Det ser ut som om du inte är medlem på Terapisnack ännu, för att registrera dig, klicka här...

Terapisnack

Välkommen till Terapisnack!

Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra.

Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något.

Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi!

För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm.

Så vad väntar du på, bli medlem direkt!

Nyheter

Aktuellt


Terapisnacks helg
8-9 nov
Våra kontor

 

Göteborg
Alingsås
Kungsbacka
Stenungsund
Halmstad
Stockholm
Falkenberg
Hässleholm
Linköping
Vill du annonsera här?

Kontakta oss på info@comunicera.se

Gå tillbaka   Terapisnack > Expertforum > Fysiska kränkningar -våldtäkt - incest - sexuella övergrepp - sexuella trakasserier
Registrera Bloggar FAQ Medlemslista Kalender Sök Dagens inlägg Markera forum som lästa Statistics

Fysiska kränkningar -våldtäkt - incest - sexuella övergrepp - sexuella trakasserier Här kan du ställa frågor om fysiska och psykiska sexuella övergrepp, våldtäkt, incest och andra kränkningar.

Svara
 
LinkBack Ämnesverktyg Visningsalternativ
Gammal 2007-12-03, 15:38   #11 (permalink)
Sweet_dreams
Member
Bronsmedlem
 
Reg.datum: Oct 2007
Ort: Malmö
Inlägg: 30
Standard

Ja det där med att det bara rullade på efter att man berättat för en stämmer verkligen. Först berättade jag för min nuvarande pojkvän, sen för min föräldrar, sen kändes det som att hela värden kunde få veta. All skam var borta, nu är det inte alls kännsloladdat.
Sweet_dreams är inte uppkopplad   Svara med citat
Gammal 2007-12-16, 13:38   #12 (permalink)
Calm
 
Inlägg: n/a
Standard

Hej!

Jag har bearbetat övergreppen jag utsattes för som barn, och lyckats komma så långt i tanke och känsla så jag gråter inte över det längre... Är varken arg,besviken eller bitter, utan jag har lyckats accepterat det som hänt, men det har ju satt andra spår... Jag vågar inte släppa ngn inpå mig... Har varit ensam i 21 år nu och det är inte vad mitt hjärta vill, men det har blivit så i alla ´fall.
Är kanske rädd för att bli sårad, utnyttjad... Eller jag vet inte... kan nog ha med mitt självförtroende att göra också + självkänslan..
Brukar tänka... Vem vill ha mig? Jag är sjukpensionär.... inte höginkomsttagare... Värkbruten osv... Det är idiotiskt att tänks så, men så är det.... För mig sitter skönheten på insidan, men tyvärr om man ska dra den större delen av mänskligheten över samma tröskel så gås det på utseendet.
Tror många fler skulle vara lyckliga om dom såg innanför fasaden.

Nåja... ensam är stark sägs det, men inte alltid, det är jag den förtse att skriva under på.

Calm
  Svara med citat
Svara


Ämnesverktyg
Visningsalternativ

Regler för att posta
Du får inte posta nya ämnen
Du får inte posta svar
Du får inte posta bifogade filer
Du får inte redigera dina inlägg

vB-kod är
Smilies är
[IMG]-kod är
HTML-kod är av
Trackbacks are
Pingbacks are
Refbacks are



Alla tider är GMT +2. Klockan är nu 04:52.


Programvara från: vBulletin® Version 3.6.8
Copyright ©2000 - 2008, Jelsoft Enterprises Ltd.
LinkBacks Enabled by vBSEO 3.0.0
Svensk översättning av: Anders Pettersson
Lediga lägenheter
vBCredits v1.3 ©2007 by Darkwaltz4
Sökmotoroptimeringav SEOdesign

Locations of visitors to this page