Anna-Karin

Mitt främsta tips till dig är att sätta dig ner och gå igenom dina egna gränser och ramar. Var går dem?, Vad är det som gör att det känns som om någon går över dem och utnyttjar dig?, Hur reagerar du när det händer? Sen tycker jag du ska bestämma dig för vad som känns ok att göra på jobbet och vad som andra faktiskt får hjälpa till med. När du etablerat det så är det lättare att inte låta sig bli utnyttjad.

Sen reagerar jag på att de kallar dig bulldozern. Jag tycker inte att smeknamn är okej på arbetsplatser det är ett effektivt sätt att skada någon utan att man kan säga ifrån efter som det sägs på ett "skämtsamt sätt". Hur känns det att dom kallar dig det? Hur får det dig att tänka om dig själv?

Vad det gäller att sressa ner brukar jag efter jobbet gå en promenad eller röra på mig på något sätt en timme och tänka klart/ rensa och varva ner. Det fungerar ganska bra för mig.

AK

Fisken

Hej Anna-Karin.
Jag vet inte mina gränser, vet bara att den är utanför själva ramen.? Det känns som det blir för mkt. Bara för att jag är ung och orkar mera? För att jag är korkad? Nej, alltså det känns inte rätt att jag ska göra det för denna personens skull...Jag reagerar på ett tjurigt sätt jag blir självklart förbannnad. Sist detta hände gick jag till toaletten för att typ gömma mig för en stund. För att ingen skulle se hur arg jag var. (Jag är tjej) Jag vet inte, först kände jag att det var kul att kallas Bulldozern av personen...Sen tycker jag det är kränkande...Även om denna personen menar det som ett skämt. vad vet jag? Bara för att jag har svårt att ta det lugnt på jobbet. Dem ser det, en gång sa personen. Ta det lugnt. Men jag kan inte ta det lugnt. Det är jättejobbigt.
Jag brukar umgås med mina vänner efter jobbet men nackdelen är att jag inte fått ner pulsen det går i stressande tempo. Jag blir okoncentrerad. eller försöker bara ta det lugnt hemma.
Känns inte som det hjälper någoting?
/Fisken

__________________
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Det är nog mitt sätt att tänka som allt blir fel.
(ADD/Asperger är min tanke?)
Jag har skapat min hjärna till att det är något fel på mig.
fel fel fel är mina tankar. Och så blir det också i huvudet och även i en handling av rädsla av att andra människor tror det är fel på mig.

Kanske är det bara en inbillning?
Eller är det sant att det är så jag känner?
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

komplex

Hej Fisken,

Vad är din drivkraft när det gäller ditt jobb? Vänskap, beröm, karriär, eller något annat? Vägen dit går sällan genom överdrivet engagemang. Det jag läst får mig att tro att du befinner dig i riskgruppen för utbrändhet. Ingen kommer tacka dig för det som varit om du väl hamnar där!

Ett förslag: Fundera på åtgärder du kan ta och aktiviteter du bör undvika för att ta det lugnare. Skriv ner dem. Motivera dig själv att göra sådant du tänkt ut och som känns genomförbara. Börja med små enkla förändringar som kan minska ditt tempot något.

Svara gärna med några punkter du tror du kan åtgärda redan nu för att du ska må bättre på sikt.

__________________
"Ta det du behöver och lämna resten."

Fisken

Just nu bara att jobba, att tiden ska gå fort (att tjäna pengarna såklart). Inget mer. Blir fullständigt trött på jobbet. Därav att jag kanske stressa på för att tiden ska gå fort. Att sakerna lixom blir gjorda. Sedan dax att gå hem igen. Ja, jag vet. Jag tänker på det också just utbrändhet. Jag brände typ ut mig när jag var 18 år. jobbade jobbade och jobbade. Men jag fick ingen rast och åt knappt då. Så jag är absolut inte stresstålig pga av det som hände när jag var 18 år.
Och ändå gör jag det. Mår alltid skit efter jobbet. Jag är inte mig själv. (Fast det har jag inte varit på minst ett halvår) Jag kan inte agera rätt längre, vet varken ut eller in längre. är konstant trött. Tänker inte.
Ingen kommer någonsin tänka på vad jag gjort. Nej, tack jag vet.
Funderar på att skita att gå till jobbet imorgon och ringa till psyk.
Men jag måste jobba. Även om jag mår skit, sämre kan det inte bli.
får stå ut och försöka andas. Och tänka på vad jag gör. Men det är svårt när man inte tänker alls. Min hjärna är redan slut.
/Fisken

__________________
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Det är nog mitt sätt att tänka som allt blir fel.
(ADD/Asperger är min tanke?)
Jag har skapat min hjärna till att det är något fel på mig.
fel fel fel är mina tankar. Och så blir det också i huvudet och även i en handling av rädsla av att andra människor tror det är fel på mig.

