![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Psykologi - psykoterapi - KBT - kognitiv terapi Här kan du ställa frågor om ångest, panikångest, tvångssyndrom, tvångshandlingar, självkänsla, fobier, psykiska störningar. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Hejsan!
Jag är ny här och vet inte om jag är på rätt ställe nu, men, men... Jag är en tjej på 21 år som länge haft problem att kontrollera mina känslor, mycket ångest mm... Nyligen tog det slut med min kille efter 2,5 år. Detta på grund av att jag har varit väldigt krävande i förhållandet och behandlat honom ganska illa. Det funkade helt enkelt inte längre. Han har fått ta mycket skit och till slut sa han ifrån. Jag älskar honom jättemycket och han älskar mig och det är så j*kla dumt att jag bara har förstört allting. För så är det verkligen. Efter det här kom jag fram till att jag behöver ta tag i mig själv. Av en händelse läste jag om borderline på internet och symtomen som jag läste stämmer skrämmande väl in på mig. Jag frågade mitt ex och han tyckte detsamma. Jag har tagit kontakt med både kurator och allmänläkare på vårdcentral, men de tar mig verkligen inte på allvar. Även om jag inte har diagnosen har jag definitivt drag av det eftersom symtomen stämmer så väl in, men alla kanske inte är lika starka. Jag har sagt att jag vill göra något åt det, men de lyssnar inte. Jag förstår inte varför det ska vara så himla svårt att få hjälp när man ber om det. Det känns som att jag är för "normal" för att ge ett psykiskt sjukt intryck. Varje gång jag har gått till en läkare och sagt att jag mår dåligt har de inbillat sig att jag inte alls mår dåligt. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra nu. Jag vill ju göra något åt det här, för jag tror inte att jag måste vara som jag är och jag vill få förhållandet att funka, och om mitt ex ändå inte kan tänka sig att försöka igen vill jag ju kunna ha nära relationer i framtiden. Förutom i min relation har det märkts i att jag har mycket ångest, känner mig arg och deprimerad och som att det alltid är något som fattas, reagerar väldigt starkt på alla motgångar, har dålig självkänsla, ofta tänker svart eller vitt, självmordstankar... Även om det nu inte skulle vara borderline har jag problem som jag måste ta itu med, men ingen verkar vara intresserad av att hjälpa. Skulle vara väldigt tacksam om jag kunde få några råd om alternativa lösningar eller sätt att komma förbi den rent ut sagt puckade primärvården. Tack! /CellomK |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Expert
Platinamedlem
|
Hej Cell omk
Tack för ditt mail. Bordeline är en diagnos som används lite för flitigt tycker jag personligen. Det är bra att du är uppmärksam på dina problem Jag håller på med ett test för Bordeline du kan messa ditt nummer i helgen så kan du göra det kostnadsfritt 0708 111161 Nedan finner du lite om Borderline Symptom: Relationer med andra är intensiva, men stormiga och ostabila med markanta skiftningar av känslor och svårigheter i att vidmakthålla intima nära kontakter. Dessa personer kan ibland manipulera andra och har ofta svårt att lita på människor. Där finns också emotionell instabilitet med markanta och frekventa skiftningar från att känna ensamhet, tomhet, depression till irritation och ångest. De kan vara oförutsägbara och impulsiva i sitt beteende- vilket kan inkludera överdrivet handlande, promiskuositet, spelande, droger eller alkohol. Olika slags medberoende, snatteri, hetsätning eller fysiskt självskadebeteende som självmords tendenser förekommer också. Personen kan visa opassande och intensiv ilska eller vrede med ’temper tantrums’, konstant grubblande och ilska, känslor av deprivation och kontrollförlust av rädsla över att inte ha kontroll av sina arga känslor. Där finns också identitetsstörningar med förvirring och osäkerhet om självidentitet, sexualitet, mål i livet, värderingar, yrkesval och vänskap. Det finns också en djuprotad känsla av att vara spräckt, bristfällig, skadad eller dålig på något sätt, med tendenser att bli extrem i sitt tänkande, känslor eller beteende. Under extrem stress eller i svåra fall så kan det finnas korta psykotiska episoder med kontrollförlust av kontakt med verkligheten eller uppvisa bisarrt beteende eller symptom. Även i mindre svåra situationer så är det ofta betydande spänningar av relationer och prestationer. Depression som ackompanjerar denna störning kan leda till mycket lidande och kan resultera i svåra självmordsförsök. Etiologi: Frekvensen av kvinnor är två till tre gånger högre än hos män. Detta kan vara relaterat till genetiska eller hormonella influenser. Ett samband