![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Psykologi - psykoterapi - KBT - kognitiv terapi Här kan du ställa frågor om ångest, panikångest, tvångssyndrom, tvångshandlingar, självkänsla, fobier, psykiska störningar. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Hej,
min pojkvän (och hans kompisar !!)ser det som ett problem för oss att gå vidare i vår relation, då vi ligger på olika mentala nivåer.Pojkvännen är en fruktansvärt stark person mentalt. Han är f.d. elitidrottare och tränar fortfarande på hög nivå, han har ett yrke som gör att han måste vara mentalt skärpt. Han är mentalt maxad om man kan säga så. Jag kommer aldrig hamna på hans nivå, det har han själv sagt och han respekterar det. Det som han vill, för att vi eventuellt skall kunna fullfölja vår relation, är att jag stärker mig. Han säger exempelvis att om han skulle få problem på jobbet eller bli sjuk, då känner inte han att jag skulle klara av att stötta honom mentalt. Jag skulle kunna vara där fysiskt, men inte mentalt. "Jag ger inte intrycket av att kunna vara det". Han påstår att jag är för osäker som person. Jag har inte haft världens bästa uppväxt. Mor och fars familjer har varit i fejd och jag har hamnat emellan, känt mig oönskad emellanåt. Mormor tål inte pappa och jag är ju hans avkomma... Hon har varit fruktansvärt elak och har kallat mig för idiot som barn och via min moster fick jag veta att jag var en hora. Det har påverkat mig, men jag har ingen kontakt med min mormor längre och jag tänker inte ha det heller. En person som inte älskar sitt barnbarn skall inte behöva ha kontakt med det och jag vill inte lida mer genom att kontakta henne. I skolan var det inte alltid lätt. Blev retad för mitt utseende bl.a. Det jag blev retad för har jag kunnat komma över. Visst gör det ont när man tänker på det, men nu jag vet att jag bara blev retad av avundsjuka. I och med att det inte var lätt då så blev jag blyg och tillbakadragen och det gör kanske inte att jag inger förtroende. Det här har gett mig en del bra erfarenheter. Jag vet att jag aldrig vill bli som min mormor (och flertalet andra släktingar) och jag kommer aldrig att reta eller mobba någon, för jag vet hur det känns! Jag vill så gärna vara förtroendeingivande och jag vill att killen skall se det. Jag måste få hjälp med hur jag skall förbättra min mentala styrka! Jag vet själv med mig att jag har självkänsla. Jag vet att jag duger, jag vet att jag kan göra saker, men hur skall jag göra? Ibland känns livet tungt, men det som driver mig är att jag en dag vill ha en egen familj och egna barn, som jag kan lägga energi på och älska. För det vet jag att jag skulle. Killen säger att en relation i dagsläget inte skulle fungera. Han skulle antagligen fungera som förälder till mig i vår relation. Snälla, vad skall jag göra för att inge förtroende och stärka mig mentalt? Jag vill verkligen satsa på honom och jag vill göra det som krävs för att bli starkare! I vissa fall tror jag att han uppfattar mig som svagare än vad jag är. Jag kan stå upp för mig själv i många situationer och jag vet att jag duger precis som jag är. Tacksam för alla tips och råd angående det här! |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Jag är ingen expert, men jag får en tydlig känsla när jag läser detta, en känsla jag vill dela med mig av.
För mig låter det som om du vill satsa på en relation den andra inte vill satsa på och du undrar hur du ska bli så som mannen vill att du ska bli. Varför vill du satsa på en relation där den andra skulle vilja att du var annorlunda? Varför inte leta en relation där den andra kan uppskatta dig just för att du är den du är? Du vet att du duger men mannen säger att du inte gör det? Det kan hända att det jag tycker mig läsa mellan raderna är helt fel, så ta det för vad det är värt. |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Du har inte helt fel. Han kan i dagsläget inte satsa fullt ut på en relation, då han har ett ex som saknar kompisar och familj (hon har bara sina barn). Hon tar deras separation väldigt hårt och har dessutom gått in i väggen och har alkoholproblem.
Vi har själva diskuterat detta mycket fram och tillbaka och kommit fram till att vi tillsvidare skall ses i mindre utsträckning tills hans ex fått rätat upp sitt liv lite bättre. Han har alltså väldigt mycket kontakt med henne. Många tycker nog att jag är dum som håller fast vid honom, men som sagt, jag vill ha det så. Det får ta den tid det tar. Jag vet själv att jag måste stärka mig mentalt. Det är inte roligt att få höra "du är som en mus, du gör inget väsen av dig" och liknande. Sådan vill jag inte vara och nu tycker jag att jag har fått tillräckligt med inspiration och anledning för att ändra på mig. Frågan är bara hur ![]() |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|