flisa

hej johanna.
Jag skrev en fråga under rubriken depression, Jonas svarade och tyckte även att jag ska fråga dig.
Jag kan inte visa känslor när jag är tillsammans med andra, undantaget glädje. hur ska jag göra?

Min barndom var präglad av psykisk mjsshandel av mjna föräldrar, och en moster och en farbror som ytnyttjade mig sexuellt.
Jag går i terapi men kan inte slappna av. När vi pratar om något jobbigt spänner jag mig i hela kroppen och kan inte känna eller tänka. Min kropp vill fly därifrån och det händer att jag försvinner ur min kropp, otäckt.

Terapeften har sagt att det är svårt för henne att förstå, när jag pratar om svåra händelser utan någon känsla. För mig känns det som att jag testar henne, klarar hon av att höra? Vi har träffats i åtta månader så testperioden borde vara över. Hur ska jag göra för att kunna visa mina känslor?

Jonas

Hej

Johanna är på semseter komer den 3 januari


Jonas

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

flisa

väntar....

Johanna.H.

Hej Flisa,

URSÄKTA att svaret dröjt så!

Det som slår mig när du beskriver hur det känns är att det är en väldigt normal reaktion. Att du "flyr" ur din kropp och dina känslor är ett försvar som du använde då du blev utsatt för övergreppen. Det är FÖR smärtsamt att ta in det som man upplever då man kränks på det viset och att "stänga av" är ett sätt att överleva den smärtan.

Det ni bör diskutera är inte ATT du stänger av utan VARFÖR. VAD är det som gör så ont? Svaret ter sig ganska självklart. Du har upplevt och utsatts för något fruktansvärt. Du behöver komma i kontakt med de känslorna, tillåta dig själv att gråta ut smärtan nu, den smärtan som du var tvungen att kväva då.
Det är en jobbig process, att komma i kontakt med och hantera alla de gamla känslorna, men en nödvändighet för att du skall kunna gå vidare i din läkningsprocess.

Hur känner du för övrigt inför din terapeut? Upplever du att hon förstår dig och att hon kan hjälpa dig att förstå dig själv? Hur det har påverkat dig? Att du "testar" henne kan ha att göra med brist på tillit. Det är av yttersta vikt att du känner förtroende för din terapeut, för att ni skall kunna jobba med så här pass svåra saker. Gör du inte det, så tycker jag först och främst att du skall prata med henne om det, och om du ändå inte upplever att det fungerar så bör du fundera på att vända dig åt annat håll.

Jag hoppas att svaret kan hjälpa dig!

Varmaste hälsningar- Johanna

__________________
Johanna är utbildad Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon är också tränad i EMDR och en typ av hypnos som kallas powertrance.
Vill du prata mer med Johanna? Du kan kontakta henne på: johanna.h@comunicera.se
eller på 0709-689296. Johanna erbjuder även telefonterapi.

flisa

Hej Johanna, tack för svaret.

Jag har pratat med terapeuten om tillt. Det är ett problem att jag känner inte tillit till någon.
Hon har sagt att hon inte vet om hon kan hjälpa mig, det gör mig osäker.
Men jag har svårt att byta till någon annan, det är en kostnadsfråga.
jag har fått en remiss till henne (hon jobbar i det psykosociala teamet, en länk mellan psyk och vårdcentralen).
Terapeuten känner min spänning i hela rummet. Vi har även pratat om ansvar i rollerna; jag tar på mig misslyckande i terapin...som alltid (ex. mamma sjuk,arg mitt fel, sexuellt utnyttjad mitt fel)
Vi har en begränsad tid som nu håller på att ta slut, nu ska jag klara mig själv igen. känns hopplöst, Flisa

flisa

Jag skriver kort, jag har t.o.m. svårt att skriva om det. Jag tänkte bara göra ett tillägg. Det finns många förklaringar till att jag inte litar på någon, men här är en som jag tror har ganska stor betydelse;
jag va 13 år sov över hos en kompis som blev sexellt utnyttjad av sin pappa. Jag sov där för att skydda henne,pappan brukade inte göra något när jag var närvarande( inte sexuellt iallafall, mycket andra konstiga saker dock). Mamman skulle på fest och pappan satt och drack själv. han började ropa på oss och vi visste vad som skulle hända, vi försökte gå ut men han hade varit inne på toaletten o tagit våra kläder. Vi hade bara nattlinnen och det va mitt i vintern. Han fortsätter att ropa o vi förstår att nu måste vi sticka, när vi kommer till dörren har han tagit ur nyckeln, vi är innelåsta. han kommer i trappan o vi springer in i hennes rum och hoppar ut genom fönstret ospringer därifrån...

