Mhalin

Hade ett väldigt märkligt breakdown förut. Jag pluggar i nuläget psykologi och hade i dag ett stort prov. Jag hade stressat upp mig till det yttersta. Knappt sovit något i natt och hade så gräsligt ont i magen att jag inte visste var jag skulle ta vägen.
Jag kom i alla fall upp på morgonen och efter en lång kalldusch körde Mamma mig till skolan (skolan ligger inte långt hemmifrån, men jag hoppar på kryckor eftersom jag skadat foten). När jag kom in i skolan tog jag vägen förbi toaletten och kräktes, sedan skrev jag provet. (Tror det gick ganska bra.)
Efter provet försvann marken under mig. Jag kände den vanliga känslan av tryck över bröstet. Jag började svettas och frysa och fick hjärtklappning och tunnelseende. Slapp för en gång skull att hyperventilera.
Paniken rusade runt i mig och jag rusade (på kryckor) hem. Väl hemma satte jag mig i en fåtölj och tänkte att jag skulle försöka slappna av.
Sedan vaknade jag av att Mamma ringde. Jag hade missat tre samtal från henne.
Jag tror inte att jag har kunnat somna så fort. Jag var hemma fem minuter i elva och klockan elva ringde Mamma. Med tanke på att jag var mitt i en panikattack så är det ganska konstigt om jag bara somnat. Antagligen svimmade jag. Det säger i alla fall min läkare. Märker inte att jag håller andan och tuppar på så vis av utav syrebrist.
Det är skrämmande efteråt, men det är på inget sätt farligt, om jag inte slår mig illa i fallet, säger han. Men nu satt jag ju fint i en fotölj, så det var ingen fara. Bara väldigt oväntat.
Sa dock till Mamma att jag måste ha somnat.

Har senaste månaden haft väldigt många och svåra panikattacker. Det är väldigt besvärande. Panikångesten har jag haft länge, men jag har haft den under kontroll. Nu är denna kontroll som bortblåst.
Dagens attack gör mig lite orolig. Tänk om jag tuppar av igen och då inte har turen att sitta fint i en fåtölj.

Är det någon som haft så kraftig panik att ni svimmat? Hur gör ni för att klara det?
Jag går i terapi och jobbar med det där, men jag söker efter tips att ta till i stunden. Terapin hjälper ju på lång sikt. Men när attacken väl är igång så är den det.
Någon som vet hur jag kan hindra den när den väl har börjat?
Hur brukar ni göra?

/Mhalin

Oxytocin

Hej Mhalin. Visst är det jobbigt... tell me about it. Jag har haft panikångest i många år. (kom jag på när det började bli riktigt illa) Den gången som hittills var värst var när jag svimmade på en anställningsintervju. Jajjamen, jag svimmade på en anställningsintervju, och nej jag fick inte jobbet ;-)
Det var första gången som det blev uppenbart för mig vilket problem detta är. Efter det kunde jag inte på ett år åka kommunalt, gå på bio, hålla mina syskonbarn i famnen, köra bil eller gå på möten utan att få panikreaktioner. Jag har gått hos en psykolog med DBTinriktning och hon har förklarat allt så himla bra för mig. Dels har jag fått Atarax på recept och de kan jag ta förebyggande så jag slipper bli så nervös och upstressad. Men att göra BodyScan och avslanningsövningar har varit det viktigaste. Nu är jag nästan jämt medveten om min andning och jag kan även styra min andning så jag blir lugnare.
Och på möten tex om jag känner att jag spänner mig och blir nervös så spänner jag hänerna så hårt jag kan och andas ut när jag slappnar av i händerna. Detta har jag till och med gjort på anställningsintervjuer... hihi. Jag ser väl inte helt klok ut, men hur stor är chansen att jag får jobbet om jag svimmar istället då? :-D
Jag gör också en grej som kanske är lite ful.... men om jag känner att jag är närvös när andra är i närheten så tittar jag på nån annan som ser nervös ut och så tycker jag synd om den personen en stund. Släpper fokus från mig själv till att försöka stötta den andra genom att försöka se lugn och glad ut så den kanske får lite stöd, eller rent av bara för att flina lite och komma på att jag är iaf inte mest nervös i rummet.... hihi.
Lycka till, och kom bara ihåg att det kommer att gå över. Jag lovar, det brukar vara illa ett tag men sen släpper det mer och mer, så är det för nästan alla!

__________________
"Allt jag vill säga, det glömde jag ikväll. Allt jag ville vara behöll jag alltid för mig själv..." J.Berg

Jonas

Hej Mhalin

Jobbig situation. Vanligtvis så svimmar man inte vid panikångest i sig.
Jag tror att kombinationen av anspänning inför tentan pressen att röra dig på kryckor etc blev för mycket. När du satte dig i fåtöljen så slocknade du helt enkelt. För att du skall drabbas av svimning igen på samma sätt så krävs att ett neuralt nätverk skall bildas

För att kunna förstå vad som händer i hjärnan när man upplever konstiga beteenden måste berätta lite mer om neuralanätverk.I hjärnan finns det speciella signalsubstanser, som har flera viktiga funktioner. Deras huvudsakliga uppgift är att överföra budskap genom de olika neuralanätverken, som består av långa kedjor av nervceller. Dessa nervceller – som kallas neuroner – är organiserade för att sköta speciella aktiviteter. En normal människa har mellan 10 - 100 miljoner nervceller i hjärnan. Varje gång du gör, känner, eller tänker något, skickas signalsubstanser genom dina neuralanätverk. Dessa elektriska impulser överförs genom de olika neuralanätverken med en enorm hastighet. Genom att våra nervceller reagerar så snabbt, känner vi omedelbart smärta t.ex. när vi vidrör en spisplatta.


Ett neuralt nätverk kan liknas vid en stig. Låt mig ge ett exempel:
När du är 10 år råkar du ut för att hissen du åker i faller ner en halv våning och fastnar. Alla runt omkring dig blir oroliga och du blir rädd. I din hjärna bildas nu ett neuralt nätverk, som du kan likna vid en upptrampad stig på ett fält med högt gräs. Precis som du väljer den upptrampade stigen när du promenerar över fältet med det höga gräset, så kommer din hjärna att aktivera samma neuralanätverk som aktiverades då hissen stannade. Det är därför troligt att du när du kommer in i en hiss igen får ungefär samma kroppsliga symtom nu, som du hade när hissen stannade första gången. Problemet med hjärnan är att den lär sig ”för” snabbt och för bra. Människan har en fantastisk förmåga att lära sig; baksidan är att du kan lära dig en mängd saker som inte är till gagn för dig lika lätt… På samma sätt fungerar dina automatiska tankar när det gäller det som du upplever nu. Efter som du satt ner så tror jag att detta inverkat på svimningen jag tror inte att om du får en attack att du skall svimma igen möjligtvis som du sitter i en likande fåtölj. Dessutom var förutsättningar extrema denna gången.

Citat:

Och på möten tex om jag känner att jag spänner mig och blir nervös så spänner jag händerna så hårt jag kan och andas ut när jag slappnar av i händerna.

Oxytocin är inne på rätt spår. Detta är en teknik som vi använder för personer som lider av blodfobi som alltså uppmanas att knyta händer och därigenom justera sitt eget blodtryck för att undvika svimmning.

Hälsningar

Jonas Gåde

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.