trotttjej

Jag har Ocd diagnostiserat sedan 5 år tillbaka. Mitt stora problem är att jag oroar mig över att jag är orsaken till att hemska saker händer. Eller att jag får för mig att jag gjort hemska saker. De mesta tankarna kretsar om min sambo, rädd att jag varit otrogen, rädd att jag råkat säga något jag inte får, fått för mig att jag antastat barn sexuellt, orsakat hans mammas stroke osv.

Tankarna kommer oftast när jag läser något i tidningen, hör att något har hänt. Då tänker jag, kan jag ha gjort detta? Och så försöker jag hitta skäl till att jag inte kan ha gjort detta osv. Vissa sakert försvinner från mina tankar medans andra fastnar ordentligt.

När min ångest kommer har jag väldigt svårt att tänka rationellt och det är då jag får för mig att jag gjort saker. När jag mår bra kan jag nästan skratta åt mina konstiga tankar.

Jag äter medicin och går till en terapeut och det fungerar rätt bra. Jag mår helt ok nu men jag känner att de tankar jag haft under de här fem åren ligger i bakhuvudet och gror och bara väntar på att få komma fram och jävlas med mig. Jag har tidigare skrivit om att jag är rädd att jag är orsaken till min sambos mammas stroke. Den hände för fyra år sen och sedan dag 1 har jag haft den tanken i huvudet fast i olika skepnader. Jag har försökt hitta orsaker till varför jag vill hans mamma illa, hur jag kan ha gjort det osv. En av anledningarna till hennes stroke är att hon slog i huvudet i fönsterkarmen, min tanke är då att jag med flit flyttade soffan nära karmen för att hon skulle göra sig illa. Detta har jag ältat i fyra år, vilket har lett till att jag har stora skuldkänslor och ångest när jag träffar hans familj. Jag älskar dem jättemkt och vill verkligen inte känna så här. Jag vill kunna umgås med dem normalt.

Jag behöver tips på hur man ska komma förbi tankarna, jag har försökt att acceptera värsta tanken men kan inte riktigt få det att fungera. Några tips?

Den Osynlige

Hej!

Nu är inte jag expert på sånt här, men börjar fundera på om det skulle hjälpa att diskutera med din sambo när sånna tankar kommer upp? Just sånna tankar som sätter sig fast ett tag och du inte kan få loss dem ur huvudet. Då kan man ju få en annan vinkel på problemet och se flera lösningar.

Kram!

__________________
---------------------------------
Jag har Depp, SF och Ångest.

trotttjej

Hej

Saken är den att han vet om alla mina tvångstankar då jag har haft ett tvång att berätta allt för honom så att han får välja själv om han vill göra slut eller inte. Men när ångesten sätter in spelar det ingen roll vad någon säger för då tror jag att det verkligen har hänt. Jag tänker att det kan finnas något jag har missat, något jag har glömt eller att jag fått en blackout när jag gjort det hemska. Hur ska jag komma över det???

ChuckieCharles

Den där tanken är väl bara en enda i mängden av tankar? Den där tanken går inte att lösa i huvudet. Du kan aldrig känna dig lugn genom att logiskt intala dig själv att du inte har gjort det. Det går inte att lösa logiskt och det gör ingen nytta att lösa just den tanken för det finns väl massor med andra tankar som väntar på att ta över den tanken och bli den nya värsta tänkbara tanken?

Är inte tankarna bara en sorts kontrollbeteende? Du försöker kontrollera ångest och osäkerhet genom tankarna...

När allt kommer omkring hade du säkert önskat att det faktiskt var du som orsakade hennes stroke om du bara fick bli av med tankarna.

trotttjej

Det är precis så som du säger. Frågan är bara hur jag ska ta mig vidare från detta? Tips?

Dopa minen:)

Tror du på övernaturliga saker? Har du en gudstro med medföljande gudsfruktan? Och vad är dina övriga tankar kring ödet? Har du några fobier?

