Maulma

Hej!


Jag har ingen aning om hur jag ska börja, det enda jag vet är att jag inte har någon att prata med om det hela förutom dom som det hela handlar om och just nu känner jag att jag behöver någon utomståendes tankar, råd o hjälp i det.


Är rädd för att det kan bli både långt och förvirrat men hoppas att ni har tålamod.


Hoppar rakt in i det. Min lillebror förgrep sig på min lillasyster när han var 13 o hon var 5. Det var för drygt 25 år sedan. Jag är den enda i familjen som känner till det här. Att jag känner till det beror på att jag som vuxen råkade se något min syster skrivit som fick mig att fråga och då berättade hon. Jag berättade sen för min bror att jag visste att det hade hänt. Att jag överhuvudtaget berättade för honom tror jag berodde på att jag själv då hade en dotter just i 5-årsåldern. Jag har ett vagt minne av att jag sa till honom att jag inte kände någon oro kring min dotter o honom, att jag fortfarande älskade honom men skulle det komma minsta antydan om nåt otillbörligt så skulle jag inte tveka att anmäla o s v. Inget har hänt med någon av mina döttrar! Båda fullständigt avgudar sin morbror. Och jag litar fullständigt på honom, så det är inte det som det här handlar om!
Min syster har på olika sätt o vis som vuxen sett till att få hjälp att berbeta det hela. Men min bror har inte bearbetat det alls. Han lever med en ständigt närvarande känsla av skuld o skam.


Vi är en sån där familj som träffas allihopa till jul, nyår, midsommar, födelsedagar o s v och saknas det någon så känns det inte komplett på nåt vis. Nu känns det som att familjen är på väg att splittras och fast jag inte vill det så är jag arg på min syster för det. Hon ska gifta sig i sommar och har nu skrivit ett mail till min bror där hon berättar att hon inte vill att han ska komma på bröllopet och att han säkert förstår varför, att han får hitta på något inför andra varför han inte kommer att vara där. Han har svarat att han förstår och att han givetvis gör som hon vill.
Han är helt upp o ner nu och har börjat fundera kring sin egen närvaro överhuvudtaget när vi andra träffas. Min syster vet inte att jag vet om att hon skrivit mailet. Just nu känner jag mig jättearg på henne! Vet att det är knäppt o fel o allt, det är hon som var offret. Men på nåt sätt känns det så fel! Tror hon kommer att vara ännu mindre avkopplad eftersom hon hela tiden kommer att vara medveten om att han inte är där. Själv börjar jag känna att jag inte vill gå på bröllopet jag heller, med den vetskap om allt som jag har. Hur ska jag tänka? Gråter mest o känner mig totalt hjälplös! Rädd att det här ska få min bror att tippa över o inte vilja finnas kvar längre. Hur o var kan han få hjälp? Han vill själv prata med någon för han känner att han inte orkar längre, inte vet vad han ska göra. Han har bett om ursäkt för det hela, sagt allt han kan säga och känner att vad mer kan han göra? Han kan inte dra tillbaka tiden och göra det ogjort hur mycket han än skulle vilja.


Så vad vill jag... Jo, jag vill ha hjälp med att hjälpa min bror. Vart kan han vända sig för att få hjälp att gå vidare, att vilja fortsätta leva? Jag vill ha hjälp kring mina egna tankar, min ilska mot min syster. Jag inser att ilskan är ”felriktad” men klarar inte att göra något åt det själv. Det känns just nu som att hon förstör vår familj. Jag älskar min syster och vill inte känna såhär!


Har säkert glömt en massa som jag kanske borde skrivit men just nu så orkar jag inte tänka mer.
Skulle kännas bra om någon har några tankar kring det hela och kanske om någon kan tipsa om vart han skulle kunna vända sig.


Tack!

dacci

Förnuftet och logiken fungerar sällan tillsammans med känslor. Den logiken du använder är precis samma sak som "Hon hade u-ringat när hon gick ut, därför får hon skylla sig själv för att hon blev våldtagen". Att din syster inte vill ha en människa som har förgripit sig på henne, på hennes kanske lyckligaste dag i livet tycker jag är ganska förståligt. Vilket du förmodligen inser när du får lite distans.

