Dottan

Så långt jag kan minnas så har jag mått dåligt, visst har det funnits många tillfällen då jag varit glad och lycklig. Men mina tankar trycker ner mig, när jag är glad så är det som om nån säger till mig "Nej, du ska vara ledsen............."
Jag har tvångstankar (haft det sen jag var liten, är 21 år nu) så oftast så handlar det om att jag kan inte vara lycklig för då kommer nånting hemskt att hända, men varför ska jag gå omkring med ångest och skuldkänslor för nått jag inte kan kontrollera? Ska det vara så svårt att vara glad? Fort jag säger nånting eller gör nånting så får jag ångest till och med när jag tänker. Jag har gjort mycket för att "visa" mig själv att jag kan lyckas, men nej då kommer ångesten och tvångstankarna och orden jag kan inte, jag vet inte eller jag gjorde inte mitt bästa "jag är lat"! Jag vet inte vad jag ska göra längre, jag har varit hos psykologer och annat men det är som att nej ska jag dit och prata, och när jag varit där så vet jag inte, jag säger inte allt jag vill säga, eller det känns som att jag inte kan. Det är som att jag pratar om att saker blivit bättre bara för att få slippa gå och prata, visst saker kan ha blivit bättre, men jag går iallafall där ifrån helt förvirrad. Jag har haft soc, kontaktperson, familjehem, åkt in på sjukhus, ätit antideppressivt och gått och pratat men jag har aldrig riktigt fattat varför jag haft allt det där, har heller aldrig fattat varför jag mår dåligt. Varje dag är det nått som tynger mig, har dålig självkänsla, vet aldrig riktigt vad jag tycker och känner, skuldkänslor, är förvirrad, mina tvångstankar som aldrig vill ge med sig, har jag hiv? är det nått annat fel? om inte jag gör de eller de som kommer de och de hända!!! Det ger sån ångest!!, livslusten nära botten, dåligt självförtroende är ofta irriterad och har ont i magen! Jag vet inte vad jag ska göra ärligt, för jag känner inte så stor lust till framtiden om jag ska gå och känna såhär var eviga dag år in och år ut!

En Annan

Hej Dottan, -och välkommen hit!
Orsakerna till OCD är en kombination av komplexa genetiska och miljömässiga indicier som i kombination med varandra kan ge upphov till tvångsmässiga tankar och handlingar. Det finns också en biokemisk faktor där man har kunnat se samband mellan tidiga infektioner hos småbarn och ett (senare) utvecklande av tvång.
När det gäller kognitivt inriktad behandling av barn kan man inte arbeta riktigt på samma sätt som med vuxna. Dina förutsättningar nu är med andra ord på sätt och vis bättre än de varit tidigare, varför jag tycker att du inte skall ge upp nu, när du har börjat få (kogntiva) förutsättningar att förändra dina invanda tankemönster.

Att leva med tvång är extremt påfrestande. Ofta påverkas tvången dessutom av yttre stressituationer.

Du säger någonting viktigt när du ifrågasätter varför du skall behöva ha det såhär med ångest och skuldkänslor över saker du inte kan kontrollera (men försöker kontrollera genom dina tankemönster). Det betyder ju att du kan identifera var i tankelängan du "viker av". Det är direkt avgörande för att du skall veta vilka tankar du behöver kämpa emot.

Du skriver om att du mer eller mindre "testat allt". Inte konstigt att det känns hopplöst! Ändå vill jag framhålla att det inte är det, -det är inte hopplöst. Du är inne på rätt linje när du beskriver hur du gång på gång försökt tillåta dig själv att vara lycklig. Skriv affirmationer, små lappar med motbudskap till de negativa tankarna som dyker upp. När tanken "nej, du skall vara ledsen" dyker upp, ta fram din "Du har rätt att njuta och vara lycklig!"-lapp. När tanken "är jag inte ledsen så kommer något fruktansvärt att hända" dyker upp, ta fram lappen/kortet med motbudskapet "Tankarna kan påverka mitt mående, men inte sakers gång. Solen går upp och ner utan att mina tankar kan påverka det." -lapp.

Går du fortsatt i (KBT)-terapi? Hur tycker du det fungerar?

(resurs: stödföreningen Ananke -som du kanske redan varit i kontakt med?)

Vänlig hälsning och ännu ett varmt "välkommen hit!" från
En Annan

__________________

Dottan

Tack!

Det va några år sen allt det där med soc och det va, det va ingen som riktigt tog mina tvångstankar på allvar, det kändes som att det kan jag själv förändra.
Nu på senare år har jag haft en psykolog, gick där i ett år ungefär men det var inte kbt vad jag vet! Tror mest på vi jobbade på mitt självförtroende, gjorde värnplikten (GSU) i samma veva så efter den så var det ju bara skönt att ha klarat av nånting så vi avslutade samtalen! GSU:n va ju ett sätt för mig att få reda på vem jag var osv. Så saker har jag försökt göra, man kan ju inte alltid lyckas få allt på en gång men man lär sig nånting.

