gren81

Hej!
Jag vet inte riktigt hur jag skall börja men jag gör ett försök.
Jag är idag en en kille på 27 år. Mina föräldrar skildes när jag var 1 år och då hamnade jag hos min pappa. Jag bodde ensam med honom tills jag tog studenten 2000 och då flyttade hemifrån. Först nu på senare år har jag insett hur illa min uppväxt egentligen var. Först nu så har man insett att det inte är normalt att dricka alkohol varje dag, inte hälla i sig en massa sprit dagligen.
Först i tonåren så började man tycka att det var lite jobbigt men inte mer än så. Ju äldre man blev desto mindre tid valde man att vara hemma.
Att ständigt oroa sig för om pappa var full när man skulle hem efter skolan var jobbigt, att ständigt vara orolig för att han skall tjata om hur bra han har tagit hand om mig och hur duktig han är för att han alltid har ställt upp för mig....men ska inte en förälder ta hand om sina barn?!?!
Ska barn känna sig skyldiga att ställa upp på alla tänkbara sätt för sina föräldrar? Min mamma fanns aldrig under min uppväxt, jag förstår numera varför. Pappa kunde bli väldsam när han inte fick som han ville, man behöver inte slå någon för att göra någon rädd, det räcker gott och väl med att hota.... Något som man alltid fick höra om mamma var att hon var en hora och stal pengar. Inte alls sant nu i efterhand, världens bästa mamma bara hon får chansen. Tråkigt nog så flyttade hon till Usa innan min student och bor kvar där. Jag har dock sedan jag flyttat hemifrån fått bättre kontakt med henne än någonsin.
Konstigt nog så kände jag en sådan skuld till min far så att när jag var 18-19 så tog jag på mig lån i mitt namn på ca 200 000kr som min pappa skulle ha till en husbil. Hur gick då detta? Han betalade inte lånen och det slutade med att jag fick betalningsanmärkningar pga detta. Nu 8 år senare så har jag själv betalat av allt och 1 september så är jag prickfri och utan betalningsanmärkning. Jag har min flickvän att tacka för stödet. Även en kompis som ställde upp och hjälpe mig med ett lån för att lösa ut mina skulder.

Jag har idag ingen som helst kontakt med min pappa, har försökt få honom att förstå flera gånger hur han har sårat mig men han beskyller mig för allt.....

Till mitt problem idag. Jag har som person blivit väldigt konflikträdd och har svårt för att prata om mina känslor och verkligen få fram vad jag vill få sagt. Detta gäller bara i mitt privatliv, i min relation till min sambo. På jobbet är jag en helt annan person som tar för sig och visar framfötterna.

Jag tror att jag behöver prata igenom min uppväxt och det jag har gått igenom så att jag får det ur mig, först då kan jag gå vidare och förstå varför jag är som jag är.
Nu i veckan så skall jag tillsammans med min sambo gå på Al-Anon-möte (ett möte där man träffar och pratar med andra barn till alkoliserade föräldrar) Jag hoppas att jag ska kunna ta tag i detta och utvecklas som person. Jag vill bara bli fri från min pappa.....

Micke123

Får jag tipsa om en bok som heter Vuxna Barn Till Alkohilster
Går säker få den via Alanon har jag för mig

__________________
Its all in your mind!

Värkmästare

Hos Alanon kan du få hjälp och stöd av andra i samma situation. Det kan också vara bra att gå i terapi. När man lever med en missbrukare blir man "medberoende" och utnyttjad och manipulerad av misssbrukaren.

Det finns många bra böcker i ämnet, tex "Flodhästen i vardagsrummet " av Tommy Hellsten och "Det självutplånande barnet av Alice Miller.

Hos Alanon kommer du att upptäcka att du inte är ensam och att det finns andra som har liknande erfarenheter. Det har varit till stor hjälp för mig.

Jonas

Nej du har ingen skuld men det kan vara svårt att komma ur skuld fällan


Jag tror att det kan vara en bra början, sen tror jag du skall komplettera det med egen terapi. Du har blivit rejält kränkt.

Jag fyller på ditt konto med 500 krediter så du kan köra interaktiva programmmet.

Hälsningar
Jonas Gåde

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

gren81

Tack för tipset gällande böcker.

Kicke - Tack för ditt långa svar. Det känns verkligen i magen när jag läser det som du skriver. Det är så hemskt att få det bekräftat att flera har liknande problem, så hemskt att föräldrar aldrig förstår att ett förlåt kan betyda så fruktansvärt mycket. Min pappa kunde göra samma saker ute på vägarna, jaga folk för att skälla ut dom trots att han inte är ett dugg bättre själv. Att köra bil onykter är ju en synd men var en vardaglig sak för mig att pappa drack Jägermeister som hostmedicin. Sjukt när man tänker tillbaka.
Jag har smitit från polisen med en full pappa, suttit på polisstationen med en full pappa som bara snackat skit om polisen, ingenting var hans fel.

