hallon

Hej
jag har heltplötsligt fått sväljfobi .....
Har käkat obehindrat i 43 år.......
Jag satte något i halsen för ca 3 veckor sedan ( tror jag )
Sen dess har jag jätte svårt att svälja saker
Första veckan var tuff med dryck och barnmat
Men nu har jag börjat äta gröt -knäckemackor -köttbullar kebab
Men inget kött knappt någon korv mm
Varje gång jag äter blir jag livrädd att sätta i halsen
Måltiderna blir en plåga
Jag tuggar och tuggar
Minsta smula i halsen -känns jobbigt

Ni som har erfarenhet av detta dela gärna med er av era tankar

Julia Blå

Jag känner igen mig helt. Dock kom mitt problem att svälja inte av en specifik händelse, som att exempelvis att sätta i halsen (som för dig).

Utan för mig kom det under en period då jag kände mycket stress och hade utmattningsdepression. det var några år sen och jag har det fortfarande, det går upp och ner, vissa dar är det värre, andra dar är det lättare. men det är aldrig helt bra, jag måste alltid tugga tills allt är sönderfördelat och viss mat (kött, spenat, morötter, smält ost, visst bröd, mat som trådar sig, mm..) är svårare än annan.
Jag måste verkligen fokusera på hela processen att tugga, svälja, tugga, svälja. Måltiderna tar för evigt och jag är livrädd att sätta i halsen, vilket händer ganska ofta, om jag inte är tillräckligt fokuserad på att jag äter.

Kan inte ge dig något råd direkt, skulle behöva ett själv Men jag har alltid ett glas vatten bredvid mig när jag äter, skulle aldrig kunna äta utan att ha någon dryck att skölja ner maten med.

Mikael G

Fortsätt tvinga ner maten. Det kommer högst sannolikt bli bättre och bättre. Försök också äta riktigt. Dvs tugga ordentligt, ät vid ett matbord, osv (släng inte i dig mat framför tvn exempelvis). Detta gör att du inte undviker att tänka på maten.

Fortsätter problemen utan förbättring (i typ en månad till, eller om det leder till kraftig viktnedgång) så kontakta vårdcentral/psykiatrin.

Inom KBT arbetar man med två saker:

- Att fundera på om rädslan är rationell? (hur stor är sannolikheten att jag sätter i halsen?) Eftersom du satt i halsen så är det inte konstigt att du är rädd, så var inte för hård mot dig själv.

- Träna och se att man klarar av uppgiften/situationen. Du har ätit många gånger sedan du satte i halsen och det har gått bra (förutom att du tycker det är jobbigt).

Eventuell kan en sån här situation trigga andra rädslor och annan ångest. Det märker du om du börjar känna ångest i andra situationer. Det viktiga är att du inte undviker saker, exempelvis att hälsa på någon (på grund av rädsla för att saker ska serveras). Har du haft problem med ångest och fobier förut?

__________________
Mikael Glännström
Skriver en självhjälpsbok/självbiografi om ångestproblematik. Har ambitioner att forska kring ångestproblematik i framtiden.

Tidigare lidit av panikångest och social fobi i åtta år.

Blueye

Jag håller inte riktigt med Mikael G om att du skall tvinga ner maten. Jag hade en väldig skräck för att sätta i halsen när jag var liten, efter en traumatisk upplevelse där det verkligen hände...

Min mamma försökte få mig att äta större bitar, men det resulterade bara i att jag blev mer rädd. Jag kan tillägga att jag har en stor skräck för att må illa, och att få något i halsen framkallade då "hulkningar" hos mig...

Jag tycker att du är jätteduktig som kan äta knäckebröd! Det är ju faktiskt något som smular sig och kan kännas obehagligt! Kanske kan du testa med mjukt bröd också? Ät det gärna tillsammans med filmjölk eller yoghurt. Det är en jättebra medod att förhindra att något "fastnar" i svalget...

Du har redan kommit en bra bit på väg, så jag tror att det snart kommer att fixa sig med svälgfobin!

Lycka till!
/Nanna

__________________

Mikael G

Det finns liksom inget alternativ, om det är jobbigt.

Antingen tvingar man ner maten, eller så äter man inte ordentligt.

Då är det första att föredra, även om alternativ två naturligtvis går bra i några veckor.

__________________
Mikael Glännström
Skriver en självhjälpsbok/självbiografi om ångestproblematik. Har ambitioner att forska kring ångestproblematik i framtiden.

Tidigare lidit av panikångest och social fobi i åtta år.

Blueye

Jag tror vi säger olika saker men menar samma sak... För jag tycker visst att det finns alternativ. Ordet "tvinga" reagerar jag kanske onödigt starkt på eftersom jag i terapisammanhang blivit verkligt tvingad till saker jag inte var redo för. Vilket förvärrade mina problem avsevärt...

Det jag tror på är att gradvis tänja på gränserna för vad man klarar av. Inte börja med värsta tänkbara liksom...

Sen utgår jag ju helt från mina egna erfarenheter, både från barndomen och vuxenlivet. Och jag kan inte sticka under stolen med att jag ofta inte är objektiv...

Men det är svårt att se världen med någon annans ögon när man bara har sina egna att se med.

__________________

Blueye

Jag utgår helt från mina egna erfarenheter i frågor som dessa alltså. Eftersom jag själv har liknande problem.

Ville bara förtydliga att jag inte glömmer bort teoretisk kunskap bara för att jag är personlig...

__________________

Mikael G

Det håller jag med dig om. Allt ska ske enligt egna villkor. Annars blir effekten kortsiktig. Med "tvinga" menar jag att man ska ta sig tid med maten och inte avbryta själva ätandet, även om det är jobbigt. Så att man inte hoppar över måltider för att undvika det jobbiga.

Sen behöver man inte svälja en hel limpa direkt naturligtvis.

__________________
Mikael Glännström
Skriver en självhjälpsbok/självbiografi om ångestproblematik. Har ambitioner att forska kring ångestproblematik i framtiden.

Tidigare lidit av panikångest och social fobi i åtta år.

Blueye

Skönt! Då är vi överens!

__________________