ImpossibleDream

Hej alla...
Jag har ett problem och vet inte vad det beror på : ( Har gått hos en psykolog i ett halvt år nu, och det har hjälpt..men bara till en viss del.
Det är nämligen så att förr har jag alltid kunnat läsa om precis allt...om psykiska störningar...alla möjliga sjukdomar...och utan att bli rädd för det jag läser. Jag har kunnat se på hemska filmer...hemska scener...utan att bli rädd för det...men nu för tiden klarar jag inte av det. Vad jag än läser eller ser och som på ett eller annat sätt är konstigt...annorlunda..onormalt...så fastnar det i huvudet på mig och jag kan inte få bort de bilderna. Här om dan läste jag om en man som såg döda människor och blev så rädd att jag började tänka: Tänk om jag också börjar se döda människor ?
Jag såg på ett tv program där de visade en flicka som föddes med fyra ben och fyra armar och nu kan jag inte få bort henne från huvudet. Det är som att jag ser henne överallt...inte på riktigt men i huvudet bara..
Och så blir det med precis allt jag läser eller ser eller hör...och jag vet inte varför det händer eller vad det beror på : (
Jag har mått dåligt senaste året...har varit känslomässigt och psykiskt utmattad...men jag är inte hundra på att detta beror på bara det.
Finns det någon med samma problem ?
Det känns som om jag är den enda med dessa bekymmer
...och det känns fruktansvärt jobbigt...
VAd ska jag göra ?

__________________
ImpossibleDream

Dopa minen:)

Själva tankemönstret påminner om det när man har en specifik fobi, hur tankarna går i hjärnans delar hippocampus och amygdala. Det blir som tanke-loop:ar man fastnar i. Jag tror att det bör behandlas på liknande sätt som fobier.

Frågan är vad du får hos psykologen. Jag brukar säga att det ibland är "mycket snack och lite verkstad" hos vissa psykologer. Ren och skär samtalsterapi i all ära, men när man grävt och fått en bild av det hela, när både patient och psykolog fått en tydligare bild av det hela. Då tycker jag man bör använda ngn mer aktiv metod för att förändra tankemönstren. Vad som passar bäst, KBT, EMDR, TFT med mera, det kan ju variera.

Om du kännt dig psykiskt utmattad senaste året, så utgår jag från att din psykolog tagit upp till diskussion vad du kan göra åt din situation på det planet. Analysera stress och ansvar m. m.

__________________
Hobby-filosof...

ImpossibleDream

Hej och tack så jätte mycket för ditt svar...
Jo, du har faktiskt rätt...jag har alltid varit rädd för att bli sjuk, mest har jag varit rädd för att bli psykiskt sjuk, för att tappa kontroll och för att göra konstiga och "onormala" saker...och nu när jag har fått bekymmer med dessa tankar går jag runt och tänker på hur jag har blivit just det jag alltid har varit rädd för..nämligen galen : ( Och ju mer jag får dessa konstiga tankar dessto mer reagerar kroppen och jag hamnar bara i en ond cirkel som jag ibland har väldigt svårt att ta mig ur. Men det som är intressant är att jag får dessa konstiga tankar periodvis...ibland går det veckor utan att jag tänket på nåt konstigt och sedan kommer det tillbaka igen. Min psykolog säger att allt detta beror på min barndom...då jag som liten alltid har varit lugn...snäll...tillbakadragen..aldrig visat min ilska eller irritation...
Jag försöker tänka att det bara är tankar...och att de kommer och de försvinner...men vissa är så hemska och äckliga och då kan jag inte vara lugn utan jag reagerar med rädsla eftersom jag tror att ingen annan tänker så äckliga och hemska tankar som jag gör...
Jag borde testa KBT...men kommer det verkligen hjälpa`? Kommer tankarna att försvinna ?

__________________
ImpossibleDream

Jonas

Hej

Sakerna som skapar vår subjektivitet börjar med din neurologi, din genetiska struktur i form av DNA som kodar din basala information hur våra celler ska växa splittras och utvecklas till de människorna vi är. Vi är vårt nervsystem och våra receptorer och våra basala känslor då börjar vi ta in omvärlden och bygga en neurologisk ”karta” av världen. Vi använder oss av vår syn, vår hörsel, känsel smak och lukt. Efter att gått igenom en mängd olika filter kommer vi till sist att representera det vi såg, hörde, kände osv. För att göra det enkelt använder jag Dr Bobby Bodenhammars metafor att vi har en biograf i hjärnan. Det är naturligtvis inte så ,men för många känns det så, på samma sätt vi kan höra ljud dvs minnas en konversation. I ditt fall produceras din ångest av dina inre bilder eller vad du säger till dig själv.I ditt fall ältar du förmodligen en massa bilder som i sin tur är kopplade till dina känslor. Det är en kognitiv process som handlar om att man snurrar runt kring samma tankar hela tiden, om och om igen. Dessa tankar eller föreställningar är ofta begränsande och upprörande och många gånger direkt ansvariga för den ångest du känner.