mellan denna störning och svåra fall av premenstruella spänningar har förekommit. Den ökade frekvensen av borderlinestörningar bland kvinnor kan också vara en konsekvens av stora incidenter med incestuösa upplevelser under barndomen. Detta tros förekomma 10 gånger oftare bland kvinnor än män- så mycket som en av fyra kvinnor tros ha varit utsatta. Denna kroniska eller periodiska offersituation och brutalitet kan senare resultera i oreparerbara relationer och misstro för män och överdriven upptagenhet med sexualitet, sexuell promiskuositet, hämningar, djuprotad depression och svårt skadad självbild. Det kan vara en medfödd predestination till denna störning hos vissa människor. På grund av detta kan följande misslyckas i utvecklingen av relationen mellan mamma och nyfödd speciellt under seperation och identitets-formningsfasen av barndomen. Behandling: Vilken typ av behandling beror på individen och hur tunga problemen är. Är det mycket tungt föreslår jag klassisk psykodynamisk terapi vilket tillåter patienten att prata om både nuvarande svårigheter och tidigare upplevelser i närvaro av icke dömande terapeut. DBT är en annan form som vunnit gehör den senaste åren I vilket fall som helst måste terapin vara strukturerad, konsekvent och regelbunden. Patienten blir uppmuntrad att tala om hans eller hennes känslor istället för att förneka dem. Ibland kan mediciner så som antidepressiva, lithium karbonat eller antipsykotiska mediciner vara hjälpfulla för att bibehålla patienten under vissa delar av behandlingen. Behandling av alkohol eller drogmissbruk är oftast nödvändigt om terapin ska kunna fortsätta. Korta sjukhusvistelser kan ibland vara tvunget under akuta stressfulla episoder eller om självmordsrisk föreligger. Sjukhusvistelsen kan ge en temporär lättnad av extern stress. Utökad patientbehandling kan inkludera ökad självmedvetenhet med större impulskontroll och ökad självmedvetenhet med större impulskontroll och ökad stabilitet i relationer. Ett positivt resultat bör vara i ens ökade tolerans av ångest. Terapin bör hjälpa att lindra psykotiska eller humörmässiga störningar och generellt integrera hela personligheten. Med denna ökade medvetenhet och kapaciteten för självobservation och introspektion, finns det hopp för patienten att kunna ändra rigida mönster som tragiskt hänt tidigare i livet och förhindra mönstret från att upprepa sig i nästa generationscykel. Bor du i gbg kan vi hjälpa dig hitta en lämplig terapeut Hälsningar Jonas Gåde
__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping 031-774 00 67 Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61. Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking. Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder. Senast redigerad av Jonas den 2008-06-28 klockan 01:51. |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) | |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Citat:
A, jag vet ju inte riktigt om det är så att jag har borderline, men det är mycket som stämmer in å jag vill kunna göra något åt det. Det har nyligen kommit fram att jag kanske har blivit utsatt för incest när jag var liten, inget jag vet helt säkert, läkaren på vårdcentralen bad mig att inte tänka på det, eftersom det kanske inte ens är sant... Jag vill ju gärna ha svar på det också, tanken har hängt över mig så länge jag kan minnas, och nu är det lite mer som tyder på det. Om det nu skulle stämma så kan det förklara ganska mycket tycker jag. Problemet med terapi och dyl är att jag inte har råd. Jag ska gå till ungdomsmottagninen nästa vecka för att ha någon utomstående att prata med, men det är ju inte så att man får någon behandling där. Jag känner mig lite utanför vården - är inte tillräckligt dålig för att läggas in akut eller tryckas i massa piller å jag känner mig för fattig för något annat. Om jag kan göra något slags test kostnadsfritt så är det ju väldigt bra. Ska jag alltså skicka mitt nummer till det numret du skrev? Jag gör det iaf, så får vi väl se om det är rätt. Jag bor i Göteborg, så om du har tips om terapeuter tar jag gärna emot det. Förstår att jag måste prioritera lite när det gäller pengar, är lite jobbigt att ta tag i bara, speciellt när man inte vet var man ska börja. Jag är väldigt tacksam för att du tog dig tid ska du veta. Tack! /CellomK |
|
|
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Fan och jävlar! Jag vet inte vad jag ska göra. Allt ser så förbannat mörkt ut. Jag börjar känna att jag inte litar på människor, känner mig rädd, tror inte på vad folk säger, inbillar mig, som under hela min uppväxt, att hela livet är ett skådespel och alla vet om det utom jag.
