Kompis

Till : en_rädd_tjej

Jag har vart utsatt för sexuella övergrepp och haft en väldigt jobbig uppväxt .
Hoppas att du tar dig ork och mod att finna en bra terapeut därför att det går att lägga detta bakom sig .



Det viktigaste verktyget jag haft med mig på ”resan” är min vilja att gå vidare , den verkar du också ha.
Minnes bilder går nog inte att ta bort om man inte förtränger det som hänt -däremot ångesten , rädslan, paniken går att få bort .Vilket innebär att man kan minnas utan må dåligt .Saker /situationer /berörningar triggar inte längre .




För mig har det vart en kamp som säger att jag är så mycket mer än den lilla flickan som man var dum mot.
Det finns mycket som är bra i livet att hämta och uppleva .
Är jag som har makten och bestämmer över mitt liv och min kropp .

Jag har också fått bearbeta sorgen att den som utsatte mig för övergrepp var en person som jag också tyckte om , han var dum och snäll vilket var enormt förvirrade för ett barn .
Fått lära mig att lita på mina känslor och förminskar inte mig själv längre.
Sorgen över att ingen förstod eller ville se.




Det är inte lätt att gå i terapi, nog en av de svåraste saker jag gjort, att våga rota i det som vart och våga möta mina känslor och min familj .

Med det jag vill ha sagt är att …. terapin var värt alla känslor och sorg som dök upp...därför det blev bättre .




Du har tagit ett stort steg att våga skriva om det , har brutit tystnaden och Du får prata om det , inget att vara rädd eller skämmas för , DU har inte gjort något fel .

psykfallet

hej, vill säga att jag har också blivit kränkt, & utnyttjad, å går i terapi, å det ÄR jobbigt, det ÄR tufft, många gånger. absolut, men nånstans så vet jag att oavsett hur mycket terapi ja har så kommer minnena alltid finnas där. men att jag kanske nån gång vågar ha närhet med andra människor som jag idag inte vågar, tack vare terpain kommer det hända. å du skall veta att det går!! det är väl i princip det jag försöker säga.
var rädd om dig!!!
många kramar