Så jag kan inte säga att jag testat allt! Jag fick träffa en psykolog för att få en psykolog, när jag pratade med henne så lät de på henne att "ja men de här va inte så farligt, det låter som att du kommer bli bra!" Visst skönt att höra, men jag behövde hjälp..behövde nån att prata med och det behöver jag fortfarande. Men.. jag pratar som om saker är bättre än vad det är, jag vill ha nån annans hjälp men ändå inte!

Jag är väl medveten om att mina tankar bara är löjliga, men ändå finns det nått där inne som tänker: Tänk om!! Det är bäst du gör det här eller tänker så här, varje gång jag gör nånting och tänker nått "dumt" så för jag göra om just den saken eller tänka om så de är olika saker hela tiden. Det tar sån energi, jag kan stå och skrika åt mig själv till slut att jag ska sluta.

Jag har accepterat att dom finns där, jag kan leva med dom, men jag mår dåligt!

En Annan

Det är ledsamt att höra att de inte tog dig på allvar i början när du sökte hjälp. Hade man kunnat ge dig rätt stöd redan då hade situationen möjligen sett annorlunda ut idag. (Det kan vi förstås aldrig riktigt veta.)

När det gäller tvång kan man behandla det terapeutiskt på olika sätt, med "traditionell" dynamisk psykoterapi och med kognitivt inriktad beteendeterapi, t.ex. (Det är de terapeutiska metoder som har störst utbredning i Sverige idag.) På senare år har KBT (kognitiv beteendeterapi) kommit att bli den mest använda terapeutiska behandlingsformen för just OCD. Det är ett tillstånd som KBT visat sig fungera väl för. Därför utgick jag, -felaktigt- ifrån att det var kognitivt inriktad beteendeterapi som du behandlats med.

Förstår jag dig rätt att du har varit i kontakt med öppenvården för ett utredningssamtal, -och att du fått avslag efter den utredningen?
När gjordes i så fall den utredningen? (Jag ställer många frågor och du behöver naturigtvis inte svara om du inte har lust.)

Ta hand om dig!
/En Annan

__________________

Dottan

Okej! Fick inte avslag, men det tog några månader dock! Ja det var väll ungefär för ett och halvt år sen, slutade gå där i januari de här året! Så det var nog inte ens ett år som jag gick hos den psykologen. Ska jag vara ärlig så kommer jag faktiskt inte ihåg "samtalen" riktigt, har för mig att det mest var för mitt självförtroende och såklart att vi pratade om tvångstankarna.

Jonas

Hej Dottan


En annan har som vanligt gett utmärkta svar men jag kompletterar lite

Citat:

Nej, du ska vara ledsen............."

Ver någonstans har du lärt dig detta?

Vem har lärt dig detta?

Vilken specifika händelse utlöste att du bestämde dig för att det skall vra så?

Vem skulle du vara om du inte hade ditt tvång?

Citat:

Jag har gjort mycket för att "visa" mig själv att jag kan lyckas, men nej då kommer ångesten och tvångstankarna och orden jag kan inte, jag vet inte eller jag gjorde inte mitt bästa "jag är lat"!

Vi har alla en kärnföreställning om oss själva, formad i barndomen och som bestämmer delar av vår personlighet och det vi oroar oss för. Om du har en kärn (grund) föreställning att du är lat , kommer din oro ångest cirkulera kring att ditt arbete inte är tillräckligt bra gjort. Om du tror att du är tråkig, kommer du att fokusera på vad andra tycker om dig. Försök att notera och skriva ner vad du mest oroar dig för. När du väl har identifierar dina kärnföreställningar är nästa steg att utmana dem. Titta tillexempel tillbaka på den gångna veckan och fråga: ’hur mycket tid ägnade jag faktiskt åt att vara lat?’ nästa steg är att agera mot din föreställning: ’är det möjligt att vara lat en liten del av tiden utan att det innebär att vara slarvig?’ Slutligen, utveckla en mer positiv föreställning: ’jag har rätt att koppla av då och då’.

Citat:

Jag vet inte vad jag ska göra längre, jag har varit hos psykologer och annat men det är som att nej ska jag dit och prata, och när jag varit där så vet jag inte, jag säger inte allt jag vill säga, eller det känns som att jag inte kan.

Jag tycker inte psykodynamisk terapi är ett förstahandsval när det gäller behandling av OCD. Det finns en del nya tekniker och terapeutiska modeller från den kognitiva vetenskapen som varit framgångsrika som vi använder på Comuniecra i Gbg och Stockholm.
.

Citat:

har jag hiv? är det nått annat fel? om inte jag gör de eller de som kommer de och de hända!!! Det ger sån ångest!!,

En del klienter jag jobbar med nu på Terapisnack Lär jag attributering dvs skilja på vad som är TT och vad som är vanliga tankar det fungera bra för en del speciellt de yngre

Kram

Jonas Gåde

Tags: mår dåligt, ocd, tvångssyndrom, behandling, hjälp, råd.

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.