Bincan

Hej!

Var hos Johanna för första gången i veckan. Hon bekräftade att jag varit utsatt för sexuellt övergrepp som barn. Men ändock så är det så svårt att tro det, att min pappa förgripit sig på mig. Inga minnen, bara konstiga fragmentariska minnen av situationer där jag tänkt eller agerat på underliga sätt. Eller när han skulle stryka mitt hår bakom örat i en kärleksfull gest och jag bara rös o ville inte o ville inte ha håret bakom örat – ilska. Ta inte i mig.
Men så är det ju hela mitt agerande och sätt. Så svårt med relationer. Vill inte öppna mig för någon. Men jag vill samtidigt att någon finns där och håller om mig. Men för guds skull gå inte in i mitt inre! Ensam. Lätt att vara ensam. Inga vänner. Mitt liv har varit upptaget med att försöka få relation med någon. Sexualdrift. Brunnit som eld i mina ådror. Alla tankar, alla möten, alla chanser har handlat om en sak. ’Honom vill jag ha och ha sex med’. Fast det var inte så klart alltid. Ville ha en man men klarar inte relationen. Åhhh vad jobbigt. Så fort jag blivit sambo har jag känt mig som ett djur i bur. Intvingad, inlåst, kringsnärjd. Jag vill UT!!!
Hur många har jag varit tillsammans med. Från 15 års ålder. Hundra – minst. Fast njuta av sex funkade aldrig. Var alltid tudelad och hoppades på att det skulle ta slut. Vågade aldrig säga vad jag ville. Var vid sidan av. Deltog inte. Låt han vara klar snart.
Så fick jag livmoderhalscancer och med det försvann all drift då även östrogenproduktionen försvann med äggstockarna. Mitt liv var slut. Vad är jag utan min drift? En vegetabil. Men jag hade tur och kunde få östrogenersättning. På’et igen.
Men så gick min pappa bort. Jag mådde pyton. Var nära att gå i väggen. Synrubbningar och yrselanfall, svårt att sova.
Så kan han inte skada mig mer. Tanken som flög genom min hjärna när jag fick reda på att han var död. Vad var detta? Så började mitt arbete med att försöka förstå varför. Klart att man som 6 åring inte utsätter sig för aggressiv, tvångsmässig onani. Men kanske ändå… Är felet mitt? Är jag annorlunda? Fast som 6 åring så skadar man inte sina könsorgan? Men kanske ändå… Är felet mitt?
Har så svårt att tro att jag varit utsatt för övergrepp men samtidigt alla dessa trådar som pekar i den riktningen. Är det mitt fel? Eller var det något som hände? Vad skall jag tro. Jag skäms över vem jag varit och vad jag gjort. Det är över nu. Vill bara hitta mig själv och växa upp från barn till kvinna. Vill sluta vara flirtig och bete mig som de 46 år jag är. Kunna ha en relation och vilja leva med en man och utvecklas och göra roliga saker tillsammans och ha det roligt tillsammans.
Är felet mitt?

Bincan

__________________
Min väg är alltid upp, upp, upp
Ingen får stå på mig

Zuzanne

Hej!
Blir så ledsen när jag läser vad du varit utsatt för, men trots att det är ett helvete att ta sig igenom så går det.. JAG vet.... Glöm ALDRIG att det INTE var ditt fel... Jag har hela mitt liv trott att det jag utsattes för var mitt fel, men NEJ, NEJ, NEJ... Jag vet idag att så inte var fallet...

Styrkekram

Zuzanne

Jonas

Hej Bincan

Felet är aldrig ditt. Detta är en av det störst myterna inom sexuella övergrepp skuldbeläggande mot dig själv. DET ÄR ALDRIG ETT NÅGONS FEL NÄR MAN TVINGAS ELLER UTNYTTJAS.

Tankarna du beskriver är vanliga många gånger speciellt i början av processen Du kommer under resans gång att gå igenom olika emotionella faser i takt med att du berabetar övergreppet.