Min uppfattning är att den typen av problem som du beskriver bör undvika alltför mycket intellektualisering och ältande. Jag tror inte klassisk terapi är det som du behöver.

På Comunicera arbetar vi med en del övningar från Powerthinking som kan hjälpa dig ta bort dina bilder.

De behöver inte handla om bilder det också handla om inre dialog '

Jag hade en klient som hade följanade tankar

”Den här terapin kommer inte att hjälpa mig.””Han förstår ändå inte mig.””Det kommer inte att gå.””Bortkastade pengar.””Han måste fått en felaktig bild av mig.””Jag fick inte sagt det jag skulle, vilket kommer leda till noll hjälp.””Jag kan inte uttrycka mig.””En i raden av terapeuter.””Detta tjänar ingenting till.””Varför kan jag inte vara normal?””Det är mitt fel att jag mår så här och inte mina föräldrar. Jag kommer att få ångra mig för att jag har snackat skit om dem.””Jag vet att jag kommer få skuldkänslor och det är rätt åt mig””Vem försöker jag inbilla att jag haft en dålig barndom, när det egentligen är mig det är fel på?””Samma känslor som när jag hade anorexi.””Ångesten och skuldkänslorna är ett straff för vad jag gjort tidigare, varit elak mot mina föräldrar.”När du läste den här dialogen kunde du kanske känna dig lite deprimerad. Den här klienten visste verkligen hur man försätter sig själv i ett negativt tillstånd. Många psykologer och terapeuter hade inte brytt sig om henne malamde tankar. Efter tre sessioner kunde vi reducera den negativa dialogen och konstatera att hon bytt arbete och börjat få tillbaka lite av sin självkänsla.Mitt råd att du hittar en terapeut som vet hur man hanterar tvångstankar och ångest. Vet han/hon hur man hur man tar bort bilder
är det en bra start.

Hälsningar

Jonas Gåde

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

Dopa minen:)

Som Jonas beskriver med filmerna i "hjärnans biograf" så går dessa tankar på repeat. Jag tror att för dig har själva filmskapandet blivit problemet. När du ser saker så blir du rädd att det ska sätta sig i dina tankar, att du ska göra en "ny film", så det i sig skapar den. Detta är inget konstigt fenomen egentligen utan drabbar oss alla på olika plan. De flesta har nog varit med om att få jobbiga låtar på hjärnan. Så där så man går och nynnar på dem ofrivilligt hela dagen. Om man sedan hör en låt man vet är en tjatig låt som lätt fastnar som sådan plåga, då tänker man "nej, nu får jag inte få den där på hjärnan, för då kommer den mala på hela dagen". Att tänka på att det får jag inte tänka på, är ju samma sak som att fokusera på det, och då fastnar man i tanken/låten - särskilt om det uppstår lite panik kring oron att en tanke ska etablera sig.

Att lära sig släppa förbi intrycket som ett i mängden, det är vad det handlar om för dig. Att "bota" en "låt-plåga" kan vara ganska lätt genom att fortsätta lyssna på flera och låtar efteråt. För det är lite svårt att nynna vidare på en låt om man aktivt lyssnar på andra. Lite svårare är det med dina varierade negativa intryck som du kan fokusera på medan du gör annat och inte kan "köra över" lika lätt med andra tankar. Men i grund och botten handlar det nog om det, och att du lär ditt eget filter i hjärnan att släppa igenom dina potentiellt loop:ande tankar som tankar i mängden. Och början till det skulle jag tro kan ligga i att behandla rädslan för att "göra en höna av en fjäder" när du ser eller läser om saker, vilket ger en grundtrygghet. KBT kan säkert vara bra för det - jag har ingen personlig erfarenhet av KBT, men det och den metod som Jonas skriver om kan säkert fungera. Det handlar om att angripa tankeprocesserna med något och inte gå runt dem som katten runt het gröt.

__________________
Hobby-filosof...

Jonas

Precis som dopaminen skriver så aktiveras samma neural nätverk och samma känslor uppkommer igen och igen

Om du söker på neurala nätverk kommer du hitta artiklar jag skrivit om det.

