Ursprungligen postat av Problemet

Slutligen undrar jag vad du menar med arbets-EKG? Aldrig hört talats om dte nämligen så jag har inte genomgått det =)
Men undrar givetvis hur detta kan hjälpa mig! Kan du berätta mer om det?

Ursprungligen postat av jeena

Blev helt desperat av att inte kunna andas normalt, fick inte ner luften i lungorna, inbillade mig att jag inte syresatte mig tillräckligt var yr och utmattad. Tänkte på min andning varje vaken sekund, så jobbigt.


För min del beror det på ångest, men jag hade också fått en låsning i 2 kotor i ryggen, som gjorde så att inte revbenen rörde sig som dom skulle när jag andades och jag blev stel och fick jätte smärtor,det gjorde att jag inte kunde dra in ett djupt andetag.

Ursprungligen postat av Mikael G

Hur funkar det för dig vid fysisk ansträngning? Blir problemen lättare eller jobbigare då?

Det är framförallt avslappningsövningar, andningsövningar och fysisk ansträngning som fungerar bäst mot ångestrelaterade besvär med andningen. Ångestdämpande medicin kan också fungera.

Kortsiktig terapi är att börja med KBT för att träna med själva andningsproblemen (och eventuella andra problem i vardagen).

Mer långsiktig terapi är att gå igenom din ångestproblematik och jobba med att utveckla vissa egenskaper, bearbeta erfarenheter och utveckla färdigheter.

Ursprungligen postat av Problemet

Jag har haft ont i mina händer och fötter, samt svårt att andas hela mitt liv. Jag kan gå tillbaka i mina minnen tills det att jag var bara en sex, sju år och upptäckte att det strålande värkte från mina fingertoppar in mot handlederna när jag blev akut ledsen. Samma känsla kan uppträda när jag blir exalterad över något.

Andningen blir tyngre oftast i samband med smärtan, men jag har öven problem med min andning när jag inte har värk i händer eller fötter. Just nu till exemepel sitter jag och tjippar efter andan efter var tredje andetag typ för det känns som att min andning är oregelbunden och inte ger mig tillräckligt med syre. Det tar liksom emot när jag försöker dra ner luften i lungorna. Lite ovanför bröstkorgen, precis nedanför halsgropen tar det stopp känns det som.

Jag har utrett om jag haft astma, pappa tog mig till doktorn redan som åtta, tio-åring men det visade såklart ingenting.

Jag har gått hos sjukgymnast som var expert på unga med psykiska besvär. Hon var underbar och hennes terapi fungerade bäst av alla metoder jag försökt mig på, men det hjälpte mig inte till hundra procent iaf. Efter dryga fem år hos henne så sa hon stopp. Hon ansåg inte längre att hennes behandling fungerade på mig då jag gått hos henne så länge och började bli vuxen. Jag förstod henne, jag blev inte bättre än vad jag redan blivit av hennes terapi redan fem, sex år tidigare.

Jag har använt antidepressiva medel, men inte kännt av någon större skillnad gällande min andning.

Jag vill verkligen få bukt med min anding en gång för alla, i synnerhet nu när jag gått utan sjukgymnastik i över två år.

Fortfarande kommer jag ihåg allt sjukgymnasten lärde mig, jag använder flera av hennes metoder dagligen. Men andningen blir bara värre och värre. Jag vet att jag inte dör av syrebrist, det intalar mitt sunda förnuft mig för det mesta. Men ibland när det är som värst så får jag ännu mer panik för att jag har absolut NOLL kontroll över den vissa gånger och jag tror att jag ska dö. Eller iaf svimma av...

Vad kan jag göra? Jag har andats i hundratals papperspåsar - DET HJÄLPER INTE! Jag har provat att trycka händer och fötter mot väggar och golv, det lättar för stunden men smärtan och andningen kommer tillbaks inom loppet av en kvart.

Oj, nu blev det ett långt ämne. Men det handlar om min vardag, så snälla skriv om du har tips eller råd om hur jag kan göra med min andning. Jag har inte haft en dag det senaste halvåret då jag kännt att jag kunnat andas problemfritt......