De flesta av oss människor har en förmåga att skapa svarta får, vilket är vad du har gjort. Jag tycker personligen det är väldigt starkt av henne att träffa honom så många gånger. Om jag hade den hjärnan jag har idag i hennes situation för 25 år sedan skulle jag gjort allt jag kunnat för att få honom inplacerad via soc om det var ett sexuellt övergrepp och inte ett rent fysiskt. Anledningen till att barn förgriper sig på andra barn är p.g.a. att de har någon form av störning och behöver hjälp. Ev. något i den uppväxt han fått av föräldrarna, eller så har han blivit utsatt för något.

Så personligen tycker jag att du ska respektera din systers beslut och få din bror att gå till en psykolog eventuellt skicka honom till psyket om han är benägen att begå självmord.

Johanna.H.

Hej Maulma,

Det här är en mycket svår situation- definitivt för er alla tre inblandade. Jag förstår att det är svårt för dig att tänka "rakt" i detta. Som föregående skribent sa så är det inte alltid som känslor och logik går ihop. Bra att du söker stöd för att hjälpa dig själv i den här frågan! Jag skulle vilja förklara ett par saker samt föreslå följande:

- Din syster - Reagerar just nu posttraumatiskt, låter det som. Hon har troligtvis fram tills nu levt i förnekelse och inte kunnat ta in "omfånget" av vad övergreppet inneburit för henne rent känslomässigt. Du säger att hon skall gifta sig, kan det vara så att hon är gravid eller nyss fått barn? Ibland så är föräldraskapet en nyckel till de borttränga känslorna. Men det kan även komma upp då man befinner sig i en annan fas i livet där det är "tryggt nog" på något vis för att man skall kunna hantera de känslor som följer. Anledningen till att jag berättar detta är för att du måste inse att detta ställningstagande mot din bror som hon nu tagit är en EXTREMT viktig del i hennes bearbetningsprocess. Hon måste få lov att ta det avståndet till honom NU, som hon inte hade möjlighet att göra DÅ - när han förgrep sig på henne. Jag förstår att det kan kännas som att hon splittrar familjen, och att det var länge sedan, men faktum är att hon, troligtvis, idag för första gången tillåter sig själv att känna den smärta som han utsatte henne för. Så för henne är det som att han förgriper sig på henne NU. Det din syster behöver är dels familjens förståelse och definitiva uppbackning samt en kognitiv terapeut att bearbeta övergreppen tillsammans med.

- Din bror- Det din bror behöver är också stöd. I form av terapi. Han behöver bearbeta det faktum att han gjort det han gjort, samt de bakomliggande orsakerna till varför det skedde från första början och hur han skall kunna gå vidare. Det är förstås en fruktansvärd tyngd han bär på, och jag tycker att du gör mycket klokt i att hjälpa honom att hitta en bra terapeut så snart som möjligt.

- Dig själv - Jag förstår att du slits mellan alla i den här situationen. Försök dock att tänka på att DU inte behöver inta någon ställning här för att vara sann mot dig själv och dina syskon. Du kan bara utgå från och hantera dina egna känslor, och försöka förstå. Förstå din systers intentioner och den process hon går igenom, samt din brors känslor och behov. Då gör du allt du kan göra i den här situationen. Självklart bör även du, och de andra i familjen som har behov av det, prata med någon utomstående för stöd i detta. Det är en familjetragedi, och om alla i familjen hjälps åt att stötta varandra, så kommer ni att kunna gå hela ur det tillsammans. Jag kan naturligtvis inte prata för din syster ang. hur hon kommer att känna inför er bror, men det kan finnas en möjlighet att då de båda bearbetat sina respektiva känslor inför det som hänt, kan mötas med stöd av terapeuter och familj och kanske lyckas återupprätta relationen. Det ligger i framtiden, men jag vill ändå förmedla att det kan finnas hopp om det.

Vart bor ni någonstans? Om ni finns i Göteborg med omnejd så har vi ett flertal terapeuter, inklusive mig själv, på Comunicera som skulle kunna stötta er igenom detta. Om inte i Göteborg, så kanske vi kan rekommendera någon.

All styrka till er alla tre.

Vänligaste, Johanna

__________________
Johanna är utbildad Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon är också tränad i EMDR och en typ av hypnos som kallas powertrance.
Vill du prata mer med Johanna? Du kan kontakta henne på: johanna.h@comunicera.se
eller på 0709-689296. Johanna erbjuder även telefonterapi.

