flamh

jag har alltid mått dåligt men nu är det värre än någonsin. har i nästan hela mitt liv lidit av extrem emetofobi, men nu bryr jag mig nästan inte om det i huvud taget, istället har jag blivit totalt ÖVERhypokondrisk, visst har jag alltid varit det med men inte alls såhär.

för ungefär två-tre månader sedan började jag känna av yrsel. var på healing och han sa att det bara var stresselaterad och sen gick den över när jag blev lugn och glad igen. men för ca två veckor sen började jag bli nedstämd och ångestfylld igen och den kom tillbaka och sen dess har jag känt av den konstant. gungande känsla.

pga det kom jag på att jag säkert hade en hjärntumör eftersom jag hade huvudvärk också. huvudvärken kändes som spänningshuvudvärk och var extrem. hade även stickningar i fötterna och händerna och inbillade mig att jag såg "dimmigt".

i förrgår försvann huvudvärken för jag började fokusera alldeles för mycket på min nya sjukdom jag fick för mig att jag hade. hjärtproblem.
det högg till i ungefär en sekund i bröstet och sedan dess har jag gått och känt efter hela dagarna och läste på om hjärtsjukdomar. tyckte att det kändes som bröstsmärta åt vänster och att det brände till vid inandning, i både ryggen och bröstet.
idag slog tanken mig att det kanske inte var hjärtat, utan det var en blodpropp i lungan istället eftersom för någon dag sen fick jag plötsligt ont i vaden så blodproppen hade hamnat där, och sedan vandrat till lungan.

just nu sitter jag och känner efter i bröstet. är det tungt att andas? svårt? gör det ont? sticks det? det ligger som ett tryck över bröstet. slår mitt hjärta som det ska?

är det här symptom man kan känna av vid rädsla/oro eller så jag inbillar mig alltihopa? tänk om det är något.
jag vet att ni inte kan ställa sjukdomsdiagnoser såklart, men jag frågar inte om det kan vara dom här sjukdomarna, utan mer om ångest också kan skapa dessa symptom?

__________________
det kunde ha varit värre

Mikael G

Det är typiska symptom för oro/ångest. Allt du tar upp.

Också hypokondri är en vanlig problematik i samband med oro/ångest.

__________________
Mikael Glännström
Skriver en självhjälpsbok/självbiografi om ångestproblematik i sommar. Har ambitioner att forska kring ångestproblematik och speciellt utvärdering/utveckling av behandlingar och behandlingsmetoder.

Tidigare lidit av panikångest och social fobi i åtta år.

tenshi

Jag känner så väl igen det du upplever. Jag läste på om olika sjukdomar jag kunde tänkas ha. Hjärtproblem eftersom jag hade bröstsmärtor, MS eftersom jag har domningar i kroppen, sklödkörtelproblem eftersom jag hade svårt att andas. MEN nu är det såhär att när man verkligen känner efter i kroppen var det kan tänkas göra ont, och hur det kanske gör ont.
Så får man till slut ont där man tänker sig ha ont. När man har ångest så är man nästan expert på att försöka finna tänkbara fel som troligtvis inte finns. Men är man orolig så ska man givetvis uppsöka en läkare, för det kan ju tänkas att det ÄR något fel. Men oftast är det inte det, det gäller bara att lita på den känslan. Men jag kan säga att jag vet hur det känns och hur du tänker.

Dopa minen:)

Emetofobi och hypokondri är egentligen två olika saker, men där finns beröringspunkter mellan dem, varför man ibland som emetofob också kan vara rädd för lite andra sjukdomar. Ofta närliggande, men ibland helt andra fysiska problem. Man är så van att fokusera på en rädsla kopplad till det kroppsliga måendet att man lätt kan applicera tankemönstret på något annat. Min erfarenhet är att, trots att man "normalt sett" är rädd för just ett tillstånd, så kan det faktiskt övertrumfas (kan inte komma på bättre ord än övertrumfas, men jag menar inte nödvädigtvis i odelat positiv bemärkelse). Om man blir mer rädd för något annat så kan emetofobin bli mer sekundär. Troligen kan nog även det omvända ske, att om emetofobin avtar av någon anledning fast inte ångesten i allmänhet minskar, så kan man söka nya saker att lägga sin ångest på. Så om du först blev bättre i emetofobin och sedan mer allmänt hypokondrisk eller tvärtom, kan vara lite svårt att veta.

