![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Psykologi - psykoterapi - KBT - kognitiv terapi Här kan du ställa frågor om ångest, panikångest, tvångssyndrom, tvångshandlingar, självkänsla, fobier, psykiska störningar. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Efter att ha blivit mobbad i ganska många år så har jag ifrågasatt mig i vissa tillfällen: Varför mobbar folk? Vad är det som får dessa mobbare att glöda genom att se folk lida och må dåligt? och finns det ett sätt att stoppa dessa människor?
Självklart så har man lärt sig att ignorera kommentarer och saker de försöker sig på en, men det är rätt så omöjligt att inte påverkas av en sådan grupp som ser till att pressa ner dig. man mår lite dåligt såklart efter en viss tid men nåja, kanske lite fakta om varför dessa människor gör så kanske muntrar upp en och få en att inse vilken väg man ska ta. Så som jag ifrågasatte ovanför, varför existerar dessa mobbare? Vad är deras motiv och mål till att pressa ner andra människor, och finns det ett sätt att kunna stoppa de för att göra det här? Tack i förhand Tags: mobbad, mobbning, lida, påverkas Senast redigerad av Admin den 2008-08-31 klockan 19:23. |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) | |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Citat:
|
|
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Senior Member
Platinamedlem
|
Bra fråga, handlar väl om massa saker...
Jag har själv aldrig blivit mobbad men har många kompisar som blivit det. En sak jag undrar: Vart är alla mobbare??? Kan någon stå upp ärligt och säga varför han/hon mobbade?? Skulle vara väldigt intressant att höra, för jag förstår det inte alls.
__________________
"Om något kan gå fel så kommer det göra det" |
|
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Mobbningen inom mina år både i skolan och utanför har varit rätt så stora, och har påverkat mig på sätt jag aldrig trodde den skulle, inklusive försök i att ta självmord, men det var ett par år sen. Jag har självklart blivit starkare och mer eller mindre utvecklat ett sätt att ignorera och forsätta gå utan att bry mig speciellt mycket, men såklart påverkad inombords av att folk gör det här mot mig och även andra
En sak jag lärt mig av mobbning är att folk som gör det oftast har ett bra självförtroende och mobbar andra för att skaffa sig makt och status, och sist men inte minst: behöver den tysta massan till sin hjälp för att utföra sin uppgift och pressa ner individen som blir mobbad. Det har lärt mig att stå upp för mig själv i vissa tillfällen och slå tillbaka, men i slutändan så känns det inte bra inombords, kanske vi delar en grej där genom att må dåligt när vi sårar andra Nadiya, även i försvar. Iaf det jag läst om, men det skulle vara bra o få en bra psykologisk synvilken till varför folk som mobbar gör det, och om det finns psykologiska sätt till att försvara sig mot dessa individer |
|
|
|
|
|
#5 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Jag har också alltid undrat, jag har själv aldrig varit med och mobbat någon (vad jag vet).
Mobbning förekommer redan på lågstadiet, och är inte ovanligt på arbetsplatser. Ibland behöver en grupp någon att mobba för att själva hålla samman. Mobbningen kan drabba vem som helst och det behöver inte vara något speciellt med den som blir mobbad. Jag vet barn som bytt skola pga mobbning och det har gått hur bra som helst med kompisar i den nya skolan. När det är barn som mobbar fattar jag inte att föräldrarna till mobbarna inte sätter stopp. Om jag hade ett barn som ingick i en mobbningsgrupp skulle jag mycket väl kunna tänka mig att byta skola för att bryta mönstret om det inte fanns andra vägar. Jag fattar inte heller skolor som låter mobbning fortgå. I min sons skola har de nolltolerans mot mobbning. Det fungerar, antalet mobbningsfall är väldigt få och nästan alltid hittar man lösningar inom klassen/skolan. När vuxna på arbetsplatser mobbar är det bara avskyvärt. Hur kan vuxna människor? Hur lågt kan en människor sjunka? Tänk att så många människor saknar heder och samvete när de kan "gömma" sig i en grupp. Själv har jag varit ensam och utanför under stora delar av skolåren, men aldrig blivit utsatt för mobbning (vad jag vet, kanske fattade jag inte att jag var det).