Bianca

Jag förstår att du hamnar i en konstig sits då du givetvis tycker om dina båda syskon och vill att allt ska vara bra. Tyvärr lämnar det som hände din syster djupa spår, jag vet av egen erfarenhet. Det enklaste är oftast att förneka för sig själv vilket man kan göra under en lång tid. Det verkar som din syster försökt att trycka undan och träffa din bror på släkträffar. Men precis som Johanna skrev kommer det lät upp igen när man kommer in i en trygg tillvaro igen. När jag träffade partnern i mitt liv började en karusell av gamla känslor. Det din syster gör är att markera för sig själv att det han gjorde inte var OK och nu kan hon stå upp för sig själv o försvara sig vilket hon inte kunde göra när hon var 5. Jag tror att om din bror söker hjälp att bearbeta det han gjort och förstår varför han gjorde det kommer han kunna be din syster om ursäkt. Det är inte säkert att hon godtar den, men det kan få ett avslut. Både din syster och din bror kan vara glada att ha ett syskon som du som vill hjälpa. Kämpa vidare!

Maulma

Till att börja med vill jag tacka er alla tre för era svar. Jag har läst igenom allt många gånger. I det ni skrivit är det två meningar som gått rakt in.
Den första är den Bianca skrev...

Den andra är den Johanna skrev...

Biancas mening fick mig att förstå och Johannas mening fick mig att inse att jag inte behöver välja sida- Min tolkning! Kände mig ”lugnare” efter det. Tack!

Johanna... Det är bara jag i min familj förutom min syster o bror som vet om det här. Tror jag, måste jag tillägga för jag har nåt som ligger långt därbak som säger mig att det kanske inte är så men det gör för ont att ens tänka på så det klarar jag inte nu. O det finns en bror till, han vet inget. Behöver hela familjen veta? Vi bor i sörmland.


Återigen, tack alla! Känns lite som att jag kunnat få lite mer perpektiv på saker o ting. Jag kommer att läsa det ni skrivit massor av gånger igen. Behöver det!

Johanna.H.

Hej igen Maulma,

Vad skönt att höra att du funnit det stöd du söker här inne! Förstår att det är väldigt tungt och svårt för Dig just nu, men du gör helt rätt i att söka stöd för att reda ut detta. Det kommer att lösa sig, om alla hjälps åt.

Det här med om hela familjen behöver veta kan bara din syster avgöra, enligt min mening. OM hon har ett behov av att "få det ur sig" och lägga av sig den skuld som det innebär att bära på en sådan här "hemlighet" så måste hon få lov att göra det. Men om hon inte vill, så bör det också respekteras. Men om man skall titta på enbart familjesituationen i sig, så känns det ju som att det blir en hel del frågetecken kring det faktum att hon nu tar avstånd från er bror. Detta lär inom sinom tid kräva en förklaring. Jag tycker att du skall prata med din syster om vad hon känner just nu, och hur hon vill hantera det. Men om man pratar rent bearbetningsmässigt så skulle hon kunna bearbeta sina upplevelser utan att berätta (såvida hon inte känner sig tyngd av det.) Förstår du hur jag tänker?

Har du hittat någon inrättning där ni kan få stöd där du befinner dig? Jag känner tyvärr inte till någon i Sörmland. Ett alternativ, om ni inte hittar någon, kan vara att din syster får telefonterapi med mig. Det finns många olika alternativ. Om du, eller din syster, är intresserad av att diskutera det närmre så kan du nå mig på 0709-689296.

Vänligaste, Johanna

__________________
Johanna är utbildad Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon är också tränad i EMDR och en typ av hypnos som kallas powertrance.
Vill du prata mer med Johanna? Du kan kontakta henne på: johanna.h@comunicera.se
eller på 0709-689296. Johanna erbjuder även telefonterapi.

Bianca

Hej Maulma!
Jag är glad att du fått en större förståelse för din syster. Skriv gärna mer om du undrar över något annat. Om du inte vill skriva på sidan får du gärna skriva ett privat meddelande till mig. Jag är absolut ingen expert men har tyvärr egen erfarenhet av det din syster varit utsatt för.
Kram på dig

ostavik

Jag har erfarenhet av det du skriver om, så om du vill så får du maila mig privat. Jag bor oxå i sörmland.