![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Psykologi - psykoterapi - KBT - kognitiv terapi Här kan du ställa frågor om ångest, panikångest, tvångssyndrom, tvångshandlingar, självkänsla, fobier, psykiska störningar. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Hej.
Jag har ett problem som skapar nya problem för mig hela tiden. Är ensamstående mamma till två underbara barn. Deras pappa är missbrukare och (antagligen) psykiskt sjuk. Jag tog mig ur förhållandet efter 14 år och de gick inte ens 2 månader innan jag hade hittat nästa missbrukare som jag har träffat i smyg i ett år snart (har hållit barnen utanför). Jag har dragits till sådana människor hela livet och vill hitta ett sätt att ta mig ur det. Jag vet att det har med mig själv att göra men vill gärna prata med någon som vet vad jag pratar om. På kvinnojouren säger de bara att det inte är mitt fel att jag har blivit misshandlad o utnyttjad (vilket jag INTE blev den här gången, han missbrukar bara) och det vet jag också. Det jag vill veta är vart jag ska vända mig och om nån kan hjälpa mig att gå till botten med det här o komma på vad det är som gör att jag inte kan hitta en normal kille/ man. Är det narkotika sektionen i min stad som jag tar kontakt med? Jag själv är drogfri! Tacksam för svar. |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Tack för ditt svar. Ja jag behöver absolut terapi, problemet är bara att jag har provat det på bla vårdcentralen och RKC men de verkar inte förstå vad jag pratar om, tittar på mig och säger Oj då, jaha.
Vet inte vem jag ska vända mig till för att få rätt hjälp. Därför tänkte jag att de kanske har bra terapeuter på narkotikasektionen... |
|
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Senior Member
Platinamedlem
|
Jaha okej.
Hemskt att hamna hos oförstående människor. Jag antar att jag har haft väldigt tur med tanten jag pratar med. Jag känner att jag inte kan hjälpa så mycket, önskar dig massa lycka till. Hoppas att du kommer få hjälp av vettiga människor.
__________________
"Om något kan gå fel så kommer det göra det" |
|
|
|
|
|
#5 (permalink) |
|
Expert
Platinamedlem
|
Hej
Det kan finnas flera olika orsaker till det du beskriver. Det kan handla om medberoende eller en onaturlig dragning till farliga killar. Medberoende Från början syftade termen medberoende på ett mönster, som man fann hos människor som levde tillsammans med alkoholister. De medberoende kännetecknas av att de ständigt tar hand om andra på bekostnad av sig själva. Det är inget konstigt att längta efter att bli bekräftad eller omtyckt. Det är först när du offrar din egen ärlighet och börjar göra våld på dig själv, som du går för långt. Om du bygger upp din tillvaro på att folk skall älska dig, handlar det inte om kärlek utan om medberoende och definieras som omogen kärlek. Jag fick höra en annan historia från en kvinna som var lite av en hjälpare. Själv var hon mestadels hälsosam, men hon hade en väninna som hade svårt att stå upp för sig själv. En helg s hyrde alla kompisarna en stuga långt utanför Kungälv – mitt i skogen. Men hon som inte kunde stå upp för sig själv, var inte bjuden av någon anledning. Alla partajade och klockan 4 på morgonen blev alla killarna lite hungriga. Vad händer? Just det, de ringer till tjejen som ligger och sover och vad gör hon tror Ni? Hon skyndar sig, sätter sig i bilen – klädd bara sin morgonrock. Men killarna är inte klara när hon kommer, så hon får sitta och vänta i bilen en halvtimma. Sen kör hon alla killarna ner till ett gatukök i Göteborg, så de kan handla och sen kör hon varje kille hem till sitt. Och när hennes väninna frågar: ”Hur kan du ställa upp så?” ”Du blir ju bara utnyttjad!” “Nej det tycker jag inte. Jag hade ändå inget att göra, jag låg ju bara och sov.” Nu vet inte jag hur många av Er som skrattar, för att det är så sant. När en relation infekterats av medberoende präglas den alltid av bristande jämlikhet. Och som du vet, fungerar relationer bäst mellan likvärdiga människor. När du blir vaksam på detta fenomen, kommer du också att upptäcka hur lätt det är att inte vara sanningsenlig mot dig själv. Det gäller både män och kvinnor. Istället för att ta sin del av ansvaret – tar den medberoende ofta på sig allt ansvar. Omedvetet hamnar parterna i ett rollspel. I en relation som präglas av medberoende hamnar ena parten i rollen som räddare och den andre som offer. Det kan se välmenande ut vid en ytlig betraktelse, men det är inget rent, äkta ansvar, eftersom det tjänar till att göra den andra maktlös. I stället för att kräva att andra ska ta ansvar säger den medberoende: ”Det är synd om dig, du har haft en sån taskig uppväxt och därför gör jag din del av jobbet också.” Vad vi i själva verket gör är att ta bort möjligheterna för vår partner att utvecklas. Parterna kan också utöka rollspelet med en tredje roll som anklagare – beroende på vilken pjäs som skall spelas upp. Detta tar vi upp i nästa kapitel, mönster 2 – offret. Ett förhållande som präglas av medberoende skapar nästan alltid