![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Frågar våra experter om fysiska och psykiska sexuella övergrepp Här kan du ställa frågor om fysiska och psykiska sexuella övergrepp, våldtäkt, incest och andra kränkningar. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Jag kan dra lite om mitt liv i korthet: från det att jag var 2 år har jag varit snygg och alla killar har velat ha mig (mest äldre då, 2åringarna sa nog inte så mycket) och det är det enda jag fått höra, beröm för jag sett ut men inte ett ord om hur jag var.
På dagis sprang killarna efter mig fast tjerna skulle jaga dom när vi lekte "pussgurka" och när killar kom ner från skolan för att skjuta basketstraffar och jag tittade på bestämde dom att om man träffade fick man en puss av mig. Min morfar och andra äldre släktingar ville gärna att jag skulle sitta i deras knä och tog ibland på mig så att det kändes obehagligt fast jag inte riktigt förstod varför. När jag började skolan blev jag tillsammans med en kille som gick i 6an men egentligen skulle ha gått i 7an, han var alltså 13 och jag 7. Efter att tag dumpade jag honom och skaffade en ny pojkvän som stängde in sig med mig i en lekstuga medans hans kompisar tittade på genom ett fönster och skrek vad han skulle göra med mig. Ofta på rasterna band en pojke fast mig i ett träd, tog på mig och sa snuskiga saker. Jag berättade inte om det för någon för då skulle jag tydligen få stryk. När jag var 11 år blev jag våldtagen för första gången. Jag och mina kusiner spelade strippoker i deras stuga men efter ett tag försvann de andra flickorna och det var bara jag och 2 killar kvar. De tog fast mig när jag försökte gå ut ur rummet och efteråt frågade min storasyster vad vi egentligen höll på med där inne (hon hade hört att jag skrek) jag blev arg och sprang upp i skogen och grät. Efter det här, plus det andra som hänt (som tonåring har jag blivit våldtagen 4 gånger till), har jag inte kunnat säga nej till någon. Jag tror att min kropp är allmän egendom och att den som vill ha den ska få den (annars tas den på ett mycket obehagligare sätt). Jag hatar mig själv och sättet jag beter mig på men kan inte sluta. Jag har alltid 4-6 sexpartners samtidigt och får en massa ångest så fort jag legat med någon av dom. Jag tänker att jag ska må bättre om jag får lite bekräftelse och det enda jag vet att jag kan få bekräftelse för är hur jag knullar och hur jag ser ut. Jag har varit deprimerad och velat dö sedan jag började 2an och sprungit hos olika paykologer sedan 5an men ingenting har fungerat. Jag vill fortfarande dö. Jag förstår rent logiskt att det inte är mitt fel men jag kan inte bli av med känslan av att jag gjort allt man inte ska göra och inte borde få finnas, jag har inte skrikit tillräckligt högt. Hur många jag än pratar med hjälper ingenting och vad folk än säger ser jag ändå inte att jag har något som helst värde. (Idag läste jag en grej i en bok som jag tror är sann "Den som inte känner sig värdefull har ingenting att ge".) Jag vill verkligen kunna ge någonting och jag vill bli en kul person att ha omkring sig, nu är alla bara less på mitt sällskap och mitt deppiga sätt och jag förstår dom. Det gör ju dessutom att jag mår sämre och tänker att ingen tycker om mig. Hur ska jag kunna tycka om mig själv? Fan, hur ska jag någonsin må bra? Jag minns inte ens hur det känns... |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Det var en riktigt sorglig berättelse. (jag har inte tid för ett särskilt långt svar nu, men jag kan återkomma senare).
Det du behöver jobba med först och främst är din självkänsla. [Sen skulle jag gärna vilja se att du får upprättelse för det som har hänt, ingen ska få bete sig så mot en annan människa]. Din självkänsla är verkligen noll, en sak du kan börja med är att skaffa en dagbok, där du bara skriver tre bra saker som har hänt varje dag. När du väl fått upp självkänslan genom att bekräfta dig själv, så kommer du att välja de som gillar dig för den du är och inte för hur du ser ut. Ta hand om dig! / John.
__________________
Om du vill ha någon att prata med så är det bara skicka ett pm. Blivande teknisk fysiker, men läser gärna psykologi på fritiden. |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Det är synd att människor inte ser dig som den människa du är. Och om du inte mår bra så kan det bli svårt att visa det för omgivningen.
