Problemet

Jag har haft ont i mina händer och fötter, samt svårt att andas hela mitt liv. Jag kan gå tillbaka i mina minnen tills det att jag var bara en sex, sju år och upptäckte att det strålande värkte från mina fingertoppar in mot handlederna när jag blev akut ledsen. Samma känsla kan uppträda när jag blir exalterad över något.

Andningen blir tyngre oftast i samband med smärtan, men jag har öven problem med min andning när jag inte har värk i händer eller fötter. Just nu till exemepel sitter jag och tjippar efter andan efter var tredje andetag typ för det känns som att min andning är oregelbunden och inte ger mig tillräckligt med syre. Det tar liksom emot när jag försöker dra ner luften i lungorna. Lite ovanför bröstkorgen, precis nedanför halsgropen tar det stopp känns det som.

Jag har utrett om jag haft astma, pappa tog mig till doktorn redan som åtta, tio-åring men det visade såklart ingenting.

Jag har gått hos sjukgymnast som var expert på unga med psykiska besvär. Hon var underbar och hennes terapi fungerade bäst av alla metoder jag försökt mig på, men det hjälpte mig inte till hundra procent iaf. Efter dryga fem år hos henne så sa hon stopp. Hon ansåg inte längre att hennes behandling fungerade på mig då jag gått hos henne så länge och började bli vuxen. Jag förstod henne, jag blev inte bättre än vad jag redan blivit av hennes terapi redan fem, sex år tidigare.

Jag har använt antidepressiva medel, men inte kännt av någon större skillnad gällande min andning.

Jag vill verkligen få bukt med min anding en gång för alla, i synnerhet nu när jag gått utan sjukgymnastik i över två år.

Fortfarande kommer jag ihåg allt sjukgymnasten lärde mig, jag använder flera av hennes metoder dagligen. Men andningen blir bara värre och värre. Jag vet att jag inte dör av syrebrist, det intalar mitt sunda förnuft mig för det mesta. Men ibland när det är som värst så får jag ännu mer panik för att jag har absolut NOLL kontroll över den vissa gånger och jag tror att jag ska dö. Eller iaf svimma av...

Vad kan jag göra? Jag har andats i hundratals papperspåsar - DET HJÄLPER INTE! Jag har provat att trycka händer och fötter mot väggar och golv, det lättar för stunden men smärtan och andningen kommer tillbaks inom loppet av en kvart.

Oj, nu blev det ett långt ämne. Men det handlar om min vardag, så snälla skriv om du har tips eller råd om hur jag kan göra med min andning. Jag har inte haft en dag det senaste halvåret då jag kännt att jag kunnat andas problemfritt......

__________________
/Problemet -ser mörkt på den ljusa framtiden

jagochmig

Andas in genom munnen och ut genom näsan. Du kan också växla varannan gång.

Själv anser jag papperspåsar bara är mer stressande, de kan ge klaustrofobiska känslor. Det är lättare att arbeta med det man har - dvs med sig själv.

Att du har ont över bröstet kan ha att göra med andningen. Är andningen som du säger dygnet runt?

Problemet

Tack för tipset! Ska prova..

Jag har inte smärtor över bröstet, utan i händer och fötter. Men dessa symtom uppkommer närblir ledsen/arg/upprymd/ångestladdad. Andningen är sedan något halvår tillbaks rätt konstant, dagligen och ibland ihållande en hel dag eller två utan minsta uppehåll.

__________________
/Problemet -ser mörkt på den ljusa framtiden

jagochmig

Uppfattat! Bra att du rättade. Vid lätt syrebrist kan domningar kännas i de yttre regionerna, så som händer och fötter.

Smärtan? Med din sjukgymnast, koncenterarde ni er bara på andningen då?

Finns det någon/några speciella situationer där andningen blir sämre? Där den alltid kommer upp.

Problemet

Sant så sant! Skall ha detta i åtanke när det händer - frågar kvarstår dock vad jag kan göra åt saken när det väl uppstår?


Nej, både och. Hon menade på att det var små panikattacker som sköljde över mig ibland i båda fallen. Smärtan sa hon att jag kunde lindra genom att trycka händer och fötter mot vägg resp. golv. Andningen hade vi speciella övningar för, ex. gui-gong och avslappningsövningar som jag upprepade lik ett mantra. Fungerade bra vissa gånger!