Tråkigt att dina föräldrar inte förstår, eller kanske rättare sagt din pappa?
Att du på ett sätt skall behöva uppleva allting ännu idag på ett sätt. Jag har brytit kontakten med min pappa pga att jag har märkt att jag mår så mycket bättre utan honom. Han har 5st barn, varav han har övergivit allihop, dom andra växte upp med sina mammor utan honom. Jag vet ju att min pappa var en underbar person innerst inne när han inte drack. Jag visar tydligen samma tendenser när jag dricker, därav så är jag i stort sett nykterist med undantag för få tillfällen då jag kan tänka mig att ta en öl eller två. Jag vill inte behandla folk illa och vill därför inte heller riskera det genom att dricka. Jag hade en period när jag var 20-25 där jag ständigt var ute och festade och söp varje helg. Drack sjukt mycket utan att själv inse att jag gjorde samma sak själv. När jag var 24 träffade jag min nuvarande flickvän och sambo och hon fick mig att inse en hel del, det är jag tacksam för. Tråkigt att man kan bli så blind.....

Det finns säkerligen en hel del saker jag vill kommentera gällande ditt svar som jag har nog missat men jag får återkomma med det senare.

Tack för erat visade intresse, jag uppskattar det väldigt mycket!

gren81

Tackar för ditt svar Jonas

gren81

Nu var jag visst för snabb med knapptryckningarna...

Stort tack återigen, jag känner redan nu att det känns bättre tack vare att ni visar sådan förståelse. Jag hoppas att jag också kan hjälpa andra genom mina inlägg framöver.

Värkmästare

Dina föräldrar verkar ha varit helt uppslukade av sina egna problem, och har säkert svåra skuldkänslor, så du kan nog tyvärr inte vänta dig något förlåt eller erkännande från det hållet.

Men allt är verkligen inte för sent! Så länge du lever och andas kan du göra något åt ditt liv. För det är ditt ansvar inte dina föräldrars. Du kan göra massor, tex försonas med din uppväxt och förlåta dem. Det låter konstigt, men det är antagligen du som lider mest av detta. Du skulle må bättre om du kunde det.

Kan du hitta något positivt med dina föräldrar? Det finns ofta något som är bra i det dåliga. Men det är så lätt att fokusera på det som inte är bra.

De gjorde så gott de kunde utifrån sina förutsättningar. De har kanske också svår uppväxt i bagaget och dåliga förebilder?

Men det händer ju också positiva saker i ditt liv.Fokusera på det istället.Boktips: "Att välja glädje" av Kaj Pollack.

gren81

Hej igen!

I onsdags var jag på mitt första Al-Anon-möte. Jag vet inte vad ni som läser känner till om det men jag kände att jag ville testa på det och bilda mig en egen uppfattning. Innan jag gick dit så sökte jag lite info gällande det hela och fick först en känsla av att detta skulle vara något religiöst och konstigt. Nu har jag iaf varit där en gång och kan säga att det inte alls var religiöst på något sätt. Har aldrig varait på något liknande tidigare i mitt liv men fick här träffa annat folk med liknande problem. Jag upptäckte dock att jag själv har störst problem med att min pappa kränkte mig så pass mycket som han ändå gjorde. Att jag växte upp med en alkoliserad pappa är bara en bisak. Givetvis har min uppväxt format mig som person men jag känner mig ändå stark som person och ganska säker på mig själv för det mesta, även om jag inte alltid är bäst på att få fram mina åsikter, speciellt i mitt förhållande till min sambo, i rädsla för konflikter mm mm.

Gällande Al-Anon-mötet så upptäckte jag även att det jag är i behov av är att prata MED någon som kan ge mig svar på saker och hjälpa mig analysera saker som jag själv inte kan komma fram till. Detta får man inte hjälp med på dessa mötena.
Hur går jag tillväga på detta förum för att kunna få "sån" hjälp? Om det nu går? Jag ska fösöka själv att leta runt lite på forumet men ställer ändå frågan till er andra.
Tack för ert stöd!

Värkmästare

Hej!

Jag tycker verkligen inte att det är en "bisak" att ha växt upp med en alkoholist. Det är tufft på många sätt och något som du säkert behöver ventilera med en terapeut som Jonas föreslår i sitt inlägg.Om du inte kan betala någon psykolog privat så finns det andra vägar att gå inom den offentliga vården. Du kan t ex ringa sjukvårdsupplysningen där du bor.