Justflyaway

Hejsan.
Jag har lidit av deprission i ca 8 år.
Men jag har misstänkt i några år nu att jag kan ha någon psykisk störning/sjukdom.
Jag går hos en psykolog men hon anser att jag mår dåligt pga brist på kärlek och pga vissa traumatiska händelser.
Men jag känner att det är något mer, att det är något som "inte stämmer".
Hur ska jag gå till väga?
Eller är det möjligtvis så att det bara är jag som försöker hitta fel i mitt psyke...
Snälla hjälp mig, för det här fungerar inte.

Pillertrillaren

Du kan i första hand kontakta den som gjort utredningen för att få resultaten genomgångna (en gång till) och få förklarat/motiverat varför man ställde den diagnosen.
Om inte det hjälper, kan du be om en second opinion hos annan psykiatrisk mottagning. Det vill säga att du begär att en annan specialistläkare granskar materialet från den gjorda utredningen plus utlåtandet och ger dig sin bedömning av detta.

__________________
I wouldn't recommend sex, drugs or insanity for everyone, but they've always worked for me

Änglaflickan Inez

jag tänker att du i ett möte med läkaren berättar som det är, och att du vill att det utreds som du har ngn psyk.diagnos.
om det nu är en diagnos du vill ha. Annars kan ni ju alltid ta reda på vad din problematik är, och jobba utifrån det...
Kanske kan du göra en psykologutredning,(göra olika test) och få klarhet i endel saker.

men som sagt, ta ett snack med läkaren. det är mitt råd

Jonas

Hejsan. Justflyaway

På comunicera skiljer vi på två typer av depressioner, den endogena betyder (stiga upp inifrån) och den reaktiva depressionen, som orsakas av externa händelser. Om du tillhör den senare kategorin, behöver du i regel inte någon medicinsk behandling. Troligen är någon form av psykoterapi det som passar bäst för dig. Detta beror på att den reaktiva depressionen är mycket lättare att behandla eftersom den oftast uppkommer till följd av yttre händelser, olycksfall, sorg, stress eller liknande, medan den endogena depressionen är mer svårdefinierad och svårare att härleda.

Vid endogen depression finns ofta förändringar av signalsubstanserna i hjärnkemin. I dessa fall kan medicinering utgöra ett bättre alternativ. Detta medför att medicinering inte fungerar lika bra på reaktiv depression. Denna depression har heller inte samma kemiska förändringar.Det är därför mer lämpligt att reaktiva depressionspatienter söker sig till terapi. En erfaren terapeut kan göra mycket för en deprimerad människa och för de flesta med reaktiv depression är terapi den bästa formen av hjälp. För att kunna ge dig bästa möjliga behandling, måste din terapeut få en bakgrundshistoria av dina symtom. Det är också viktigt att han eller hon får information om din nuvarande livssituation.



Det kan säkert vara så att det finns pskykologiska orsaker, men jag tror att det finns endogena drag i din depression vilket gör att jag tycker du borde fått kontakat med en psykiatriker för länge sedan '' Detta borde skett efter 1 år behandling om inte resultatet var tillfredställande




Ta konatakt med psykiatrin eller en läkare som kan ge dig en remiss för att utreda vad som ligger bakom.

Hälsningar

Jonas Gåde

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

Trollsa

__________________
Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera.
(Graham Greene 1904-1991)

Justflyaway

Hej Jonas.
Tack så mycket för ditt svar.
Jag har alltid gått väldigt mycket upp och ner, det har aldrig varit stabilt i längre perioder och sen har jag varit väldigt skyddande mot mina föräldrar, de har aldrig fått veta vad jag tycker, tänker eller känner. Och när mina föräldrar har frågat så har jag bara sagt att allt är bättre och att jag är okej.
Nu har jag börjat släppa den spärren, till en början bröt min mamma ihop och insåg att "familjen perfekt" inte existerade. Men nu har både min mamma och pappa insett att det är bättre att jag pratar med de och de hör att jag inte mår bra än att jag är tyst och de tror att allt är som det ska.
Men kan jag då göra så att jag går till vårdcentralen och ber om att få träffa en psykiatriker eller ska jag försöka övertala min psykolog till att hjälpa mig i detta (hon är emot diagnoser, och som jag nämnde så tror hon att bristande kärlek är grunden till hela min depression).
Och sen är det ju ett problem att jag är under 18, mina föräldrar skulle nog inte vara så samarbetsvilliga när det gäller detta..
Förlåt att jag frågar så mycket och skriver långt och förvirrat, jag vet inte hur saker och ting går till...
Tack på förhand.

Kataliin

Diagnoser ställs lite hur som helst, det räcker med att avvika från vissa så kallade "normer" så uppfinns ett syndrom att applicera på den människan. Att vara utbränd, ha depressioner och äta lyckopiller är på modet i vissa delar av världen. Så det krävs inte mycket för att få en diagnos.

Änglaflickan Inez

jag är inte riktigt överens med dig om att det är lätt att få en diagnos. Har du inte symptomen, får du inte diagnosen. och läkarna sprider inte gärna ut diagnoser till höger och vänster, iallafall inte de jag känner till.

för att du får medicin betyder det inte att du har en diagnos. Att sätta en diagnos på någon är lite större än så.

många säger att de r depremerade ex... men de betyder inte att de har diagnosen, eller panikångest är oxå en diagnos som människor slänger sig med. fast det är inte lika många som har det som diagnos...

jag menar inte att förringa deras upplevelser. och säger någon att den har ex panikångest tar jag den på allvar, men det innebär inte att personen är diagnostiserad.

jag ser skillnad på att diagnostisera sig själv, eller få en diagnos ställd av en läkare.

Fast ngt som kan vara lite klurigt är att om läkaren säger: du lite troligtvis av deppression, eller panikångest, eller nåt annat. så behöver det inte innebära att du har diagnosen,. utan att det finns aningar om att dte kan vara så.

guud vad jag babblar, ber om ursäkt

men mitt råd. funderar du på om du har diagnos eller ej. fråga läkaren.

Kataliin

Det finns fler diagnoser idag än förr. Innebär det att då att det är fler partiklar i luften eller något som gör människor sjukare? I själva verket är människor friskare än någonsin tidigare i historien. Att man kallar en sophämtare för renhållningsingejör förändrar inte sophämtarens yrke. Det är bara ett annat namn på samma yrke som funnits redan tidigare. Det som främst förändras ä hur man relaterar ting till varandra.

Precis, det är ju liksom lite på modet. Ungdomar som rispar sig på armarna lite för att få uppmärksamhet när de känner sig marginaliserade. Tidningar och andra medier som mer än gärna skriver om fler påkomna "rön" om depressioner och ångestsyndrom och hur dåligt "vi" mår.

Änglaflickan Inez

jo , men eftersom det är läkarna som ställer diagnoser så styrs det inte lika mkt av att det är mode med en diagnos. tänker jag
sen finns det ju de som ställer sina egan diagnoser, å säger att de har en viss diagnos, men de r ju inte riktigt rätt, inte alls faktiskt.

det finns fler diagnoser idag än för, de är ofta mer specifika tycke rjag det verkar. ex istället för att säga att någon har en psykos, rätt å slätt, så finns det flera olika psykossjukdomar.

Jag kan inte säga att det är så rent ventenskpligt, men jag tycker att den psykiska ohälsan bland människor ökar. och jag har mina teorier vad dte beror på. och min teori handlar inte om att nån läkare spottar ur sig diagnoser.

så tänker jag