__________________
"Ta det du behöver och lämna resten." |
|
|
|
|
|
#6 (permalink) | |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Citat:
|
|
|
|
|
|
|
#7 (permalink) |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Det där med nolltolerans låter så fint men är i själva verket inte lika fint som det låter..... Kanske lyckas det på den skolan. Tyvärr får jag väl säga att trots nolltolerans mot mobbning i de skolor jag gått på så har jag blivit psykiskt och fysiskt mobbad under alla åren. Mina föräldrar pratade ofta med lärarna om mobbningen och när jag en dag vägrade gå till skolan mer så fick jag stanna hemma. Det förekommer skolplikt i Sverige så jag fick allt vackert ta mig dit och mobbningen slapp jag under första dagen igen. Sedan rullade allt på som vanligt..... En av de som mobbade mig fick byta klass till paralellklassen. Tyvärr fortsatte han ju sin mobbning, som blev grövre, under rasterna som vi hade gemensamt - och han ansåg att det var mitt fel att han tvingades byta klass och fick fler i den klassen md sig för att vara elak mot mig. Mobbningen blev med andra ord värre av det här och ingen vuxen visste vad de skulle göra åt det hela. Jag fick höra att jag inte skulle bry mig om det, men om man säger tillräckligt många gånger till en person att den är ful, då tror man ju på det till slut. Det gick alltså inte att skaka det av sig.
Vuxna människors mobning upplever jag lite smygande faktiskt, de är inte elaka rakt ut utan säger saker som man kan tolka på olika sätt eller tolka olika beroende på om man ser personen som säger det eller om man inte ser den och bara hör vad som sagts. |
|
|
|
|
|
#8 (permalink) | |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Citat:
Ett mobbningsteam med rektorn som ordförande (och eldsjäl) går in i allvarliga fall. De har ett tydligt åtgärdsprogram. Alla fall av allvarlig mobbning anmäls dessutom till polisen eller socialtjänsten. Det går att förebygga mobbning i skolorna om viljan finns! Dessutom säger skollagen följande: LPO -94 ” Alla som arbetar i skolan skall aktivt motverka trakasserier och förtryck av individer eller grupper. Läraren skall uppmärksamma och i samråd med övrig skolpersonal vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga och motverka alla former av kränkande behandling" Kanske inte så stor tröst för alla som råkat ut för mobbning i skolan, men kan ge lite hopp för nuvarande och framtida skolbarn.
__________________
"Ta det du behöver och lämna resten." |
|
|
|
|
|
|
#9 (permalink) | |
|
Senior Member
Platinamedlem
|
Citat:
Ingen skola vill erkänna att det finns mobbning på skolan. Skapas antimobbningsgrupper mm, hela klassen sitter och talar om att det är fel att mobbas och alla håller med. Sedan går alla ut på skolgården o kallar varann för hora och bögjävel. Känner att jag låter negativ nu men ställ er och lyssna på en skolgård och läs igenom skolans antimobbnings lösningar, det går inte ihop.
__________________
"Om något kan gå fel så kommer det göra det" |
|
|
|
|
|
|
#10 (permalink) |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Jag ska berätta för sonens lärare, fritidspersonalen samt även för mobbarens mamma på måndag. Mobbarens mamma är mina andra barns dagmamma så jag får ju även där en chans att kunna prata med mobbaren. Jag har själv inte tagit så hårt på det från början, tänkt att sonen kankse missförstått den andra pojken eller att sonen är lite känslig. han är inte så van vid att leka med andra barn så han kan ju ha missuppfattat något. När han dock berättade att pojken kastade sten på honom och försökte fälla honom när han gick förbi så förstod jag ju att det inte handlar om att missförstå något språk utan om att pojken försöker trycka till min son medvetet. Ett ord som han kallas är bebis, just pga att han är jättekort, sonen är bara runt 105 cm lång..... Som bäddat för mobbning är jag rädd.
Jag såg i fredags när jag hämtade honom vid bussen att den andra pojken hämrade honom när han gick, tänkte att jag skulle ryta ifrån då men kom sedan på att det inte är bra att ta upp det när Tigermammakänslorna är närvarande för då handlar jag bara i ilska och med mina egna känslor inför det här hos mig, bättre att ta det med honom när jag lugnat ner mig och förhört mig om hur det ligger till. Hur handlingsplanen ser ut för denna skolan har jag inte fått någon information om, det är en liten skola och den verkar vara omtyckt här, så jag hoppas de har vett nog att ta tag i det här. Men det i skollagen skrevs väl 1994? Då gick jag i 7: an och i 8- an..... Inte hjälpte det att det finns en lag som skulle hjälpa mig att inte bli mobbad. |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|