Jobbiga situationer där jag riskerar att må dåligt, alltså deppiga situationer. Bråk och tjafs, eller allmänna jobbiga stunder med exempelvis pojkvän/mamma, osv. Andningen påverkas alltid när jag tänker över min ekonomiska situation, eller om jag inträder nya faser. Som nu exempelvis, jag ska börja studera i höst och har ingen aning om det livet och hur jag gör med allt, csn, jobb osv.

__________________
/Problemet -ser mörkt på den ljusa framtiden

jagochmig

Jag håller med din sjukgymnast om att det är ångestrelaterat. Du säger också att andningen försämras just i negativa tankar.

Jag tror dock att du först och främst behöver finna det som ger dig ångest, främst det som startade hela andningsproblematiken. Du skrev att det började när du var liten, vad hände?

Andningsproblemen du har är troligtvis en reaktion på ångesten du har inom dig

Problemet

Jag har redan satt ångest och andning i relation till varandra, samtidigt som värken i händerna och leder uppstår i samband med laddade känslor.

Jag vet bara inte vad jag kan göra för att förbättra det hela. Jag menar, andningen påverkar hela mitt liv. Folk omkring mig tror att jag suckar och pustar för att jag är uttråkad eller irriterad, när jag egentligen har känslan av att långsamt kvävas.

__________________
/Problemet -ser mörkt på den ljusa framtiden

Problemet

Är det någon som är expert inom området som kan svara på min fråga eller som känner igen problematiken? Jag kan inte gå resten av mitt liv med andan i halsen när det borde finnas någon form av bot. Jag blir ju bra stundtals, jag har inte haft andnöd konstant sedan sexårsåldern. Jag vill bara komma till det stadiet att jag kan styra det själv...

__________________
/Problemet -ser mörkt på den ljusa framtiden

Mikael G

Dina symptom är vanliga vid ångest. (svårt att andas och stelhet) Smärta i leder (hand och fötter) har jag dock inte hört så ofta, men det låter logiskt att det är kopplat till att man spänner sig vid ångest, att det sticker.

Avslappning och andningsövningar är väl det som kan fungera mot ångesten och andningsproblemen. Annars är det nog själva ångesten du bör fokusera på. Botemedlet ligger i att konfrontera själva ångestproblematiken.

Svårt att ge mer konkreta tips utan att känna till din situation mer.

Har du gjort arbets-EKG på vårdcentralen? Om inte, så tror jag det är en bra idé i samband med dessa symptom.

__________________
Mikael Glännström
Skriver en självhjälpsbok/självbiografi om ångestproblematik. Har ambitioner att forska kring ångestproblematik i framtiden.

Tidigare lidit av panikångest och social fobi i åtta år.

Problemet

Hej!

Tack för ditt svar. Smärtan i mina händer är inte riktigt stickande, mer strålande från handen ut mot fingrar exempelvis. Smärtan är rätt ihållande och bitvis pulserande och är direkt kopplad till känslor.

Botemedlet mot ångest är absolut att konfrontera problematiken, dock vet jag inte själva grundorsaken i mitt fall. Har haft ångest i hela mitt liv men aldrig vetat exakt vad det beror på mer än att jag känner att min mor är en stor bidragande faktor med sitt beteende mot mig, samt hennes alkoholproblem.

Denna problematik är inte så himla lätt att möta för min del, jag vet att den existerar men vad sjutton gör jag åt att min mamma är knäpp och försupen vissa dagar. Hon är verkligen speciell, jag skäms bitvs för henne och vågar knappt ha över min pojkvän på besök hos dem samtidigt som jag får VÄRLDENS sämsta samvete för att jag känner så. Jag menar, hon är faktiskt min mamma...


Slutligen undrar jag vad du menar med arbets-EKG? Aldrig hört talats om dte nämligen så jag har inte genomgått det =)
Men undrar givetvis hur detta kan hjälpa mig! Kan du berätta mer om det?

__________________
/Problemet -ser mörkt på den ljusa framtiden