![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykologi, psykoterapi, terapi, mental träning, psykiska störningar som panik ångest. tvångssyndrom, borderline, ätstörningar mm. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Frågar våra experter om fysiska och psykiska sexuella övergrepp Här kan du ställa frågor om fysiska och psykiska sexuella övergrepp, våldtäkt, incest och andra kränkningar. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Hej!
För ca 4-5 år sen var jag med om en jobbig grej, som jag inte riktigt har kommit över ännu. Jag var 14-15 år då, och det hände regelbundet och den som utsatte mig för det var en som stod mig nära. Efter det började jag må dåligt och gå hos psykolog, dock vet jag inte om det enbart var pågrund utav detta som jag började må dåligt eller om det ens berodde på det. Dock var det för min psykolog som jag berättade om detta först. Hon fick mig sen att berätta för mina föräldrar. Jag har aldrig känt att någon trott på mig. Mina föräldrar tog tag i det, och jag fick hjälp efter detta. Men en gång hörde jag när mina föräldrar pratade om det här med någon, och jag hörde på dom att dom trodde jag hittat på det. Det sårade mig väldigt mycket. Allt blev väldigt jobbigt, och trots att övergreppen slutade så önskade jag ibland att jag aldrig sagt något. Dock förlät jag personen ifråga, eftersom jag aldrig skulle kunna komma ifrån honom och det skulle bli jobbigt att gå och hata honom. Men det kändes som om mitt förlåtande fick alla att konstatera att allt bara var en lögn. Det har nu gått många år, jag är fri från depressionen och mår bra nu, och min relation till personen ifråga är bra. Men även om jag förlåtit honom så har jag inte kommit över det helt. Och jag vet inte hur jag ska kunna göra det. Jag vill absolut inte prata om det, för jag har bestämt mig för att aldrig mer prata om det med någon eftersom jag har lämnat det bakom mig och att prata om det skulle bara göra allt jobbigt igen. Vad ska jag göra? |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Expert
Guldmedlem
|
Hej Josie,
Det jag tror att du skulle må bättre av det är en samtalskontakt där du kan bearbeta och gå igenom dina känslor KRING det som hände och efterverkningarna, samt hur det påverkar dig i dag. Mao inte så att du måste gå in och berätta om själva övergreppen, men att du måste hantera dels din besvikelse över hur dina föräldrar hanterade det samt dina känslor inför förövaren och hur din relation till honom/henne påverkar dig idag. Vad tror du om detta? Vänligaste, Johanna
__________________
Johanna är utbildad Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon är också tränad i EMDR och en typ av hypnos som kallas powertrance. Vill du prata mer med Johanna? Du kan kontakta henne på: johanna.h@comunicera.se eller på 0709-689296. Johanna erbjuder även telefonterapi. |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Hej!
Jo, det låter nog rätt bra. Jag har funderat på det förut, att det kanske fortfarande finns något jag behöver prata om för att komma vidare, eftersom jag trots allt mår dåligt över detta. Dock känns det lite jobbigt eftersom jag sen länge ansett mig vara frisk (från depressionen) och det var en stor lättnad när jag kunde sluta hos psykolog. Vem ska man kontakta då, vad för typ av samtalskontakt behöver jag? Problemet är väl att jag flyttar i höst (till en skola), och just nu under våren och sommaren har jag väldigt mycket annat, så det är nog egentligen bäst att ta det i höst i sånna fall. Men ska jag ha kontakt med någon i den staden då? Jag har ingen aning om vart man vänder sig där. Och jag vill inte att någon får reda på det.. Josie |
|
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Expert
Guldmedlem
|
Hej igen,
Du bör träffa en kognitiv terapeut, antingen specialiserad på eller med god erfarenhet, av övergreppsproblematik. Jag förstår att det kan bli lite problematiskt att inleda en kontakt nu om du snart skall flytta. Det vi skulle kunna göra är att du börjar med att ha telefonterapi med mig och sedan kan du gå över till att träffa någon i terapirummet på den ort dit du flyttar, om du känner att det är i terapirummet du helst vill jobba. Du nämner att du har mycket att göra, och det är självklart jätteviktigt att du känner att du har tid och möjlighet att lägga den kraft och energi på din process som den kräver. Så det är klokt att vänta till hösten ifall du känner att förutsättningarna just nu inte är bra. Jag kan dock säga ang telefonterapin att jag har ett antal klienter över hela Sverige och det ger mycket goda resultat, likvärdiga det i terapirummet. Skulle detta kunna vara något? Vänligaste, Johanna
__________________
Johanna är utbildad Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon är också tränad i EMDR och en typ av hypnos som kallas powertrance. Vill du prata mer med Johanna? Du kan kontakta henne på: johanna.h@comunicera.se eller på 0709-689296. Johanna erbjuder även telefonterapi. |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|