![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Psykologi - psykoterapi - KBT - kognitiv terapi Här kan du ställa frågor om ångest, panikångest, tvångssyndrom, tvångshandlingar, självkänsla, fobier, psykiska störningar. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Hej!
Jag blir väldigt lätt orolig och får ångest. Minsta lilla sak kan göra att jag får hjärtklappning och inte kan sova på flera nätter. När något har hänt kan jag gå runt och tänka på det i flera dagar och spela upp skräckscenarium om vad som kommer att hända. Oftast är det händelser på jobbet som sätter igång ångesten, men det kan också vara något jag ångrar att jag har sagt till någon eller något annat som har hänt eller som jag kommer på att jag har gjort fel. Efteråt vet jag att det som hänt inte är så farligt, men det går inte att hindra ångesten från att komma. Även efteråt när jag har tänkt igenom det hela och har pratat med min familj om det och jag egentligen har insett att det inte var så farligt så kan ångesten komma tillbaka när jag kommer att tänka på det och då får jag hjärtklappning igen utan att det går att hindra. Vad ska jag göra för att slippa den här ångesten? Jag försöker intala mej själv att alla inte är perfekta och att man kan göra fel ibland, men det fungerar inte. Hur ska jag tänka för att kunna släppa de misstag jag gör så att jag inte behöver ha ångest över det i flera dagar? MVH Tea |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Rating 10
Diamantmedlem
|
Det är lätt att ge råd men inte lika lätt att träffa rätt, men jag gör ändå ett försök. Har jag förstått dig rätt så är du orolig för saker både innan de sker och efter att de hänt. Att jobba kognitivt, t.ex. med KBT kunde kanske vara en möjlighet?
Du skattar farligheten innan och tänker på det värsta scenariot som kan hända (det är ju något du inte har någon svårighet med att framkalla en bild utav) innan du valuerar i procent sannolikheten för att det som du befarar faktiskt kan hända. Före och efter proceduren skattar du din egen ångestnivå. Andra sätt att hantera ångest är att jobba med kroppsmedvetenhet och mindfulness, eller att fokusera på andning och affirmationer. Hoppas du får något utav detta. Du kan också skaffa en uppmuntringsdagbok där du skriver ner saker du fixat och sådant du hanterat bra. Riktigt trevlig läsning kan det bli i ett senare skede! Själv har jag en sådan liten bok som fårmig att må bra. |
|
|
|
|
|
#4 (permalink) | |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Citat:
|
|
|
|
|
|
|
#7 (permalink) |
|
Expert
Platinamedlem
|
Hej Tea
Du lider förmodligen av Gad Generaliserat ångestsyndrom (eng. Generalized Anxiety Syndrom) dök upp första gången 1980 i DSM-III. Diagnoskriterierna reviderades 1987 och behölls oförändrade i DSM-IV 1994. Vi definierar GAD som en överdriven rädsla och oro inför ett antal olika händelser eller aktiviteter (t ex skol- eller arbetsprestationer olika valsituationer ) Det ska föreligga svårigheter att kontrollera oron. Dessutom ska oron vara förknippad med minst tre av följande symptom: Rastlöshet, känsla av att vara uppskruvad eller på helspänn. Ökad uttröttbarhet. Svårigheter att koncentrera sig eller upplevelse av att vara "tom" i huvudet. Irritabilitet. Muskelspänning. Sömnstörning. För att diagnosen ska anses vara fastställd ska rädslan, oron eller de fysiska symptomen orsaka kliniskt, signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden. Fokus för rädslan ska inte vara begränsad till symptom på någon annan psykisk störning, som social genans vid social fobi, rädsla för smuts vid tvångssyndrom eller motsvarande. Problemen ska inte vara orsakade av fysiologiska effekter av någon substans, som vid alkoholmissbruk eller av någon somatisk sjukdom, som hyperthyreos. Symptomen ska inte heller föreligga enbart i samband med depression eller psykos. Omkring tre procent av befolkningen beräknas lida av GAD. Medelåldern för de som söker hjälp ligger kring 40 år, men tiden från symptomdebut till dess man söker hjälp anges till 25 år i medeltal. Mellan 60 och 80 % uppger att de alltid oroat sig och varit ängsliga. Samsjuklighet är vanligt, särskilt vad beträffar depression, social fobi och paniksyndrom. Nära hälften uppfyller kriterierna för någon personlighetsstörning, vanligen fobisk eller osjälvständig personlighetsstörning. Vad gör vi när vi oroar oss? De flesta människor oroar sig då och då, mer eller mindre, inför förändringar och krav, som ett sätt att motivera sig, vara förberedd eller undvika negativa händelser. I olika jämförande undersökningar har det visat sig, att skillnaderna vad beträffar de typer av situationer eller händelser som vi oroar oss för, eller frekvensen av orosperioder, är ganska små mellan en grupp människor med GAD och en normalgrupp. Vad är det då som gör oron till ett problem hos personer