Hälsningar

Jonas Gåde

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

ImpossibleDream

Hej igen...och tack så jätte mycket för era svar...
Det är precis så som ni skriver...så fort jag ser något så blir jag rädd att det ska fastna i huvdet och så är det precis det som händer till slut. Jag tror att mitt största hinder till att bli bättre och slippa detta problem är just det att jag kämpar hela tiden emot de här tankarna. Och ju mer jag gör det desto mer fastnar dem. Jag försöker slappna av och försöka få dessa konstiga tankar att rinna ut i sanden precis som alla andra tankar...men det blir svårt eftersom de är så konstiga och hemska...och så fort de dyker upp tror jag att jag är galen Och så fort de dyker upp känner jag en fruktansvärt obehaglig känsla i magen och i hela kroppen...och även när jag inte tänker konstiga tankar men känner den här obehagliga känslan i kroppen så börjar jag tänka: Nu är de i gång igen...nu kommer jag besväras av de här konstiga tankarna igen...
Det värsta är dock när jag är bland andra människor och någon konstigt tanke dyker upp...då börjar jag tänka: Herre Gud...här sitter jag bland dessa människor och tänker konstiga tankar...ingen annan av dem gör detta...bara jag...jag måste vara galen...
Och på detta vis är det jämt och ständigt...
Jag tror dock också som Jonas skrev i sitt inlägg...att detta kan handla om mina känslor och min inre dialog. Ibland försöker jag vara objektiv och bara lyssna på min inre dialog...och jag kan lugnt säga att den är inte så rolig att lyssna på. Det är hela tiden negativa tankar och känslor...exempel: Jag duger inte...Varför sa jag detta hon kanske blev arg...Tänk om jag sårade henne...De tyckte säkert att jag var dum när jag sa så i idag o.s.v...o.s.v...
Så min självkänsla måste också bli bättre...
Men mest blir jag ledsen när jag tänker på hur jag hade ett liv utan dessa bekymmer för inte så länge sedan...och har så svårt att acceptera detta som händer mig nu...och jag vet att så länge jag tänker så kommer vägen tillbaka vara lång. Det enda jag vill ha är mitt liv tillbaka...inget mer...

__________________
ImpossibleDream

Dopa minen:)

Vad gör din psykolog mer än analysera dina tankar? Efter ett halvår borde han/hon fått bilden klar och kommit till skott med något behandlingsverktyg för att "manipulera" tillbaks dina tankar som du ofrivilligt manipulerat från ditt normala jag till ditt ångestfokuserade jag. Har någon metod diskuterats åtminstone, eller är det piller som övervägs och/eller testas mot dina problem?

__________________
Hobby-filosof...

ImpossibleDream

Ja, min psykolog...hon hjälper mig inte mycket. Ibland tror jag nästan att hon har mer problem än jag. Vi har kommit fram till genom våra samtal att allt det som händer mig beror på känslor,min barndom och tidigare händelser (bland annat mina föräldrars separation, flytt till Sverige m.m) i livet..och att dessa spökar för mig nu. JAg har frågat henne om jag ska prata med min läkare om eventuell medicinering mot just tvångstankar...men det tyckte inte hon var en bra idé eftersom medicinen kommer bara dämpa allt och jag borde istället ta itu med mina tankar och bearbeta mina känslor. Just nu har jag bara lugnande medicin som jag tar vid behov och då jag känner att jag inte står ut med mina tankar..Längre än så har vi inte kommit. Jag har gått en tid hos en privat psykolog men det blev inte heller så bra eftersom det inte gav resultat.
Min läkare på vårdcentralen sa att så länge jag är medveten om mina tankar och har kontroll över dem så behöver jag ingen medicinering...men i fall jag känner att dessa är för besvärliga så kan ha skriva ut lyckopiller till mig. Jag sa nej till honom eftersom jag vill helst inte ta några mediciner alls...men jag borde kanske gör det ?

__________________
ImpossibleDream

Dopa minen:)

Frågar du mig så anser jag också att du bör undvika "lyckopiller" om du kan. Det är ju bra att de inte prackat på dig sådana i alla fall, för det brukar ju annars vara den enkla vägen, som i allmänhet inte ens ger så mkt effekt, och i ditt fall kan det bli sämre eftersom tvångstankemönster kan öka av SSRI.

Visst kan det vara bra att ta ett antal sessioner till att analysera och prata omkring både problemet och bakomliggande faktorer i det förflutna med mera, men förr eller senare måste man ju liksom komma till skott och börja bearbeta tankeprocesserna - och det verkar bli klart senare än förr i detta fall.

__________________
Hobby-filosof...