![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Psykologi - psykoterapi - KBT - kognitiv terapi Här kan du ställa frågor om ångest, panikångest, tvångssyndrom, tvångshandlingar, självkänsla, fobier, psykiska störningar. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Rädd för mörkret. Mörkret har alltid varit en källa till rädsla för mig.
är en singel man på 43 som är väldigt rädd på nätterna så rädd att inte kan sova eller jag sover väldigt lätt, hur kan jag komma åt denna rädsla? ibland har jag en lampa på men det hjälper inte och fortfarande är rädd för mörket utan för min lägenhet det minsta ljud gör att mitt hjärta slår snabbare och snabbare. Vad kan jag göra föratt komma åt denna rädsla är detta en sjukdom ( psykisk )? //Fnoo |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Är en man på 26. Jag är vissa dagar rädd för mörkret. Har alltid sovit med täcket över huvudet, så länge jag minns. I mitt fall tror jag det kan bero på det som hände på nätterna i min familj. Detta är bara vad jag tror. Men det var en sorts ondska som befann sig i uppe i takhörnen och nu, ibland, gestaltas som bilder av delvis svarta hundar som svävar ovanför mitt huvud och ibland skräckinjagande föremål i lägenheten (som tex ett gitarrhuvud) som i vanliga fall är totalt förbisedda. Det låter rätt sjukt.. jag vet. Hehe.
Om du tänker tillbaka, långt tillbaka. När blev du rädd för mörkret?
__________________
Existensen föregår essensen. |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|