Det handlar ofta tror jag om en övergripande rädsla och osäkerhet som tar sig uttryck i de saker du minst av allt vill ska hända samt saker som du vet ligger utanför din kontroll. Man vill gärna kontrollera det man egentligen inte kan kontrollera genom att "åtminstone försöka" göra vad man kan.

Lite OCD har nog de allra flesta. Livet innehåller så otroligt många händelser att många händelser återkommer. Vi letar lätt mönster undermedvetet. För att ta ett enkelt exempel så "vet" jag t ex att om min mor råkar se när Anja Pärson åker slalom så kör hon ur, eller om hon passerar TV:n när Sverige spelar fotboll så förlorar de. Igår fick jag höra att hon, som inte bryr sig om OS, råkade komma in precis när Kallur skulle springa häck. Allt detta är tillfälligheter, men det återkommande mönstret gör att logiken sätts ur spel - för jag tror inte att hon har "makten" att få Kallur att snava i första häcken. Har vi inte alla haft den här sortens tankar ngn gång? Dessutom kan jag tillägga att Svenska idrottare presterat utmärkt och fått guld även när mamma tittat. Men logik och statistik är svårt för hjärnan. Släng upp 100 enkronor i luften och 50 borde landa med klave uppåt och 50 med krona - oftast blir det dock övervikt till det ena eller andra i verkligheten, och ändå är det bara slump.

Många har en "tur-maskot" eller "turkalsonger". Det kan upplevas som magiskt, men är bara ett sätt att finna trygghet och helt normalt. Detta trygghetsbehov har gått till överdrift om man fastnat i OCD, och man börjar styras.

När jag börjar tänka: tänk om jag inte gjort det där, då hade inte det där behövt hända. Då kan jag tänka, hur vet jag att det blivit bättre om jag "förhindrat" det - det kanske hade hänt ngt helt annat som kanske varit ännu mindre bra? Det var ju knappast så att du sabboterade för sambons mamma, och om du så hade ställt ställt möblerna tokigt så fanns där inget uppsåt. Och jag frågar dig, antag hypotetiskt att du skulle vilja ge henne en stroke - hur skulle man då ha kunnat räkna ut att ett effektivt sätt för att skada henne var att flytta soffan? Jag kan inte i min vildaste fantasi förutspå det resultatet, så mer ren och skär olyckshändelse än det får man ju leta länge efter. Förresten får man sällan stroke (om det är blodpropp du menar) pga slag mot huvudet. Långt troligare är att hon först fick en stroke och blev så yr att hon föll.

Sedan. Om du är helt emot otrohet så kommer du inte vara det heller, du måste lita på dig själv och bli trygg i att du följer dina ideal om du så skulle drabbas av äkta minnesförlust (vilket utan grymt starka mediciner är så ytterst ovanligt). Om du skulle falla för en frästelse och vara otrogen fast det går helt emot dina principer, skulle ditt samvete se till att du inte skulle glömma det närmaste 100 åren och behöver inte fundera ifall du kanske skulle ha gjort det fast du inte minns.

Samvete är en av de bästa mänskliga dragen. Men min egna lilla notering här i livet är att människor med "överutvecklat" samvete har en gemensam nämnare med dem som utvecklar OCD. Jag hör själv till dem...

__________________
Hobby-filosof...

trotttjej

Tack snälla för ditt svar. Jag tror varken på övernaturliga saker, gud, möjlgitvis lite på ödet. Vad gäller stroken så spelar det ingen roll vad jag än tänker om det så hittar jag en annan anledning till hur det skulle kunna vara mitt fel. Jag hittar de allra sjukaste sakerna. Innan läkarna sa att det kan ha berott på slaget i huvudet fick jag för mig att jag bett några misshandla henne och det berodde på det trots att jag visste att hon inte blivit misshandlad. Så fort jag berättade för min sambo om mina tankar blev jag lugn. Han har alltid varit min trygghet vilket jag vet inte är fallet då det värsta man kan göra är att ta någon annan till hjälp me detta.

