Garb

mjo, håller med dig där. För att en person ska kunna mobba en annan behöver de den tysta massan, folk som är rädda för att stå upp och försvara sig. Det gav resultat i många tillfällen när jag försvarade mig men självklart så kan det vara svårare beroende på vilken situation och mobbning man utsätts för, t.ex E-mobbning (rykten via exempelvis chattprogram, förtal via Internet-sidor, hot via SMS etc)

Helt sjukt hur människor kan bete sig på det här sättet

Nadiya

Tror du inte?
Ligger det i generna då helt enkelt? Eller hur menar du?

Sess

Med stor skam får jag lov att erkänna att jag mobbat en tjej när jag va liten, jag hade själv varit mobbad så länge och mådde så dåligt så jag fattade inte att det jag gjorde va fel.
Jag trodde det var "normalt" tills jag blev tillsagd och utskälld och jag sa förlåt till tjejen säkert hundra gånger och blev sen väldigt bra kompisar.

__________________
Passar inte in någonstans, inte ens här!

Renttu

Ja det tror jag absolut. Flockvarelser har oftast sammanhållningen vi-och-dem, eller i mobbande fall den mot den. Det kan vara rivaliserande, en nedärvd instinkt att förtrycka den som är svagare för att rensa ut den ur gruppen tillexempel, undermedvetet såklart.

Ms Mercury

Fisken o Sess
Ni verkar vara inne på samma linje. Båda mådde dåligt och fattade inte riktigt vad ni gjorde. Det är synd att det ska gå ut över någon annan men egentligen är det juh inget konstigt. Att trycka ner någon annan får en själv att känna sig bättre o starkare. Om jag förstått allt rätt!?
Bra att ni båda insåg vad ni höll på med och att ni kunde bli förlåtna.

Fisken, alla barn älskar presenter, tokigt men inget konstigt egentligen. Att "köpa" ett barn är bland det lättaste man kan göra. Synd bara att så många pedofiler vet om det.

Såg på Simpsons härom sistens. Lisa blev mobbad av en tjej i skolan, till sist insåg hon att tjejen reagerade på hennes "nörd-svett".
Jag inser att det är en tecknad film med gula gubbar men det kanske ligger nåt i det, vem vet?!

Känner att du har en poäng Renttu.

__________________
"Om något kan gå fel så kommer det göra det"

komplex

Kanske det ligger något i vad du skriver. Människans/gruppens behov av att ha en "yttre" fiende. Jag tror inte det är en slump att den gamla Ryssland - USA konflikten dyker upp just nu när lågkonjunkturer närmar sig.

Enligt forskarna är det aggresiva barn som blir mobbare eftersom mobbning är en agressiv handling. Ofta kan man ana vilka barn som kan utveckla sig till mobbare redan i 5-6 års ålder. Men långt ifrån alla stökiga barn blir mobbare.

Personligen tror jag mer på miljöfaktorer än på genetik. Har läst på lite på nätet och mobbningen i skolorna i Sverige har ökat med 50 procent de senaste 20 åren. Det kan väl inte bero på att 80- till 90-talets barn har en annan genetisk uppbyggnad än de som är födda tidigare? I Sverige förekommer mindre skolmobbning än i länder där barnaga fortfarande är tillåten. Talar också för miljö snarare än genetik.

Forskare anser att den ökande tillgången av våld i media och på nätet bidrar till ökad och allvarligare mobbning.

I svenska (och i många andra länder) finns en oskriven lag "Du skall inte tro att du är något". Många som blir mobbade blir det för att de sticker ut på något vis. Jag har träffat överbegåvade barn som utsatts för mobbning för att de varit för duktiga i skolan. Det stämmer dåligt överrens med "en nedärvd instinkt att förtrycka den som är svagare för att rensa ut den ur gruppen". Snarare är det dumskallarna sammansvärjning som gäller.

Om man lägger för stor vikt vid genetik tycker jag att man ursäktar beteendet som något man inte kan åtgärda. Det går bevisligen att minska mobbningen i skolan med utarbetade metoder. Jag tror att mobbningen är liten på arbetsplatser med bra chefer och god ledning som kan skapa en "högt till tak" anda.

__________________
"Ta det du behöver och lämna resten."

Ms Mercury

Du är klok du komplex.
Finns så oerhört många olika faktorer som spelar in.