Fas 1 Förnekelse

Fas 2 Begrundande

Fas 3 Be efter hjälp

Fas 4 Ilska

fas 5 depression

Fas 6 En känlsa av klarhet kring ens egna känslor

Fas 7 Återerövrar tilliten sin kropp och sig själv med mera

Fas 8 Healing lämnar övergreppen bakom sig

Nedan finner du och andra som läser på strängen lite mer om vad som är ett sexuellt övergrepp

Sexuella angrepp och utnyttjande är alla typer av sexuell aktivitet som du inte går med på, inkluderat:

- Olämplig beröring
- Vaginal, anal eller oral penetration
- Sexuellt umgänge som du säger nej till
- Våldtäkt
- Försök till våldtäkt
- Incest Ofredande av barn

Sexuella angrepp kan vara verbala, visuella eller vad som helst som tvingar en person till att vara med på ovillig sexuell kontakt eller uppmärksamhet. Exempel på detta är skoptofili (när någon tittar på privata sexuella handlingar, exhibitionsim (när någon blottar sig allmänt), incest (sexuell kontakt mellan familjemedlemmar) och sexuella trakasserier. Det kan hända i olika situationer, med en främling på ett ställe, eller en dag, eller hemma av någon som du känner.
Våldtäkt är en vanlig form av sexuellt angrepp. Det händer i många situationer – på en träff, av en vän eller en bekantskap, eller när du tror att du är ensam. Utbilda dig själv i området ’våldtäktsdroger’. De kan smygas ner i en drink när offret inte tittar. Lämna aldrig din drink oövervakad – oavsett vart du än är. Försök alltid vara medveten om din omgivning. Våldtäktsdroger gör en person oförmögen att motstå angrepp och kan orsaka minnesförlust så att offret inte vet vad som hände.


Ta hand om dig
Du kan vara lugn Johanna vet vad hon sysslar med
det kommer att gå bra även om det är en tuff resa.

Kram
Jonas Gåde

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

Rullgardina

Kommer de flesta igenom alla faser, vilken fas är vanligast att man fastnar i?

Bincan

Hej igen och tack Zuzanne o Jonas för ert stöd!

Jag skriver här då det känns bra att få ur sig en del av det som pågår. Jag kommer att ta upp det mesta med Johanna men samtidigt vill jag skriva då tankarna kommer.
Kanske finns det någon som känner igen sig och kan komma med glada tillrop eller någon som själv funderar.

Mitt tvivel handlar om det verkligen hänt något. Kanske var jag konstig som barn. Kanske var jag promiskuös utan att det finns någon bakomliggande orsak.
Tvivel, tvivel, tvivel. Så mitt agerande som vuxen kan vara mitt fel.
Försöker jag skylla ifrån mig?
Eller finns det substans bakom?

Det är en stark anklagelse mot någon som jag älskade och respekterade. Men samtidigt så hatade jag honom där längs innerst inne och var så fruktansvärt rädd. Både som barn och vuxen. Äckligt rädd. Ändå så fanns det inget våld eller så. Bara ett humör och ett sätt som var jobbigt då det svängde så. Ena stunden trevlig – nästa förbannad.

Jag skall kämpa vidare. Jag har alltid kämpat. Det finns bara en väg och den är upp. Hur långt ner jag än trillat i mitt liv så är vägen upp. Och just nu så mår jag hyfsat bra jämfört med förr så det lär gå bra. Det är mest tvivlet som gnager. Och sorgen. Sorgen över det som förlorats. Samtidigt så finns det en kraft i att överleva, att ha erfarenheten, att ha viljan, att stuva om och till sist se det positiva i det hela hur illa det än är.
Men tvivlet ligger där och lurar. Och jag känner att så länge det finns så är det svårt att gå vidare.
Fast någonstans har jag vetat att det har varit något som inte stämt.

Jag är ute på min resa. Jag har kastat loss och satt segel och kan snart inte vända utan nu är det att fortsätta resan och tro på att jag klarar utav seglatsen och finner mig själv vid den andra kusten. Den som är relationer, vänner och ett moget sätt i ett förhållande.
Men tivel. Känner mig som Gollum i Sagan om ringen. Lika kluven.
Tvivel o Visshet, Gollum o Smeagul. Två personer i en.

__________________
Min väg är alltid upp, upp, upp
Ingen får stå på mig

Jonas

Hej

Vi komer att finnas med dig hela vägen. Många gånger så kommer minnet fram mer och mer efter hand som förnekelsen minskar. Johanna är tränad i den Powerthinking där finns tekniker för att ta fram glömda minnen och bilder. Du kommer att minnas. Det kommer mer material om de emotionella faserna

Hälsningar
Jonas Gåde

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

Zuzanne

Hej Mikael...

"- Forskning tyder på att det är mycket ovanligt att glömma bort eller förtränga sexuella övergrepp, om de pågått en längre tid."