Jag tror att det bästa för dig är att försöka bryta din nuvarande livsstil. Dumpa dina sexpartners och börja arbeta med dig själv istället (som dacci säger). En bra bok att läsa är "Självkänsla nu!" av Mia Törnblom. Börja umgås med _riktiga_ vänner, och ta hand om dig själv. Bekräftelse genom sex är ju egentligen ingen riktigt bekräftelse alls, speciellt om dom bara bryr som om ditt yttre. Du är värd att bekräftas för den du är, och jag tror det kan bli möjligt om du tar tag i dig själv och förändrar din situation. Du är säkert en jättebra människa, det är bara dags för dig att börja inse det själv! |
|
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Expert
Guldmedlem
|
Hej Naaw,
Det förvånar mig att jag inte sett ditt inlägg tidigare, jag måste ha missat det. Ledsen för det. Det du har varit med om är många och olika typer av fysiska och psykiska sexuella övergrepp. Jag vill verkligen råda dig att söka kognitiv terapi för att börja bearbeta detta. Självkänslan är en mycket viktig del i den processen, men det finns så mycket här som du behöver hantera att jag inte tror att en bok räcker i detta läget. (Inget ont menat Davikar) Självklart skall du börja jobba på egen hand, men jag tror att det är av yttersta vikt att du får proffesionell handledning i detta. Det går att bli hel från detta, men det är en process som kräver att du möter många av dessa svåra känslor som du bär på. Jag förstår din frustration och uppgivenhet i att någon aldrig velat titta innanför och se den du verkligen är, och att du nu har föreställningen om att det är det enda du "duger till" är inte konstigt. Det är just denna typ utav föreställningar som en erfaren terapeut kan hjäpa dig att ändra på. För självklart finns den "riktiga" Naaw någonstans där inne, och längtar efter att verkligen få leva ut. För att du skall kunna göra det så måste du ändra på föreställningarna du fått kring dig själv pga det so du varit utsatt för. Vart i landet befinner du dig? Känner du till någon kognitiv terapeut där du bor? Vänligaste, Johanna
__________________
Johanna är utbildad Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon är också tränad i EMDR och en typ av hypnos som kallas powertrance. Vill du prata mer med Johanna? Du kan kontakta henne på: johanna.h@comunicera.se eller på 0709-689296. Johanna erbjuder även telefonterapi. |
|
|
|
|
|
#5 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
![]() Hej Johanna hur tror du att kognetivt beeteendeterapi kan hjälpa naaw? Det finns studier där människor fått mer problem av kgt hur ställer du dig till de johanna?
__________________
Duger jag inte som jag är så är det inte mig du vill ha! Min egna hemsida om mig http://youwillmissme.dinstudio.se/news_1.html |
|
|
|
|
|
#6 (permalink) |
|
Banned
Silvermedlem
|
Hej!
Vad tror du om att flytta delar av ditt liv till nätet? Där kan du ju själv bestämma om din kropp ska vara sexobjekt eller inte. Du kan starta en blogg, ta fina bilder på naturen eller vad som nu är din grej. Jag startade t.ex. en inredningsblogg. Inte för att jag har problemet med att vara för snygg direkt Den tiden du lägger på nätet är också tid som du INTE lägger irl, och därmed kanske du kan undvika många situationer där du blir ofredad/trakasserad. Det är väldigt sorgligt att du inte kan säga nej. Spontant har jag svårt att ens föreställa mig en sån tjej. I min bok förefaller alla tjejer vara hard to get. Du måste förstås sluta att ge dig till andra bara för att det behagar dem. Kanske borde du öva framför spegeln på att säga nej. Säg nej som du SKULLE VILJA. Kanske lite nedlåtande rentav? sedan, på krogen eller whatever, om någon insinuerar att de vill ha sex med dig, så spelar du bara upp scenen från spegeln. Du tänker alltså inte på det som att du har en riktig människa framför dig, se honom som en billig spegel bara. Jag tror verkligen du måste sluta ha så mycket sex med så många olika personer. För i ditt fall är sexet som ett missbruk som skadar dig. Kanske borde du satsa på att få en kille, en bra kille. Då skulle det blir lättare att säga nej, du skulle ha ett stöd, du skulle få bekräftelse på andra sätt än bara sex. Vet inte om mina råd var något bra, men önskar dig iaf lycka ill! |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|