Kanske är det bara en inbillning?
Eller är det sant att det är så jag känner?
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Anna-Karin

Fundera lite på var dina gränser går, hur mycket bör du göra en vanlig dag på jobbet, hur får man hur får man inte behandla dig. Skriv gärna ner det och fundera på om det du skrivit är rimligt. Om jag förstått dig rätt jobbar du på förskola? Kanske är ett sätt att när kaffet ska kokas engagerar du dig i en lugn aktivitet med ett enskillt barn och ber den andra personalen koka kaffet och sedan fortsätter du med din aktivitet. Blir inte kaffet kokat är det inte hela världen förr eller senare uppfattar hon nog budskapet. Detta är bara ett exempel på hur du kan hantera situationen men att fortsätta serva andra är inte lösningen då känner du ju inte att du får ut det du vill av jobbet.

Att gå undan en stund är helt okej men som fortsättning kanske du skulle kunna säga någon gång senare under dagen när det är lugnt "när du gör så blir jag arg och ledsen och känner mig orättvist behandlad, då känns det inte roligt att vara jobbet" då markerar du samtidigt som du öppnar för en dialog.


Detta tycker jag du ska ta upp med dem som använder ordet, säg som det är, att det känns konstigt att du ska kallas det och att du blir ledsen av det. Du gör jobbet så bra du kan och om dom vill diskutera något dom tycker du gör fel får dom ta det på ett mer konstruktivt sätt. Funkar det inte tycker jag du ska ta det med chefen, du ska inte behöva känna dig kränkt dagligen på jobbet.

Om du tycker att det är ett problem för dig att det är svårt att ta det lugnt kanske det finns lugnare arbetsuppgifter du kan ta mer ansvar för och på så sätt ta det lugnt i arbetsuppgiften??


Ang. att varva ner efter jobbet så tror jag inte på att försöka däcka i en soffa utan på att göra någon nedvarvande aktivitet direkt efter jobbet. Vad som funkar för dig kan jag inte svara på men generellt skulle jag rekomendera någon form av lugn träning, promenader, simning etc. eller kanske ta en kaffe på stan eller ta med en bok och sätta dig vid sjön du skrev om...

Hoppas något av detta kan hjälpa dig att lösa delar av den situationen du befinner dig i för det tar så jävla mycket onödig energi att känna sig utnyttjad på jobbet.

AK

Fisken

Hej. Jag jobbade på en förskola som jag trivdes kanon på. Men då var jag bara vikarie. och hade tidsbegränsat vik.
Nu jobbar jag på ett annat ställe....Som jag dock tjänar bättre på. Men som jag trivs mindre på. Men det funkar.
Idag var personen ovanligt snäll. Kanske jag vet orsaken.
Jag vill bli behandlad med respekt. Det är det enda. Jag har bara få arbetsuppgifter. Men idag var jag ovanligt lugn, ett inre lugn. Som jag hade fått någon medicin eller något. Helt mystiskt fattar det inte själv. Jag kände att jag kunde andas normalt och jag kände mig inte så trött heller. Jag har faktiskt börjat träna igen (efter 10 mån!!!), ska börja simma på torsdag. Får se om det blir något avstressande. Jag ska sluta tänka på "måsten"...Då kanske det funkar bättre på jobbet. Eller?
/fisken

__________________
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Det är nog mitt sätt att tänka som allt blir fel.
(ADD/Asperger är min tanke?)
Jag har skapat min hjärna till att det är något fel på mig.
fel fel fel är mina tankar. Och så blir det också i huvudet och även i en handling av rädsla av att andra människor tror det är fel på mig.

Kanske är det bara en inbillning?
Eller är det sant att det är så jag känner?
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Anna-Karin

Vad bra! träningen gjorde nog sitt, tänk igenom om det var några andra faktorer som spelade in oxå som du kan använda dig av igen.

Jag har oxå precis börjat träna på riktigt igen och vet precis hur grym du är som tar tag i det, lätt är det inte =)

Fisken

Tack.
Ja fast tränade gjorde jag efter...Nu ser jag fram emot att bli starkare och bli kvitt tröttheten. Jag ska vakna till liv igen.
Vad tränar du?
/fisken

__________________
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Det är nog mitt sätt att tänka som allt blir fel.
(ADD/Asperger är min tanke?)
Jag har skapat min hjärna till att det är något fel på mig.
fel fel fel är mina tankar. Och så blir det också i huvudet och även i en handling av rädsla av att andra människor tror det är fel på mig.

Kanske är det bara en inbillning?
Eller är det sant att det är så jag känner?
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Anna-Karin

En kombo av gym och kampsport blir det om planen går i lås. Denna gången ska det funka. =)

Fisken

Låter riktigt häftigt ju.
jag går på vanligt gym...det är jag nöjd med. Vågar inte testa något nu.
/fisken

__________________
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Det är nog mitt sätt att tänka som allt blir fel.
(ADD/Asperger är min tanke?)
Jag har skapat min hjärna till att det är något fel på mig.
fel fel fel är mina tankar. Och så blir det också i huvudet och även i en handling av rädsla av att andra människor tror det är fel på mig.

Kanske är det bara en inbillning?
Eller är det sant att det är så jag känner?
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -