OCD eller schizofreni?

MidWest · 2008-08-29, 00:49

Hej!
Jag känner att jag måste försöka få klarhet i vad som håller på att hända med mig. Det hela började i januari, jag kände plötsligt en otäck skräckfylld känsla i kroppen och hjärtat började slå väldigt snabbt och jag blev helt väck kändes det som. Därefter skakade jag konstant i kroppen i flera dagar, samt hade väldigt svårt med aptiten. Efter det lugnade det ner sig någon vecka, men jag fick sen en ny ångestattack och blev väldigt orolig för hjärtat som jag kollade upp hos läkare, men det var inget fel. Jag var allmänt orolig i kroppen och nedstämd. Jag var väldigt på min vakt efter nya symptom. I april i samband med mordet på Engla dök tanken upp: "Tänk om jag skulle vara kapabel till att mörda någon". Tanken gick inte att slå bort, den fastnade. Jag fattade ingenting, jag blev helt enkelt jävligt skrämd. Jag bar runt på tanken jämt och ständigt och tyckte det var jobbigt att vistas bland folk då jag kunde komma att tänka något som att "tänk om jag skulle döda den här personen". Jag hade spänningshuvudvärk och mådde allmänt dåligt av detta men fortsatte trots det studera i ett högt tempo, alldeles utmattad och nedstämd. I juli kom en helt ny tanke efter lite filosoferande som blev tvångsmässig och som jag inte kunde slå bort, den har i princip helt slagit ut den förra. Den handlar om solipsism; tänk om jag är den enda människan egentligen och att allt jag ser, objekt som personer bara är en illusion. Denna tanke kanske alla har haft någon gång, mitt problem är att jag bär runt på den jämt. Jag vet att den är helt orationell och endast hypotetisk. Visst, det mänskliga förnuftet kan inte motbevisa det till hundra procent, men det förefaller ju helt orimligt och bygger ju bara på tvivel uppbackat utan någon som helst fakta. Med andra ord tror jag inte på detta alls, men kan trots det inte få tanken ur huvudet. Det går lite upp och ner, ibland kan jag slå undan tanken ganska lätt trots att den ständigt återkommer men ibland får jag väldig ångest. Det känns som att förnuftet motsäger sig detta helt men att känslan agerar efter att påståendet skulle kunna vara sant. Jag blir introvert och så fort jag pratar med någon kompis kommer tanken: "tänk om han egentligen inte finns". Jag går på Sertralin, har gjort så i 4 veckor (blir som värst när detta kombineras med alkohol) och ska påbörja KBT i slutet av september. Är detta att betrakta som OCD eller är det ett tecken på att jag håller på att bli schizofren? Jag har inga hallucinationer och tror inte på tankarna, men känner ett stort obehag av dem. Det känns som att jag är en halv människa, förnuftet och känslan hör inte alls ihop för tillfället.

Anna-Karin · 2008-08-29, 00:57

Låter som ganska typiska tvångstankar och magiska tankar vilket ingår i tvångtankemönstret. Har du några tvångshandlingar också? (handlingar som måste göras annars kommer något hemsk hända)

Vad bra att du fått hjälp med både medicinering och terapi.

MidWest · 2008-08-29, 02:10

Tack för svaret! Nej jag har inga tvångshandlingar, jag tror att jag har ett alldeles för starkt överjag för det - på gott och ont. Känns bara som att det är jävligt svårt att komma ur, man för liksom ett krig mot sig själv

Anna-Karin · 2008-08-29, 10:39

Citat:

Ursprungligen postat av MidWest

man för liksom ett krig mot sig själv

den meningen tror jag nästan alla persner som någon gång lidit av tvång kan skriva under på.

Med hjälp av terapeuten, medicinen mycket mod och vilja så vinner du kriget..

Jonas · 2008-08-29, 22:16

Hej Mid West

Citat:

Jag kände plötsligt en otäck skräckfylld känsla i kroppen och hjärtat började slå väldigt snabbt och jag blev helt väck kändes det som.

Om det inet var medicinskt var det förmodligen en panikångestattack

Citat:

Därefter skakade jag konstant i kroppen i flera dagar, samt hade väldigt svårt med aptiten.

Kan kämnnas så efter panikångest brukar dock gå över snabbare

Citat:

Jag var väldigt på min vakt efter nya symptom. I april i samband med mordet på Engla dök tanken upp: "Tänk om jag skulle vara kapabel till att mörda någon". Tanken gick inte att slå bort, den fastnade.

Typiska tvångstankar OCD

Citat:

Jag fattade ingenting, jag blev helt enkelt jävligt skrämd. Jag bar runt på tanken jämt och ständigt och tyckte det var jobbigt att vistas bland folk då jag kunde komma att tänka något som att "tänk om jag skulle döda den här personen

"

Vanlig tvångstanke .

Citat:

Den handlar om solipsism; tänk om jag är den enda människan egentligen och att allt jag ser, objekt som personer bara är en illusion.

Också kopplad till tvångssyndrom lite ovanligt att den är filosofisk brukar ofta vara religiösa snare än filosofisk

Solopsismen har aldrig tilltalat vetenskapsmän eller filosofer, med undantag för ett fåtal cyniker som alltid har argumenterat till fördel för det.

En liten privat fundering och utflickning i all välmening det är inte så ofta jag stöter på någon som pratar om solopsism

Citat:

Jonas

Citat:

(:- Jag funderade själv starkt ett tag att konvertera till solopsismen, men förstod att det inte är någon större idé att kalla sig solopsist eftersom det inte finns något annat medvetande än mitt eget. Så varför berätta det? Inte ens om någon kom fram till mig och sa att han/hon var solopsist skulle jag bry mig. Det är knappast så att jag börjar fundera om han/hon kanske har rätt. Det är kanske jag som har fel. Hans/hennes solopsism blir därför inget hot mot mig. Så faller allt eftersom jag är den enda som existerar. Personen existerar inte.
Ingen har tagit solopsismen på allvar – förrän nu. Dr. Mermin är av uppfattningen att solopsismen leder till mindre orimliga resultat än något annat sätt av att tolka Bells mattematik. Han finner solopsism som mindre otänkbart än spöklik information om att röra sig hur som helst i tid och rymd utan något medium som bär det. Parallella universum som blir skapade utav ingenting. När som helst.

Jag sa nyss att ingen känd person har gjort sig till anhängare av solopsismen, men det är inte riktigt sant. Christin Lad Franklin, en ung kvinna som var den första som fick PHD i filosofi och som dessutom var en briljant logiker, skrev till Bertrand Russel ”Jag har blivit en solopsist och jag njuter av det enormt. Jag undrar varför inte fler människor ansluter sig.” Det ligger naturligtvis i logiken att det är självförgörande.

Citat:

Är detta att betrakta som OCD eller är det ett tecken på att jag håller på att bli schizofren?

Jag finner inget i din text som tyder på schizofreni enligt DSM IV

Hälsningar

Jonas

MidWest · 2008-08-29, 23:52

Tack för svar! Jo det är klart att det är självförgörande och brister i logiken. Om jag trodde på solipsismen hade jag ju aldrig skrivit hit, tyvärr så har den för tillfället fastnat i hjärnan. Bara att hoppas den försvinner, en sån här skitsak ska inte få förstöra livet!

Jonas · 2008-08-29, 23:59

Hewj Mid west

Okej

Säg nu att det är så att jag är den enda i världen På vilket sätt förändar det tillvaron för mig . Det är lika skönt att sitta i solen, lika roligt att träffa alla imorgon på terapisnacks helgen.

Jag minns att när jag var liten tänke jag att .. Tänk om jag bara drömmar och att allt bara är en dröm lite samm grej

Ta hand om dig

Hälsningar

Jonas

Nadiya · 2008-08-30, 00:14

Tänk att vakna upp en dag och inse att allt bara var en mardröm och inte fanns. Vad trist! Jag skulle känna mig grundlurad!

Fast då skulle man kanske inte heller vakna......

2008-08-29, 00:49	#1 (permalink)
MidWest Junior Member Nykomling Reg.datum: Aug 2008 Inlägg: 6 Krediter: 50	OCD eller schizofreni? Hej! Jag känner att jag måste försöka få klarhet i vad som håller på att hända med mig. Det hela började i januari, jag kände plötsligt en otäck skräckfylld känsla i kroppen och hjärtat började slå väldigt snabbt och jag blev helt väck kändes det som. Därefter skakade jag konstant i kroppen i flera dagar, samt hade väldigt svårt med aptiten. Efter det lugnade det ner sig någon vecka, men jag fick sen en ny ångestattack och blev väldigt orolig för hjärtat som jag kollade upp hos läkare, men det var inget fel. Jag var allmänt orolig i kroppen och nedstämd. Jag var väldigt på min vakt efter nya symptom. I april i samband med mordet på Engla dök tanken upp: "Tänk om jag skulle vara kapabel till att mörda någon". Tanken gick inte att slå bort, den fastnade. Jag fattade ingenting, jag blev helt enkelt jävligt skrämd. Jag bar runt på tanken jämt och ständigt och tyckte det var jobbigt att vistas bland folk då jag kunde komma att tänka något som att "tänk om jag skulle döda den här personen". Jag hade spänningshuvudvärk och mådde allmänt dåligt av detta men fortsatte trots det studera i ett högt tempo, alldeles utmattad och nedstämd. I juli kom en helt ny tanke efter lite filosoferande som blev tvångsmässig och som jag inte kunde slå bort, den har i princip helt slagit ut den förra. Den handlar om solipsism; tänk om jag är den enda människan egentligen och att allt jag ser, objekt som personer bara är en illusion. Denna tanke kanske alla har haft någon gång, mitt problem är att jag bär runt på den jämt. Jag vet att den är helt orationell och endast hypotetisk. Visst, det mänskliga förnuftet kan inte motbevisa det till hundra procent, men det förefaller ju helt orimligt och bygger ju bara på tvivel uppbackat utan någon som helst fakta. Med andra ord tror jag inte på detta alls, men kan trots det inte få tanken ur huvudet. Det går lite upp och ner, ibland kan jag slå undan tanken ganska lätt trots att den ständigt återkommer men ibland får jag väldig ångest. Det känns som att förnuftet motsäger sig detta helt men att känslan agerar efter att påståendet skulle kunna vara sant. Jag blir introvert och så fort jag pratar med någon kompis kommer tanken: "tänk om han egentligen inte finns". Jag går på Sertralin, har gjort så i 4 veckor (blir som värst när detta kombineras med alkohol) och ska påbörja KBT i slutet av september. Är detta att betrakta som OCD eller är det ett tecken på att jag håller på att bli schizofren? Jag har inga hallucinationer och tror inte på tankarna, men känner ett stort obehag av dem. Det känns som att jag är en halv människa, förnuftet och känslan hör inte alls ihop för tillfället.

2008-08-29, 23:59	#7 (permalink)
Jonas Expert Platinamedlem Reg.datum: Sep 2005 Inlägg: 4 091 Krediter: 15 724	Hewj Mid west Okej Säg nu att det är så att jag är den enda i världen På vilket sätt förändar det tillvaron för mig . Det är lika skönt att sitta i solen, lika roligt att träffa alla imorgon på terapisnacks helgen. Jag minns att när jag var liten tänke jag att .. Tänk om jag bara drömmar och att allt bara är en dröm lite samm grej Ta hand om dig Hälsningar Jonas __________________ Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping 031-774 00 67 Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61. Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking. Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

Ämnesverktyg
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan
Visningsalternativ
Linjär visning Växla till hybrid-visning Växla till trådad visning

2008-08-29, 00:57	#2 (permalink)
Anna-Karin Rating 9 Diamantmedlem Reg.datum: Apr 2008 Inlägg: 340 Krediter: 245	Låter som ganska typiska tvångstankar och magiska tankar vilket ingår i tvångtankemönstret. Har du några tvångshandlingar också? (handlingar som måste göras annars kommer något hemsk hända) Vad bra att du fått hjälp med både medicinering och terapi.

2008-08-29, 02:10	#3 (permalink)
MidWest Junior Member Nykomling Reg.datum: Aug 2008 Inlägg: 6 Krediter: 50	Tack för svaret! Nej jag har inga tvångshandlingar, jag tror att jag har ett alldeles för starkt överjag för det - på gott och ont. Känns bara som att det är jävligt svårt att komma ur, man för liksom ett krig mot sig själv

2008-08-29, 23:52	#6 (permalink)
MidWest Junior Member Nykomling Reg.datum: Aug 2008 Inlägg: 6 Krediter: 50	Tack för svar! Jo det är klart att det är självförgörande och brister i logiken. Om jag trodde på solipsismen hade jag ju aldrig skrivit hit, tyvärr så har den för tillfället fastnat i hjärnan. Bara att hoppas den försvinner, en sån här skitsak ska inte få förstöra livet!

2008-08-30, 00:14	#8 (permalink)
Nadiya Senior Member Diamantmedlem Reg.datum: Aug 2008 Ort: Hemma Inlägg: 415 Krediter: 1 280	Tänk att vakna upp en dag och inse att allt bara var en mardröm och inte fanns. Vad trist! Jag skulle känna mig grundlurad! Fast då skulle man kanske inte heller vakna......