![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Frågar våra experter om fysiska och psykiska sexuella övergrepp Här kan du ställa frågor om fysiska och psykiska sexuella övergrepp, våldtäkt, incest och andra kränkningar. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
För fem dagar sedan var jag för första gången på fyra år in till en mottagning för att försöka prata om våldtäkten. Det jobbiga var att S som jag skulle träffa inte fått information av A, som jag tog kontakt med från början men hon tipsad om S, vad mitt problem var. Och bara genom att hon ställde frågan "vad är ditt problem, vad är det du skulle vilja ha hjälp med?" det var som att jag satte lås på allting och bara inte fick fram ett ord. Jag började gråta.
Jag känner mig smutsig, och det känns omöjligt att faktiskt kunna ta steget till att berätta vad som har hänt. Eller inte omöjligt men nästan. Hur ska jag göra? Jag känner mig låst. Samtidigt vill jag inte gå därifrån nu och vänta tills jag känner mig redo, för jag vet att jag är redo det är nu min tid är. Jag vill men jag vet inte hur. Sen är det så rörigt med alla känslor och tankar att jag nästan inte förstår att det som hänt faktiskt HAR hänt. Är det någon fler som varit med om liknande. Har någon tips på hur man tar sig över skamen och rädslan för att kunna berätta? Jag har en person som jag "pratar" lite smått med om det här. Utan honom vet jag inte vad jag skulle göra. Men samtidigt känns det som att det skulle vara skönt att ha kontakt med någon som vet hur det är, någon att dela tankar med? ~höstvind. |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Expert
Platinamedlem
|
Hej Höstvind
Din reaktion är inte konstig det är normalt att reagerar som du gjorde Ett första steg kan vara att du mailar Johanna på hennas privata mail lite kort. Börja enkelt johanna kan också ta emot dig via tfn hon är den på comunicera som kan detta bäst. Ett lite första samtal kan du få utan kostnad. Jag kan rekommedera Johanna å de varmaste och det finns andar på forumet som tagit emot henens hjälp. Lycka till Jonas
__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping 031-774 00 67 Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61. Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking. Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder. |
|
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
känner med dig, vet tyvärr hur du känner dig...vet inte riktigt vad jag ska säga för att det ska kännas bättre....själv håller jag på att bearbetar en del saker som hänt i livet så jag är väl inget vidare stöd kanske, men du är inte ensam kram/mygga
|
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|