som utvecklar GAD? Adrian Wells definierar oro (eng. worry, worrying) som ett huvudsakligen kognitivt fenomen, som utlöses av händelser utanför oss; t ex nyheter om olyckor eller sjukdom, eller inom oss; t ex minnesbilder, kroppsliga fenomen. Oro verkar skilja sig från automatiska tankar, som är mer reflexartade och i telegramstil. Orostankar skiljer sig också från tvångstankar, genom att de upplevs som mer förenliga med den egna personigheten, men de kan upplevas som minst lika svåra att kontrollera. Oron kan beskrivas som "kedjor av tankar och bilder som är förbundna med negativ affekt och är relativt svårkontrollerbara", ofta syftande till att lösa eller undvikas problem. Oro har också beskrivits som en vanligen omedveten strategi, för att undvika andra kognitiva processer förbundna med smärtsamma emotioner, som minnesbilder eller andra oönskade tankar och inre bilder. En påtaglig skillnad hos de som uppfyller kriterierna för GAD har man funnit i de antaganden eller "metakognitioner", det vill säga tankar om själva oron, som dessa personer har utvecklat. Oron uppfattas som någonting skadligt som inte går att ha kontroll över; "Om jag börjar oroa mig så kan jag inte sluta", "Om jag fortsätter att oroa mig så här kan jag bli tokig", "Om jag inte slutar att oroa mig så kan jag få en hjärtinfarkt". Samtidigt finns det positiva grundantaganden om fördelarna med att oroa sig. Man uppfattar sin tidigt grundlagda vana att oroa sig som något positivt, "Min oro har hjälpt mig att vara duktig i skolan", "Om jag inte oroade mig skulle jag inte få någonting gjort". Wells kognitiva modell Oron vid GAD skiljer sig alltså främst ut sig från normal oro eller oron vid andra ångestsyndrom genom den innebörd oron i sig har för individen. Adrian Wells skiljer mellan två typer av oro; Typ 1-oro utgör oro för befarade yttre eller inre faror, som t ex oro för att en närstående ska drabbas av olycka eller oro för att bli sjuk, medan Typ2-oro utgörs av oro för själva oron. Modellen hävdar alltså att personer med GAD har en större andel Typ2- oror och att detta har samband med personens antaganden med avseende på själva oron. Framförallt handlar metakognitionerna om att oron är någonting farligt och något som inte går att kontrollera. Samtidigt finns positiva antaganden om fördelarna med att oroa sig, ofta omedvetna. Man kan känna sig tvungen att "tänka tanken till slut" (eng. "reason out the worry"), när en orostanke dyker upp, för att identifiera alla riskfaktorer och möjliga konsekvenser, med syfte att hitta en lösning eller förebygga en katastrof. Ofta finns en ökad uppmärksamhet på inre processer och tankar om hur man fungerar mentalt. "Jag har så konstiga tankar, jag kanske håller på att bli galen", "Jag har så dåligt minne, jag måste tänka igenom allt mycket noga, så att jag inte missar något viktigt". Oron kan användas som ett säkerhetsbeteende (jfr social fobi och paniksyndrom). En patient oroade sig alltid för att han skulle bli rånad, om han gick ensam på en gata, därför att han ville vara föreberedd på det värsta. Det fick honom att för sitt inre se olika farofyllda scener som ökade hans känsla av sårbarhet, vilket medförde ökad oro och därmed ökad fokusering på inre bilder. Detta hindrade sannolikt en uppmärksamhet på verkliga faror. Eftersom han klarade sig utan missöden varje gång, fick han ingen möjlighet att upptäcka att det skulle ha gått lika bra om han inte hade oroat sig. Dessutom förstärktes hans grundantagande om att vara svag och sårbar och inte kunna klara av svåra situationer. Som vi sett utvecklas GAD ofta under en mycket lång tid innan personen upplever problemen så svåra att han/hon söker hjälp. Wells postulerar att normal oro övergår i GAD-oro när Typ2-oro utvecklas. Detta beror på aktivering av negativa antaganden ("negative metabeliefs"). Det verkar som om individen under lång tid har använt oron som en strategi för att hantera verkliga eller förväntade problem, kanske genom en förstärkning av "fördelarna", eller genom exempel från en förälder. Vid en viss punkt börjar oron uppfattas som någonting negativt. Kanske en anhörig har fått psykiska problem som verkar höra ihop med ökad oro. Kanske har vanan att oroa sig blivit så befäst och automatisk, att det räcker med mycket små stimuli för att sätta igång en orossekvens. Och oron blir alltmer dominerande i tillvaron. Kanske har orons känslomässiga och fysiologiska aspekter lett till psykiska och fysiska problem, t ex depression, muskelvärk eller sömnstörningar. När oron för oron väl har etablerats kommer ett antal mekanismer att inträda som kommer att vidmakthålla och öka problemet. Beteenden som syftar till att minska oron, framförallt undvikande och sökande efter lugnande försäkringar. Det viktiga i det här sammanhanget är beteenden som syftar till att undvika själva oron. En patient