flisa

...Nu tror jag att vi ska bli räddade.
Kommer till slut till hennes mamma o kompisen. Vi berättar vad som hänt..
De svarar att vi får inte berätta för någon pappan kommer att döda oss, (han har gjort en del saker förut) Om inte han dödar oss kommer hon se till att jag får ett helvete om jag säger något. Jag går därifrån mitt i natten med mitt nattlinne under kläder och skor som jag lånat av mammans kompis. Går den natten runt hela stan....kommer hem till en psykiskt sjuk mamma som aldrig har brytt sig. Jag säger så klart ingenting tll någon.

Det här är bara en del av barndomen,
terapeuten sa det är konstigt att du sitter här idag,
ja jag har lärt mig att stänga av. nu vill jag inte längre,
Flisa

Anneli

Kära flisa!

Först och främst vill jag uttrycka stor sorg över vad du varit utsatt för. Det låter rent helvetiskt!

Mellan raderna förstår jag att du har fått hantera mycket mer för din ålder än man kan begära (psykiskt sjuk mamma som aldrig brytt sig t.ex.). Men jag kan också läsa om styrka och mod! Du följer med en kompis hem till henne för att skydda henne från en pappa du vet förgripit sig på henne sexuellt, det är beundransvärt!

Jag tror att du måste börja arbeta med att känna tillit till dig själv. Det du gjorde för din vän är säkert inte ett undantag där du trotsat din rädsla (sant mod) och stått upp för någon som behövt hjälp. Ta denna vetskap om din inre styrka som hjälp att tro på dig själv. Du är en underbar människa som förtjänar ett underbart liv!

Du har blivit extremt sviken av vuxenvärlden! För mig är det inte konstigt alls att du har svårt att känna tillit. Din kompis blev i sin tur också extremt sviken av vuxenvärlden och bekräftade genom sitt livsöde att man bör förvänta sig att bli sviken. Men så måste det inte vara! Du behöver bygga upp ett nätverk av människor som inte sviker. Det kommer ta tid, men ge livslång utdelning.

Jag blir vansinnigt förbannad, frustrerad och ledsen över att ingen ville se hur du och din kompis hade det! Kompisens mamma gör mig förtvivlad. Hon "sålde" sin dotter till pappan för att själv få vara ifred. Hon måste själv vara mycket skadad.

Jag tycker att det är underbart att du inte längre vill ha din känslolåsning och jag är övertygad om att du har styrkan att ta dig vidare i livet!!

Jag slåss själv med frustration över att terapin man erbjuds via öppenvården inte är tillräcklig, men jag har bestämt mig för att ge öppenvården en sista chans. Funkar det inte tar jag lån och skaffar mig en riktigt bra terapeut.

Glöm aldrig bort att du är värd att må bra!!!

Kramar,
Anneli, mamma till två sexuellt utnyttjade barn

flisa

tack anneli
ditt svar värmer
kram Flisa

Johanna.H.

Hej!

Anneli, vilket fantastiskt värmande och förståndigt svar du skrev till Flisan! Härligt att se att det finns så många fina människor här inne!

Flisan - Jag förstår att du har svårt med tilliten efter det du gått igenom. Vad detta handlar om dock är en föreställning som du har fått. Dina återupprepade upplevelser av att människor sviker har gjort att du antagit föreställningen om att det inte går att lita på någon. Jag tycker att du skall gå in på vårt interaktiva program och läsa hela session 6 om föreställningar.

Att tiden med din psykolog håller på att ta slut är förstås inte alls önskvärt. Har du fått hjälp av henne att se till andra alternativ? Det låter inte som att du är i en fas av processen där du bör stå utan terapi. Finns det kanske någon i din omgivning som kan hjälpa dig att bekosta terapi?

Varmaste hälsningar - Johanna

__________________
Johanna är utbildad Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon är också tränad i EMDR och en typ av hypnos som kallas powertrance.
Vill du prata mer med Johanna? Du kan kontakta henne på: johanna.h@comunicera.se
eller på 0709-689296. Johanna erbjuder även telefonterapi.