Med emetofobins "hjälp", är du tränad i att känna efter hur kroppen mår. Du kan nog då också framkalla/förstärka olika symtom som du är rädd att få. Så självklart kan alla de symtom du räknat upp framkallas av ångest. Däremot vore det fel av mig som varken är läkare eller terapeut att slå fast att det absolut inte är några fysiska fel på dig, men jag sätter gärna tusen spänn på att du varken har hjärntumör eller propp av ngt slag. Det du skulle kunna göra är att gå till en läkare för allmänundersökning, och bestämma dig innan att du går på en vanlig rutinundersökning, och om doktorn säger att allt är bra, då är allt bra. Se alltså till att du inte börjar söka varje gång efter det som det känns konstigt ngnstans i kroppen.

__________________
Hobby-filosof...

flamh

tack allihopa för svar.

jag vill gärna gå till läkare och få bekräftat att inget är fel med mig, jag är övertygad om att det skulle bli bättre då. (om det är bra så att säga.)
men jag vågar inte, det känns som att jag skämmer ut mig totalt och som att jag orsakar en massa onödiga besvär, det tag väl ett tag att ta provet och göra undersökningar och ställa frågor och så.
jag vill inte prata med mamma om det heller, vet hur hon kommer reagera. hon kommer bli irriterad och allmänt otrevlig så jag undviker det helst.

men jag känner samtidigt att jag måste nästan göra det här.. jag fungerar inte som en normal människa annars så jag ska fundera lite.

jag vet även att allt som jag räknade upp kan vara stressymptom men dom känns så verkliga och så fysiska och det gör mig rädd och då förstärks oron ännu mer så det blir ännu värre..

__________________
det kunde ha varit värre

Dopa minen:)

Nej, du riskerar inte att skämma ut dig. För det första är läkare vana att möta patienter varje dag som är överkänsliga och söker för eventuellt inbillade symtom - det hör till deras vardag och de tar seriöst på det eftersom det är din upplevelse som är ditt mående, och det är ditt mående de får betalt för att sköta om. Och för det andra så resulterar många läkarbesök även för folk helt utan hypokondriska drag i att man korrekt konstaterar att det inte är någon speciell bakomliggande orsak till ett symtom, utan det är en tillfällig känsla/smärta som kan uppkomma ändå - så du kommer inte vara ensam varken bland hypokondriker eller icke h-kondriker att den dagen troligen gå hem i visshet om att du är frisk.

Om du inte vill blanda in din mamma i det hela, så gör inte det helt enkelt. Brukade hon vara nedlåtande och förlöjliga dig tidigare när du var orolig att du vid illamående var sjuk, fast risken var liten att du skulle vara sjuk på riktigt?

__________________
Hobby-filosof...

Jonas

Hej Flamh

Precis som Mikael och dopaminen skriver så handlar det i botten om en ångestproblematik som du valt att kanalisera i hypokondri. Det verkar också finnas inslag av lite tvångstankar. Du kan ringa mig jag håller precis på att avsluta arbetet med ett test på hypokondri som du kan få pröva gratis messa mig så ringer jag dig 0708 111161

Jonas

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

Mikael G

För att komma vidare med behandlingen av ångesten, kan det vara bra att utesluta eventuella andra orsaker till symptomen, vilket läkaren också borde hålla med om. Däremot kanske du inte flygs till specialklinik och undersöks genom de mest avancerade metoderna. Men många fysiska besvär kan uteslutas genom enkla EKG och blodprov, som inte tar för lång tid.

En allmänfysisk utredning är en bra start på ångestbehandling (det kan också ingå i något som kallas kroppsterapi, där man undersöker och pratar om kroppsliga symtom och tankar kring dessa symptom). Dock så bör ångesten/oron vara det som är målet med behandlingen eftersom det verkar vara den sannolika orsaken för tillfället.

__________________
Mikael Glännström
Skriver en självhjälpsbok/självbiografi om ångestproblematik i sommar. Har ambitioner att forska kring ångestproblematik och speciellt utvärdering/utveckling av behandlingar och behandlingsmetoder.

Tidigare lidit av panikångest och social fobi i åtta år.