kom ständigt hem sent från arbetet för att undvika att vara ensam hemma. Om hans fru kom hem senare än han oroade han sig alltid för att hans fru kunde ha råkat ut för en olycka. Han undvek också att köpa skadade konservurkar av rädsla för matförgiftning. På frågan om hur sannolikt han trodde att detta var, framkom att han inte bedömde det som troligt, men han ville slippa oroa sig för att det kunde vara så. Andra exempel på undvikande är att undvika nyhetsprogram eller vissa typer av filmer. Att söka lugnande försäkringar från andra tjänar som ett sätt att avbryta oroandet. Tyvärr leder det ofta till att man får höra olika uppfattningar från olika människor, vilket leder till ytterligare anledningar att oroa sig. Kanske kommer man överens med en anhörig, att denne alltid ska ringa vid vissa tidpunkter, för att man ska få veta att denne befinner sig i säkerhet. Oron blir desto större när samtalen uteblir eller är försenade av olika banala anledningar, så att strategin får motsatt effekt. Försök att kontrollera oroande tankar. Att anstränga sig att undertrycka tankar ökar frekvensen av dessa på samma sätt som vid tvångssyndrom. (Försök så mycket du kan att inte tänka på en vit björn!) Detta förstärker antagandet att tankarna inte går att kontrollera. Olika sätt att hitta annat att tänka på, som att ständigt arbeta eller utöva fritidsintressen, kan också tjäna som säkerhetsbeteenden, som samtidigt ger upphov till nya anledningar attoroa sig; "Jag borde inte arbeta så mycket, tänk om jag blir utbränd". "Jag måste försöka koppla av någon gång". Rädslan och dess fysiska uttryck förstärker uppfattningen att det är farligt att oroa sig. Man blir t ex mer uppmärksam på uppgifter i media om stressrelaterade sjukdomar. Panikattacker kan förekomma. Koncentrationssvårigheter kan tolkas som att man håller på att tappa minnet och bli dement. Ångest kan tolkas som förebud om allvarlig psykisk sjukdom. Hur behandlas GAD? Den viktigaste delen i behandlingen handlar om att komma tillrätta med dysfunktionella antaganden om felaktiga föreställningar. De flesta böcker inom personlig utveckling talar sig varma för positiva affirmationer - att man kan tala positivt till sig själv. Jag tycker att det gått inflation i begreppet positivt tänkande men jag är ingen advokat för positivt tänkande. Att stå framför spegeln och säga ”jag är bra” eller ”jag är smal” 25 gånger kanske känns bra för stunden, men så länge du har en hård negativ dialog med dig själv, ställer jag mig väldigt tveksam till att det ger några bestående resultat. Enligt mina erfarenheter får du mycket bra resultat bara genom att reducera din negativa interna dialog. Jag är anhängare av realistiskt tänkande, snarare än positivt tänkande. Hälsningar Jonas Gåde
__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping 031-774 00 67 Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61. Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking. Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder. |
|
|
|
|
|
#8 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Tack för svaret! Men jag vet inte om jag tycker att det du beskriver passar in på mig riktigt. Jag är egentligen inte orolig för oron utan för det jag har gjort eller sagt. Jag oroar mig heller inte så mycket för saker som inte har hänt, inte mycket mer än andra iallafall. Det är mer så att när jag gör något som jag själv uppfattar som fel så blir jag väldigt orolig och får ångest, hjärtklappning och sömnproblem. Sedan tänker jag på det jag sa eller gjorde väldigt länge och ångesten kan komma tillbaka när som helst i flera månader. Med det är inte så att jag är rädd för att den ska komma tillbaka, det är inget som oroar mig. Det som oroar mig är att det jag sa eller gjorde ska ställa till problem för mig. Och jag målar upp hemska scenarion för vad som kommer att hända, dessa scenarion ger mig ännu mer ångest. Naturligtvis vet jag att folk i allmänhet är oroliga, men det känns inte som dom är lika oroliga som jag. Vad kan jag göra för att minska min oro?
|
|
|
|
|
|
#9 (permalink) |
|
Expert
Platinamedlem
|
Hej
Ångest problematik skiftar ofta mellan Panikångest tvång alternativt Gad Det verkar som du får Pd också. En del av den bekräftelse som du söker kan säkert var lite tvångsmässsig så sök på Tvångssyndrom om du vill läsa mer. Du lindrar din ångest bäst med Kognitiv terap i kombination med att jobba med din självkänsla. bra självkänsla handlar om att lita på sina känslor och sitt egete omdöme och inte söka försäkringar Hälsningar Jonas Gåde
__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping 031-774 00 67 Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61. Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking. Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder. |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|