jag är

med bagage och allt

men ibland känns det bara kallt

kallt när jag försöker sträcka fram handen

bemötandet ifrån mig som förlorat allt

finns det hopp finns det liv

men kan vara ett jättestort kliv

autio_ · 2008-05-11, 16:41

Hej,

Du är verkligen duktig på att uttrycka dig. Jag känner väl igen det du skriver. Det finns ett slut på det du skriver om, men det tar tid..
Det gäller att inte ge upp, att fortsätta se framåt och inte ge sig.. Ja, jag vet det låter väldigt mycket lättare sagt än gjort då man är nere, men det går. Tro mig..

Fortsätt skriva, du är väldigt duktig på det

Varmaste //...

psykfallet · 2008-05-12, 12:01

jättefint skrivet, men någon gång så blir du fri. en vän till mig förlät, sin förövare. Det gjorde att hon kunde släppa taget å gå vidare, visserligen lång tid efteråt, men ändock, så går det. men det tar tid..
var rädd om dig!
kramkram

2008-05-09, 11:26	#1 (permalink)
madde255 Senior Member Guldmedlem Reg.datum: Jul 2007 Inlägg: 113 Krediter: 677	förlorat allt Hur blir livet efter en sådan här katastrof En enorm ensamhet som känns som en evighet längtar så efter någon sorts frid Kan man någonsin bli fri ifrån dessa mardrömmar där åsikter ekar och fönekar det du blivit utsatt för för någonstans står man på någons tår Men hur ska något kunna bli rätt när igen erkänner min rätt min rätt att vara arg och lessen kanske de kan minska pressen pressen på mig själv att alltid vara perfekt ibland hatar jag verkligen att vara defekt defekt som en trasig leksak som dom lekte sönder inom mig växer mitt självhat ingenting är självklart små små saker blir stora som berg önskar så att bli acceperad för den jag är med bagage och allt men ibland känns det bara kallt kallt när jag försöker sträcka fram handen bemötandet ifrån mig som förlorat allt finns det hopp finns det liv men kan vara ett jättestort kliv __________________ Duger jag inte som jag är så är det inte mig du vill ha! Min egna hemsida om mig http://youwillmissme.dinstudio.se/news_1.html

2008-05-11, 16:41	#2 (permalink)
autio_ Member Bronsmedlem Reg.datum: Jan 2008 Inlägg: 31 Krediter: 134	Hej, Du är verkligen duktig på att uttrycka dig. Jag känner väl igen det du skriver. Det finns ett slut på det du skriver om, men det tar tid.. Det gäller att inte ge upp, att fortsätta se framåt och inte ge sig.. Ja, jag vet det låter väldigt mycket lättare sagt än gjort då man är nere, men det går. Tro mig.. Fortsätt skriva, du är väldigt duktig på det Varmaste //... __________________ Jag tar morgondagen i handen och säger, "kom så går vi".

Ämnesverktyg
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan
Visningsalternativ
Linjär visning Växla till hybrid-visning Växla till trådad visning

2008-05-12, 12:01	#3 (permalink)
psykfallet Member Silvermedlem Reg.datum: May 2008 Ort: stockholm Inlägg: 68 Krediter: 256	jättefint skrivet, men någon gång så blir du fri. en vän till mig förlät, sin förövare. Det gjorde att hon kunde släppa taget å gå vidare, visserligen lång tid efteråt, men ändock, så går det. men det tar tid.. var rädd om dig! kramkram