![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Fråga våra experter Här kan du ställa frågor om ångest, panikångest, tvångssyndrom, tvångshandlingar, självkänsla, fobier, psykiska störningar. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
Man kan ju begränsa känslor, till exempel om man sitter i ett klassrum, och så hör man otroligt irriterande och dryga kommentarer. Eller man är i en fotbollsmatch, släpper in fem mål bakåt. Då finns det sådana som skriker, tjurar, ger upp, och säger "det är ingen idé".
Själv reagerar jag annorlunda, jag gör som de flesta säger att man borde : tar tag i det hela, vill ändra på det, vill visa alla att vi ska göra mål, eller att man kopplar bort personen omkring sig, liksom "går in i sig själv, slutar av, koncetrerar, fokuserar, "klipper av/ redigerar bort" störningar som är på väg att nå mig. Är det dumt att göra sådär. att liksom "frysa känslan, genom mental kraft, för att gå utanför känslointervallet, och gå en fryst bana. Man koncenterar sig bättre då. Men man förnekar känslor som ilska, att vara arg, osv, när man hör något dumt t.ex, genom att "tänka bort" det hela. Är det dumt att göra så för mycket. Kan psyket hämnas? Om man kom över det i första stiuationen, då kan man väl bara gå vidare? Jag hoppas ej så. För livet borde vara jobbigt om man måste vika sig för känslorna hela tiden, och inte kunna få koncenterara sig på uppgfiten, om man är tillräckligt duktig på att frysa bort störningar. Ursäkta att det är svårförståligt. Jag skriver som jag uppfattar det. |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
Jag går i KBT-behandling för spelmissbruk just nu, och just det du syftar på kallar de att "gå in i en den neutrala punkten" som man kan säga befinner sig mellan de tre hörnen Beteende, Känslor, Tankar. Dvs att man inte tar hänsyn till sina känslor alltid som kan vara ganska så oförnuftiga ibland. Jag tror det är stor skillnad på att inte förtränga känslor/låtsas som det regnar, eller att ha en "högre" ambition som gör att man inte tar hänsyn till känslan just då, exempelvis som på fotbollplanen, då man kan ta den smällen lite senare. Jag själv har lärt mig mycket på resonemanget "du HAR dina känslor. du ÄR inte dina känslor." Ett annat exempel är ju om du exempelvis bestämmer dig för att vara en god far så kan du ju inte gärna skälla på ungarna varje gång du känner att det blir jobbigt - din ambition är större än så!
|
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|