Mitt problem är rädslan att bli ensam men samtidigt tvånget att berätta allt hemskt jag kan ha gjort för min sambo så att han får ett val om han vill vara tillsammans med mig eller inte. Han måste få veta att jag kan ha gjort detta. Då till min rädsla att skaffa barn eller andra stora förändringar. Om jag nu gjort alla hemska saker förtjänar jag inga barn samtidigt som jag vet att min sambo inte skulle vilja ha barn med mig.

När jag har mkt ångest och min sambo säger att han vet att jag inte skulle göra ngt sådan blir jag nästan arg eftersom jag så starkt tror att jag har gjort det. Ahh det e svårt det här....

Jonas

Hej trött tjej



Tack för ditt inlägg



När vi arbetar med OCD på Comunicera så händer det att en del klienter har svårt att acceptera att delar av ocd finns kvar. En del i läkningsprocessen kan vara att acceptera att ocd finns där istället för att kämpa emot. Det kan låta märkligt men många gånger är det en befrielse för klienterna att tänka så Det är en hel lista av saker som vi inte kan förändra eller hjälpa dig att förändra:

Om du inte accepterar kan det hända att du får någon form av störningar som ilska, ångest eller depression. Min egen från terapirummet problem kan vara följande

- Är så arg och upprörd över att ha OCD så att den stressen det gör, gör att symptomen blir värre;
- Vill bli bra så snabbt som möjligt utan att behöva konfrontera dessa symptom eller ha ångest, inte misslyckas och känna mer obehag;
- Vill ha de så nära för att hjälpa dem att känna mindre ångest genom att samarbeta med tvångstankar. Vilket leder till att de drivs bort, gör dem upprörda och arga och gör så de tillbaka håller sitt stöd för den lidande;
- Orealistiskt acceptera att under behandlingen kommer de aldrig ha några bakslag eller symptom kommer tillbaka, och om de gör det blir så deprimerade och arga på sig själva så dom får även värre bakslag;
- Är så upprörda över att ha förlorat delar av sitt liv till OCD och att de förlorar ytter liggare mer tid för att de är deprimerade och arga

Förändring och accepterande är inte skilda från varandra. De är sammanlänkande tillsammans. Accepterande kan faktiskt vara en de mest effektiva sätten av få en förändring. Det största problemet med OCD är de lidandes felvisande och ologiska strategier för att hantera sina tvångstankar – som du kan tvångstankar. tvångshandlingar endast tillhanda hålla korta stunder av ångest lättnad, och genom vanan blir de tillslut problemet självt. Att bli mer accepterande person inkluderar att man släpper de icke vinnande kämpandet att kontrollera tvångshandlingar via tvångstankar, och vänder sig till mer effektiva lösningar så som beteende terapi och mediciner.

Hur blir man mer accepterande person? Ett sätt att bli mer accepterande är att förstå att många saker i livet kan inte alltid vara exakt så som vi vill ha det. Det är som det är. Vi människor är önsketänkande varelser, och medans det inte finns något fel med att önska sig saker vore annorlunda, vi är inte i godlike position av att kräva att saker ska vara så som vi vill. Att stå emot ett sånt begär är speciellt svårt för de som lider av OCD, då de ofta har svårt för det då de försöker över kontrollera sig själva, människor och saker i deras liv. Kom ihåg att acceptans betyder inte att du gillar det, men ser att det är sant.


Lycka till



Jonas Gåde



P.s slå på Tvångstankar så får upp upp mycket annat jag svarat på

Tags:tvångstankar tvångshandlingar ångest beteendeterapi exponeringsträning behandling råd tips

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

ChuckieCharles

Du är väl rädd för att du kan ha gjort, du tror väl inte att du faktiskt har gjort det?

trotttjej

Jag är först och främst rädd för att jag kan ha gjort det, men när ångesten är som värst och det rullar tusen tankar i huvudet ser jag till slut mig själv göra det och då vet jag inte vad jag ska tro.