rädsla hos den ena parten när den andra parten vill vara för sig själv. Självklart måste graden av självständighet vara någorlunda jämt fördelad. Om du vill leva i en hälsosam relation, måste du ta din del av ansvaret – varken mer eller mindre. Under ytan av ett medberoende finner vi ofta en liten flicka eller pojke, som lärt sig vara duktig genom att vara andra till lags. En flicka som blev bekräftad för det hon gjorde och inte för den hon var. Den medberoende tror ofta att de gör allt i all välmening, men bakom deras medvetna beteende finns en stark drivkraft att bli älskade. Vi önskar förtvivlat att vara nära vår partner, men är samtidigt rädda för den smärta det gett oss tidigare. Därför väljer vi istället att låtsas att hindren inte finns istället för att konfrontera dem. Man finner ofta detta problem i en omogen kärlek där båda parter har byggt upp skenbilder av verkligheten. Genom att sticka huvudet i sanden som strutsen stöder de den andres självbedrägeri. Denna ömsesidiga överenskommelse kan ske både omedvetet och medvetet. Oavsett kommer den leda till att din relation dör. 10 bra sätt att bli medberoende
Farliga killar Kanske vissa tankar dyker upp när farliga killar kommer på tal. Du vet att du inte skall, men du kan inte låta bli. Det finns något hos dessa män som är spännande. Så var ligger attraktionen? Det är inte helt lätt att ta på. De är varken smartare eller intelligentare än andra bra killar. Ändå har de något. Låt oss börja med att definiera dessa killar och se vad det är för egenskaper de har. Bryr sig inte om att ringa när han sa att han skulle ringa Glömmer bort din födelsedag eller andra dagar som du tycker är viktiga. Sätter sig själv i första rummet. Lånar pengar av dig som han aldrig betalar tillbaka. Flörtar obehindrat med andra tjejer Vänder sig om på gatan efter tjejer han är attraherad av . Stöter på dina vänner. En del av dem är våldsamma. Istället för att fråga dig vad som är fel med dessa killar, kanske du skall fråga dig själv vad det är för fel på dig som gör att du dras till dessa killar. När jag frågar dessa kvinnor hör jag ofta försvar som: • Men man har aldrig tråkigt med honom. • Allt kan hända när jag är med honom. • Han är så oberäknelig och det får mig att känna mig levande. • Jag känner mig trygg med honom när vi är ute. • Jag har aldrig mött någon annan som får mig att känna så. • Han bedyrar hur mycket han tycker om mig. • Han är cool och inte så desperat som andra killar är. Så var ligger problemet? • Dålig självkänsla. • Kapaciteten för intimitet är begränsad och ångestladdad. • Du har haft andra förebilder som påminner om honom. Om du som kvinna känner dig bekväm med dig själv, kommer du välja en partner som du kan kommunicera med och som respekterar dig som individ och bygger upp din självkänsla. Om du inte tycker om dig själv tillräckligt så kan det finnas risk att du förstärker dina förställningar om dig själv. Om du är öppen för äkta intimitet och vågar visa din sårbarhet, är det inget som du kan göra med en "bad guy". Intimitet är svårt att uppleva tillsammans med någon som är självcentrerad. Hälsningar Jonas Gåde
__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping 031-774 00 67 Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61. Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking. Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder. |
|
|
|
|
|
#6 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Jag känner igen mig i det Jonas skrev, jag har själv en bror och en kusin som är missbrukare, har alltid varit tillsammans med killar som har varit missbrukare av något slag, blivit väldigt illa behandlad.... Men det var för att jag tillät att bli illa behandlad! jag insåg inte mitt eget värde.
Jag flyttade till en annan stad och började jobba med min självkänsla och gick även kurser i personlig utveckling. Nu är man självkänsla på topp och jag träffade en underbart snäll kille, som behandlar mig med respekt. Det var alltså inte förräns jag bröt cirkeln, medberoende och dålig självkänsla, som jag insåg mitt eget värde och satte högre krav helt enkelt. Det GÅR bara man vill! men det första steget till förändring är insikt! Lycka till, du kommer att klara det! ![]() |
|
|
|
|
|
#8 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
hej, jag har gått i terapi i sju år men jag är just nu inne i ett allvarligt medberoende IGEN. Jag fattar att det är ett upprepningsmönster men det räcker tydligen inte att förstå det för att undvika sådana relationer.
Allt snack om att lyssna till varningssignaler, lyssna inåt, magkänsla osv det funkar ju inte! Eller hur gör man? Har varit ihop med en man nu i 1,5 år (bott ihop 1 år) och insåg nu att vi t ex menar helt olika saker med "ibland". Det betyder att jag hör det jag vill höra och han tycker att han har berättat hur det är. När man ska leva ihop med varann innebär ju det massor med kompromisser - det är omöjligt att veta vad som är okej och inte. Hur gör man? |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|