Alla vet om det, alla skrattar bakom ryggen på mig, småler i hemlighet när de pratar i telefon med mig och låtsas visa sitt medlidande. Fan, vad är det med mig? Jag är ju dum i huvudet. Vet inte vad jag ska göra. Så fort saker och ting verkar börja ordna upp sig kommer det något nytt, eller gammalt, som gör att allt rasar igen. För att orka kämpa måste man ju ha något att hålla kvar vid, men allt börjar glida ifrån mig, jag tappar greppet... Jag har egentligen en jäkla livslust, men nu börjar jag undra vad jag ska leva för. Jag vet inte vad jag ska göra... (Skriver här för jag orkar inte leta upp var jag ska skriva annars) |
|
|
|
|
|
#5 (permalink) | |
|
Citat:
att du har sabbat, enl dig själv, en relation som fått känna av dina olika "moods" och din partner orkade inte till slut. kan du beskriva när du var nöjd å glad med han, å när blev han svart istället för din vite prins ? varför blir du JÄVLA HELVETE FAN arg för att du måste greppa saker du varit delaktig i, gamla som nya ? religon har ALLTID varit grogrund till konflikter mellan folkslag, kön, osv. varför måste du vara delaktig i alla diskussioner. är ditt makt å kontrollbehov, relaxa rejält innan du svarar. coolacramar |
||
|
|
|
#6 (permalink) | |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Citat:
Vad du babblar om religion och vad det skulle ha med detta att göra fattar jag ingenting av... ?? Var väldigt upprörd innan och det var verkligen inte så att jag bara svängde och hux flux kände mig glad och lycklig... Jag stack iväg och tränade och kände mig lugnare efter det. Svarar på folks inlägg gör jag för att ha något att göra, men jag tänker efter innan jag svarar! För övrigt hyser jag inget direkt agg mot mitt ex, så den svartvite prinsen förstår jag mig inte heller riktigt på... |
|
|
|
|
|
|
#7 (permalink) | |
|
Citat:
nu tänker inte jag ge mig i polimik med en person som dig, ger mig inget så Hej! Jag tycker som CIT att dina vänner verkar ganska trångsynta. Det är väldigt tråkigt att dina närmsta vänner inte kan acceptera dig för den du är och det du tror utan låta det påverka eran relation. Det är kanske lite tufft att säga att du bara ska strunta i dem. Går det att konfrontera dem? Fråga om det verkligen spelar någon roll vad du tror. Om du respekterar deras tro, för ateism är också en form av tro, måste de kunna respektera dig. De kanske inte ser så allvarligt på det. Kanske måste du förklara hur du känner och verkligen få dem att förstå att du tror på något, så att de inte bara tar för givet att de umgås med folk som tycker likadant. Är det så att de inte kan ta att du tycker annorlunda, ja då kanske det är dags att bryta upp ändå. De verkar ju dessutom vara ett hinder för dig i ditt sökande, eftersom du inte riktigt vet vad du tror. Hoppas jag har varit till någon hjälp och lycka till! /CellomK så var det och prinsen var vit, inte svart, svart + vit blir grå, men en grå prins, svara inte tack så är sagan all, övning ger färdighets kramar. |
||
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|