meduzaa

När jag var ca 16 år, hölls jag fången i 3 veckor av en riktigt sjuk man, som misshandlade mig och våldtog mig, fick knappt mat heller. Han var mycket äldre än mig, sliskig, lönnfet o hade gula ögonvitor. De få ggr jag försökte smita, eller lura honom så jag kunde smita, så slog han mig eller dunkade mitt huvud i närmsta yta ovs...Han bodde hos sin gamla mamma, som även hon var som hämtad ur en läskig film, lite och kutryggig, gick hon lullande omkring, ibland sa hon till sin son,,,att "ska du inte släppa flickan?", helt sjukt var det...När jag efter ett tumultartat befriande, vägde jag 36 kg, och svag och skakig......Nu till min fråga,,,Jag tycker mig inte lida av just detta jag varit med om, även om jag minns allt så tydligt ännu. jag har pratat om det här med min mor bl.a, men inte ingående....Jag får inte fram några känslor alls egentligen när jag pratar om detta,,,det tycker jag är konstigt? Det är ju många år sedan men ändå. Är detta vanligt?
kram meduzaa

Justflyaway

Hejsan.
Kan det kanske vara så att du har stängt av dina känslor inför det som hände?
Att du är väl medveten om det men det känns ändå så långt borta, som att det hände någon annan?

Jag är absolut inte expert eller så men jag har reagerat så på vissa händelser och har liksom du varit fullt medveten om att det har hänt men inte kännt något speciellt inför det.
jag vet inte om detta var till någon hjälp men jag hoppas att det löser sig.

Kram

Trollsa

Stackars dig, är det första jag tänker när jag läser vad du varit med om. Vilken tur att du fick dig därifrån! Har du haft någon hjälp efteråt? Någon att prata med? Jag tror att du annars kan ha förträngt det eftersom det gör allt för ont, är allt för svårt att prata om. Jag har själv levt på det viset, men det gav bakslag. Kram!

meduzaa

Jo jag har nog pratat om det det genom åren, främst med min mamma, men med henne var jag ju inte detaljerad precis, just för hon är min mor,,,,men, har sedan några månader börjat kognitiv terapi, där vi nu försöker koppla samman, eller hitta känslorna bakom mina upplevelser, så jag kanske kan börja hela mig. En annan hemsk upplevelse i barndomen, har nyligen kommit "ikapp" mig, jag sjönk ner i ett djupt hål med hemska ångestatacker o gråt,,,men det blev bättre redan efter några dagar,,,Jag har aldrig tidigare gråtit så mycket. Jag har alltid varit "den som klarar allt" typ, stark o glad och social ovs,,,,Men jag har mycket som är bortträngt, som jag nu vill komma tillrätta med. Tack för era svar, det värmer mig i hjärtat
Kram

Sweet_dreams

På tal om det där du skrev om gula ögonvitor, med stor sannolikhet hade personen som uttnyttjade dig Hepatit C, då får man nämligen gula ögonvitor och kan bli gulaktig i skinnet. Har han haft våldsammt sex är risken stor för smitta och du borde gå och kolla dig. Om nu inte beskrivningen av personerna var lite överdriven, bir ju lätt så att man upplever folk som hemskare och att minnet blir suddigt med tiden. I samma takt som minnet blir mer otydligt kan ju historian bli bättre och bättre...

Hope

Det är lite som med Natasha Kampusch, hon i Belgien som blev kidnappad.
Fruktansvärt, jag tror inte vi som inte varit med om det förstår hur det skulle kännas.
Kram till dig från mig

Marie Berntsson

Hej meduzaa!

Vilken fruktansvärd upplevelse. När man är med om något sådant traumatiskt så är det väldigt svårt att helt själv klara sig ur det. Jag undrar genast, vad hände sedan? Är han polisanmäld, fick du ingen psykologhjälp via sjukvården? Det är bra att du pratar med din mamma, men även att du börjat kognitiv terpi.
Det är jättevanligt att man stänger av känslorna. Det är heller inte ovanligt att en del förträngda känslor kommer upp till ytan under terpin, det kan vara jobbigt, men din terapeut hjäper dig genom detta.

Jag önskar dig verkligen att du kommer till rätta med det här problemen.

Stor kram
Marie

__________________
Marie är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, självskadebeteenden, självmord, självkänsla och BDD mm. En både inkännande och engegerad person, där inga känslomässiga kränkningar är för stora.
Vill du ha Marie som terapeut, hör av dig till marie@comunicera.se