__________________
"Om något kan gå fel så kommer det göra det"

oscarswe

kanske är osäkra själva, nån har vart taskiga mot dom, dom tar ut det på andra, även djur mobbar ut varann en fisk som är olik de andra bits ofta ihjäl

Fröken Fräken

Allt började egentligen på dagis där en av fröknarna ägnade sig åt systematisk mobbning mot mig, och där hon rent av en gång försökte trycka ner mina fingrar i en påslagen elvisp, men det går jag inte vidare in på idag.

När jag sedan gick på lågstadiet och mellanstadiet var jag en av mobbarna. Jag gav aldrig öknamn men däremot ägnade jag mig åt utfrysning gentemot en tjej. Det var mina vänner jag slog på istället och de som var flera år äldre än mig. Detta var dock aldrig något som lärarna märkte eftersom vi på vår skola hade en kodex att man aldrig talade om sådant som hände på rasterna. Det var något oss elever emellan. Det var speciellt en stackars tjej som aldrig fick vara med i någon grupp. Jag såg att hon var utanför men vägrade låta henne vara med oss när hon frågade. Hon brukade följa efter oss och då lade jag upp planer på hur vi skulle splittra oss, springa åt olika håll för att sedan mötas på en hemlig plats. Jag kan säga att jag vid just de tillfällena mådde underbart. Varför?
Och varför slog jag mina kompisar?

Svar: Jag slog inte mina kompisar för att jag ville vara elak. Jag slog de på skoj och för att jag tyckte om dem. Det var inte så att jag direkt misshandlade de men små tjuvnyp och sådär hörde till vardagen om man var i mitt gäng. Jag visste tyvärr inte bättre. Jag trodde att man agade den man tyckte om även om det är först på senare tid jag kunnat sätta ord på det. Det var så det var i vår familj. Min styvfar (som jag inte visste var min styvfar förrän jag blev äldre) satte allt sitt hat mot mig och min mamma medan mina bröder fick vara ifred. Jag fick stryk både med och utan anledningar. Många nätter när jag hade fått stryk låg jag på golvet under sängen och grät och somnade där. Andra gånger låste jag in mig från insidan i en av garderoberna efter att jag stulit alla garderobsnycklar i hemmet och satt där inne i många timmar enbart för att få vara ifred. Varje dag när jag gick hem från skolan hade jag ont i magen eftersom jag inte visste vad just den här dagen skulle föra med sig även om jag upptäckt ett visst mönster i min styvpappas beteende.
Bredvid alltsammans ägnade sig min släkting åt att förgripa sig på mig under en längre tid och hotade mig varje gång med att om jag berättade för någon så skulle han mörda mig samtidigt som jag blev illa behandlad av några andra släktingar.

Jag var ett mycket introvert barn som klarade min skolgång galant. Ingen förstod att det var för att jag mådde dåligt. Alla fröknar trodde att jag var ett litet underbarn med god uppfostran eftersom jag alltid gjorde vad de bad mig om vad det än var. Alla har nu när jag blivit äldre sagt samma sak "du var ett så himla snäll och underbart barn när du var liten. Aldrig bråkig och stökig som andra barn. Din mamma måste varit världens gladaste mamma med ett så lugnt barn". Förstår att de tyckte så, de visste ju inte. Innerst inne var jag ledsen och arg. Tyvärr så gick detta ut över alla och envar av barnen runt mig på olika sätt och den här flickan som redan var mobbad fick det värst.

Nu flera år senare, när all skolgång är avklarad, lågstadie, mellanstadie, höstadie, gymnasie och högskola så mår jag fortfarande dåligt över hur jag behandlade människorna runt mig när jag var yngre. Jag skulle gärna vilja be om ursäkt men vet inte om jag någonsin kommer våga. Jag blir nog aldrig en större människa än sådär, tyvärr.

__________________
________________________________
Att förstå är inte att ursäkta

Nadiya

Fast du tycker inte att det är lite farligt att tro att mobbning beror på att man är född sån? Jag menar, vilken gen är det som är "defekt", så att jag vet vilken partner mina barn ska välja sedan när den tiden kommer?

Om man säger att man är född sån, att det ligger i generna så betyder det ju också att man inte kan bli fri från det speciellt lätt.
" Sluta mobbas" säger den stackars nertryckta flickan
" Går inte, jag är född sån, det ligger i generna" säger mobbaren......

Det känns lite som när Cesare Lombroso och hans efterföljare försökte hitta biologiska likheter hos kriminella människor på slutet av 1800talet. Har vi inte kommit längre än så?

Jag funderar på om mobbning egentligen har med föräldrarnas uppfostran att göra till viss del. Hur är attityden från föräldrarna mot barnen, hur tillåtande är föräldrarna mot barnens språk, respekten helt enkelt tror jag att det till viss del handlar om.