I mitt fall så förträngde jag det i ca 30 år, så den forskningen skulle jag vilja ta del av.
Vad jag har fått lära mig under åren är att svåra Traumatiska händelser förtränger man gärna och dom kan ligga dolda i många år.

Hur har dom kommit fram till det resultat du anger?

Får känslan av att du inte har tilltro till psykologer och deras arbete när det gäller sexuella övergrepp.

Kanske jag missförstått ditt inlägg, men men,

Övergreppen på mig pågick i 6 år, och dom kom till ytan 30 år senare...


Zuzanne

Zuzanne

Tycker att du kanske ska ställa din fråga direkt till Johanna och inte till den som får hennes hjälp.

Zuzanne

Anneli

Mikael G kommer här in på ett mycket känsligt område och jag är tacksam för Zuzannes snabba svar (och försvar). Vad som är rätt och fel vågar jag dock inte ge mig in på, men jag vill förmedla följande:

Elizabeth Loftus, som skrivit artkeln Mikael G rekommenderar, försörjer sig på att ifrågasätta att minnen av övergrepp som skett många år tidigare och som kommit fram i terapi är pålitliga. Hon hade 1996 vittnat i över 200 rättegångar.

Jag har inte kunskap nog att säga att Loftus är helt fel ute, men man bör veta att hon också har fått stark kritik. Jag tror att det är viktigt att det finns en debatt kring detta, men ser en stor risk i att man ogilitigförklarar alla minnen för att "vara på den säkra sidan".

De flesta "friska" personer orkar inte se att så många övergrepp sker, de många drabbade orkar inte leva med ständiga minnen och förtränger så mycket de kan, de många gränsstörda förövarna har bara att tacka och ta emot. Sverige, ett pedofilernas paradis. Man behöver inte åka till Thailand, det är enklare att skaffa egna barn.

Vad vi alla behöver göra är att våga se, våga känna och våga agera!

I Carl Göran Svedin och Christina Backs bok "Varför berättar de inte?" (Rädda Barnen 2003) konfronteras flera barn med pornografiska bilder av sig själva där de utsätts för övergrepp. Inte ens vid detta konfronterande kan flera av barnen kännas vid att de blivit utsatta för övergrepp. Allra svårast har de som har/har haft en nära relation till den som förgripit sig på dem att berätta. Förträngandet är en stark överlevnadsinstinkt som tyvärr kostar i längden.

Bincan

Hej Mikael o alla ni andra!

Du frågar hur Johanna kan svara på om jag varit utsatt för övergrepp.
Jag kan tänka mig att hon svarar utifrån vad jag beskriver vad gäller känslor, minnen ( ej från övergrepp men andra saker från barndommen) och andra mer personliga saker jag tog upp och sedan utifrån sina erfarenheter i ämnet.
Mitt eget inlägg handlar om mitt eget tvivel då jag inte har några direkta minnen. Vill jag ta hela detta om övergrepp som en ursäkt för mitt tidigare beteende? Men det tänker jag inte svara på här utan det får jag o Johanna gå vidare med i terapin.

När det gäller förträngning utav minne så finns det många som forskar inom området och det är klart att det är kontroversiellt. Skall vi kasta in ett annat namn på en forskare så är det Jennifer J. Freyd. När man läser hennes forskning och resultat så finner hon att det verkar finnas ett samband mellan att ju närmare förövaren står den utsatta desto mer sannolikt att man förtränger minnen. Sker det oxå upprepade gånger samt nattetid, utanför normala sociala ramar, så ökar sannolikheten för förträngning. Ökar även med tillhörande hot också.

Självklart är det många som ifrågasätter minnesförträngning och anser att det finns falska minnen. Men jag kan säga att det har varit mycket svårt för mig att komma med anklagelsen att min pappa skulle ha förgripit sig på mig. Jag tvivlar fortfarande och lär göra så ett tag till.

Måste fråga om du själv blivit utsatt för övergrepp eller lider utav PTSD?

Sexuella övergrepp är det vidrigaste, kränkande handlig som kan utföras mot en individ och görs det utav en förälder mot ett barn så är det så fruktansvärt att det finns inte ord. Att bli nedvärderad från människa till en sadists leksak är att skära bort all stolthet och självkänsla du någonsin haft.

MvH
Carin

__________________
Min väg är alltid upp, upp, upp
Ingen får stå på mig